Barn med kronisk smärta - en förbisedd sjukdom
Smärta är en upplevelse som är lita komplex som personlig. Därför behöver patienter med smärta bra vård och lyhördhet. När det emellertid gäller barn med kronisk smärta kan det vara svårt för dem att kommunicera det eftersom barn inte har alla ord som kan behövas för att uttrycka vad de känner, förutom genom gråt. Detta är en orsak till varför den moderna medicinen och psykologin har förbisett kronisk smärta hos barn under 1900-talet.
Faktum är att ända fram till 1950-talet trodde läkare att barn inte var lika känsliga mot smärta som vuxna. Denna obestridda övertygelse ledde till grava konsekvenser. På många sjukhus utförde läkare kirurgiska ingrepp på barn under 2 år med väldigt lite eller inget bedövningsmedel.
Även om de inte kan uttrycka det, känner barn och bebisar smärta på samma vis som vuxna.
Verktyg för att mäta kronisk smärta hos barn
Idag har den moderna medicinen och psykologin insett att kronisk smärta hos barn har samma egenskaper som kronisk smärta hos vuxna. Därför behandlar man de båda patientgrupperna lika idag. Barn anses ha kronisk smärta när de upplever denna under 6 månader eller längre, oavsett psykologiska orsaker.
Det föreligger dock ett problem i det faktum att det inte finns några tidigare protokoll eller verktyg för att diagnostisera kronisk smärta hos barn. De verktyg som man använt har varit sådana som generellt varit framtagna för vuxna, och som blivit anpassade för barn. Lyckligtvis håller detta på att förändras idag, och klinisk psykologi spelar en stor roll i denna förändring.
Idag är kronisk smärta hos barn mer uppmärksammat, studerat och behandlat med hjälp av allt från projektiva tekniker till igenkänningstekniker och känslomässiga uttryck. Smärta anses inte längre som simpelt klagande hos barnen. Läkare ger det den betydelse det har och ser det inte som ett sätt hos barnen att försöka få föräldrarnas uppmärksamhet.
Teckningar, ansiktsuttryck och färger, hellre än den terminologin som vuxna använder, är de mest användbara och vanliga hjälpmedlen för att hjälpa barn uppmärksamma, uttrycka och kontrollera sin kroniska smärta.
Metoder som beskriver smärta
När det kommer till bebisar och småbarn under 3-4 år som ännu inte har utvecklats tillräckligt språkmässigt eller kognitivt för att kunna uttrycka sin smärta genom ord eller teckningar, är de mest pålitliga diagnostiska metoderna beteenderapporter och fysiologiska förändringar. Äldre barn och tonåringar får använda andra sätt för att uttrycka sin smärta. Bland de vanligaste finns:
- Smärttermometer: vanligtvis i en skala från 0 till 10 där 0 står för “ingen smärta” och 10 står för “den mest intensiva smärtan man kan föreställa sig”. Barnet får visa hur intensiv smärta det känner genmom att färglägga motsvarande område på termometern.
- Eland färgläggningsverktyg (Eland color tool, ECT): en färgskala där barnet får välja en av åtta färger som motsvarar olika intensiteter av smärta, från “ingen smärta” till “värre än det går att föreställa sig”.
- Smärtskala med ansikten: denna använder man med barn över 5 år. Den består av nio ansikten. Fyra av dessa representerar olika grader av positiva ansiktsuttryck, fyra representerar olika negativa ansiktsuttryck och fyra ansikten har neutrala uttryck. Barnet får välja det ansikte som visar den smärta som det upplever för stunden.
- Frågeformulär om smärta: detta använder man med äldre barn och tonåringar. Det består av 8 frågor som handlar om barnets smärta.
- Smärtdagbok: det är en dagbok som barnet för själv och där barnet rapporterar som sin smärta. Boken inkluderar en smärtskala som går från 0, “ingen smärta” till 5, “mycket svår smärta”. Läkaren utvärderar smärtan två gånger om dagen under den postoperativa perioden.
Psykologisk behandling för barn med kronisk smärta
När man diskuterar behandlingar för barn med kronisk smärta stöter man på en smärtsam verklighet. De flesta mediciner som är till för smärtbehandling är inte anpassade för barn. Därför ligger det särskild vikt på multidisciplinär behandling för barn.
Klinisk psykologi bidrar i detta fall med en serie behandlingar som man anser vara effektiva och fungerande för barn som är 7 år och äldre. Dessa behandlingar har också visat väldigt lovande resultat när det kommer till kronisk smärta också hos mindre barn. Behandlingen beror generellt på typ av smärta och hur man analyserar denna. Bland de mest använda teknikerna förekommer:
- Biofeedback: man använder oftast metoden på olika typer av huvudvärk. Den består i att kontrollera fysiologiska indikatorer gällande spänning och även temperatur inom utmätta paramerar.
- Avslappningstekniker: djupandning eller muskelavslappning. Det är väldigt effektivt för barn tack vare att teknikerna mildrar orsakerna till aktiv smärta.
- Mindfulness: de få studier som finns visar statistiskt signifikanta förbättringar i variabler såsom intensitet och frekvens under perioder av smärta.
- Hypnos: det psykoterapeutiska syftet är vanligtvis riktat mot att kontrollera fysiologiska reaktioner, uppmärksamhetskontroll och kognitiva aspekter kopplade till smärtupplevelsen.
- Visualisering: använder mentala bilder eller interna representationer för att minska smärtupplevelsen och därigenom skapa en smärtlindrande effekt.
- Distrahering: det har blivit bevisat att när man fokuserar sin uppmärksamhet på något som skapar smärta ökar detta upplevelsen av smärtan, och tvärtom.
- Beredskap: man utför en funktionell analys av patienten med syfte att omorganisera omgivningen för att underlätta för det förändrade beteendet i avseende på smärttillfällena, och att undvika förstärka eller belöna okontrollerat beteende.
Vi behöver mer forskning
Trots dessa framsteg, och trots att de har visat sig kunna vara effektiva och framgångsrika, är tillgången till psykologisk behandling för barn med kronisk smärta fortfarande låg. VI behöver därför multidisciplinära framsteg och fler studier inom detta område för att vi ska kunna lära oss hur vi bättre kan bekämpa kronisk smärta hos barn.
