Processen för ett barns emotionella utveckling
Barns emotionella utveckling gör dem medvetna om deras känslors ursprung och utveckling. De börjar läsa dem i andra människors ansiktsuttryck och tolkar dem därför enligt den sociala kontexten (1).
Den förändring och tillväxt som förväntas av dem på en emotionell nivå kommer från två områden. Å ena sidan från de erfarenheter som uppstår i deras sammanhang, och å andra sidan från deras mognad.
Det är därför de börjar sätta upp vissa emotionella mål för sig själva och andra. De gör detta genom att ta hänsyn till sammanhanget och situationen.
Hur barn visar olika typer av känslor varierar väsentligt beroende på tidigare erfarenheter. Det har också mycket att göra med deras inlärningshistorik.
Detta leder till ett viktigt resultat i förståelse, emotionell reglering och empatisk respons (3).
Nedan delar vi tre aspekter av barns emotionella utveckling som gör att vi kan se hur emotionellt kompetenta de är (2).
Emotionell förståelse
Att lära sig förståelse under barns emotionella utveckling är särskilt viktigt. Å ena sidan har vi en förståelse för deras känslor och å andra sidan förståelsen av emotionell ambivalens och uttrycksregler.
Att förstå känslor och lära sig att se på saker genom att använda våra känslor är något som utvecklas i tidig ålder. Pojkar och flickor upplever, under förskolan, alltmer olika situationer som genererar olika känslor (2).
De börjar förstå sina känslor när de börjar tänka på andra barn och även vad de vill eller behöver.
Deras emotionella perspektiv och förståelsenivå beror ofta på det sociala sammanhang de växer upp i och familjens hem.
I slutändan är vad barn tror och förväntar sig relaterat till kontextuella faktorer och deras personliga konstitution (4).
Samhället uppmuntrar olika regler för att uttrycka känslor. Barn får förståelse för dessa regler genom modellering och indirekt lärande. Således sätter kulturella faktorer gränser och regler för emotionellt uttryck.
Att förstå dessa regler för emotionellt uttryck involverar aspekter som:
- Uttryckets intensitet
- Dess uthållighet
- Hämningar
En annan aspekt är att förstå emotionell ambivalens, som är den förmåga vi behöver för att förstå, lära känna och urskilja närvaron av flera motstridiga känslor (2).
Möjligheten att förstå detta är en grundläggande poäng för små barn för att utveckla förmågor när det gäller att hantera stabila relationer med stora emotionella belastningar (5).
Emotionell reglering som en del av barns emotionella utveckling
Känslor påverkar hur vi tar kontakt med verkligheten. Därför måste de vara flexibla och förenliga med situationen såväl som med deras mål.
Det finns många sätt att använda strategier för att reglera våra emotionella nivåer eftersom det alltid beror på den individuella situationen.
Gradvis lär sig barn att vissa strategier är effektiva för vissa situationer och att dessa beror på vad de hoppas kunna uppnå.
Flexibiliteten i hur de hanterar, utvecklar och internaliserar dem visar användbarheten av reglering vid anpassning av adaptivt beteende och social-emotionell anpassning (6).
Empati och emotionell utveckling hos barn
Empati är en persons förmåga att förstå någon annans emotionella situation och också att reagera positivt på hur personen känner. (2).
På grund av detta är empati en emotionell komponent som uppstår först efter att barnet har uppnått följande (2):
- Först och främst förmågan att förstå sina egna känslor.
- För det andra förmågan att förstå andra människors känslor.
- För det tredje förmågan att reglera sina egna känslor.
Dessa tre aspekter är inriktade på sociala situationer som gör det möjligt för barnet att analysera omfattningen av deras mål, belysa emotionella handlingar och också förstå orsaken till att de känner olika känslor (7).
Det är därför många faktorer påverkar barns emotionella utveckling.
Det bör emellertid noteras att deras familj och sociala miljö måste tillåta dem att kunna utveckla sina känslor på rätt sätt för att de ska kunna utveckla strategierna ovan.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
-
Izard, C. E. (1994). Innate and universal facial expressions: evidence from developmental and cross-cultural research.
-
López, G. C. H., & Vesga, M. C. G. (2009). Interacción familiar y desarrollo emocional en niños y niñas. Revista Latinoamericana de Ciencias Sociales, niñez y juventud, 7(2), 785-802.
-
López, F., Fuentes, M. J., & Etxebarria, I. O. MJ (1999) Desarrollo afectivo y social. Madrid: Pirámide.
-
Gnepp, J., & Chilamkurti, C. (1988). Children’s use of personality attributions to predict other people’s emotional and behavioral reactions. Child development, 743-754.
-
Brown, J. R., & Dunn, J. (1996). Continuities in emotion understanding from three to six years. Child development, 67(3), 789-802.
-
Dennis, T. (2006). Emotional self-regulation in preschoolers: the interplay of child approach reactivity, parenting, and control capacities. Developmental psychology, 42(1), 84.
-
Sroufe, L. A., & Donís Galindo, M. S. (2000). Desarrollo emocional: la organización de la vida emocional en los primeros años. Oxford University Press México,.
