Barndomsupplevelser förändrar hjärnan
Experter har ofta hävdat att barndomsupplevelser har ett viktigt inflytande på resten av ditt liv. Idag bekräftar neurovetenskapen detta faktum.
Isabel Pérez-Otaño är forskare vid Institute of Neurosciences UMH-CSIC i Alicante i Spanien. Hon hävdar att barndomsupplevelser sätter en prägel på resten av ditt liv. Hon säger vidare att även om vissa aspekter ändras över tiden, producerar dessa första erfarenheter långsiktiga mönster.
Pérez-Otaño säger att de första åren fram till tonåren är ett kritiskt stadium i hjärnans utveckling. Men barndomsupplevelser är än mer avgörande. Detta beror på att hjärnan är som en dator utan programvara. Varje upplevelse introducerar ny programvara och bestämmer hur den fungerar.
“Detta är en av de vetenskapliga och sociala utmaningarna just nu, för på samma sätt som den utvecklande hjärnan kan lära sig, kommer den också att bli mycket mer känslig för negativa stimuli som kan komma från felbehandling, övergrepp, frånvaro av omsorg eller dåligt näringsintag.”
-Isabel Pérez-Otaño
Barndomsupplevelser kan förändra hjärnan
Peréz-Otaño framhåller att hjärnans essentiella egenskaper är plasticitet och förmågan att bearbeta information. Plasticitet är vanligare under de första åren av livet fram till puberteten. Det är därför barndomsupplevelser, även de som inte verkar så viktiga, formar hjärnan. Med andra ord, under de första åren av livet är din hjärna mer känslig för att bli modifierad av upplevelser.
Du föds med många synaptiska kopplingar. Det här är kopplingarna mellan nervceller. Många fler bildas i det tidiga livet, vilka förändras när du får nya upplevelser.
Om du har upprepade erfarenheter förstärks och underhålls dessa nervceller. Synaptiska kopplingar försvinner dock om dina upplevelser inte upprepas. Av denna anledning, även om den genetiska grunden är viktig, är miljön också viktig. Dessutom skadar alla negativa upplevelser personligheten mycket mer när de inträffar under de första åren av livet.
Dåliga barndomsupplevelser
Misshandel, övergrepp, brist på uppmärksamhet och övergivning är extremt negativa upplevelser för alla barn. I neurovetenskapliga termer representerar de kontinuerlig exponering för stress. Ändå är detta inte nödvändigtvis negativt om det gäller en specifik händelse. Det beror på att vissa barn kan utveckla tillräckliga svar för att möta svårigheterna. Sedan kan de övervinna dem.
Men om barn har upprepade negativa barndomsupplevelser är det en annan historia. I dessa fall skapar de ett mönster. Detta gör i allmänhet individerna mer känsliga för stress i vuxenlivet. De blir också mindre empatiska. Dessutom kommer de att ha färre sociala färdigheter.
Pérez-Otaño testade sin teori på en grupp möss. Hon bekräftade att stress och deprivation negativt påverkade hjärnorna hos unga möss. Dessutom nådde andra studier samma slutsatser. Vi nämner några av dem nedan.
Stress och unga hjärnor
Forskare från National Center for Scientific Research (CNRS) och Université Pierre-et-Marie-Curie genomförde en studie med unga möss som utsattes för stressiga situationer. De placerade dem i en miljö med en dominerande angripare. De utsatte de yngsta för modellen för socialt nederlag.
Forskarna noterade att mössen som utsattes för denna situation utvecklade kronisk ångest. De uppvisade också ökad social motvilja. De som attackerades undvek social kontakt med sina kamrater. Dessutom utvecklade de depression.
Johns Hopkins University genomförde en liknande studie. I denna studie utsatte forskarna unga möss för kontinuerlig stress. De upptäckte att stress påverkade uttrycket av en viss gen kopplad till mental funktion och psykiatrisk sjukdom. Följaktligen blev mössen mer benägna att utveckla hjärnrelaterade störningar.
Dessa resultat gör det möjligt för oss att dra slutsatsen att barndomsupplevelser är avgörande. Faktum är att stress och deprivation under de första åren gör individer mer benägna att utveckla psykiska problem. Dessutom begränsar det deras psykologiska utveckling.
Barn och tonåringar behöver vuxna som accepterar dem och bemöter dem på ett kärleksfullt sätt. Dessutom behöver de vägledning för att förstå att deras misstag är en hälsosam och normal del av deras utveckling. Övergrepp, likgiltighet och alienation lämnar nämligen märken som kanske aldrig försvinner.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Vega-Arce, M., & Núñez-Ulloa, G. (2017). Experiencias Adversas en la Infancia: Revisión de su impacto en niños de 0 a 5 años. Enfermería universitaria, 14(2), 124-130.
