Berättelsen om världens mest intelligenta man

25 november, 2017 i Kuriosa 99 Delat
Världens mest intelligenta man

Världens mest intelligenta man hade ett oerhört sinne och en IQ på mellan 250 och 300. William James Sidis var en mänsklig kalkylator och ett lingvistiskt geni. Eftersom han var så intelligent väntade man sig stora saker från honom. Han hade dock ett problem han aldrig lyckades lösa, vilket ledde till hans tidiga död: sorg.

Låt oss för ett ögonblick föreställa oss ett 18 månader gammalt barm som redan kan läsa The New York Times. Tänk dig nu honom vid åtta års ålder, då han talade flytande franska, tyska, ryska, turkiska, armeniska, latin och givetvis hans modersmål engelska.

Låt oss gå lite lite längre och föreställa oss samma barn vid nio års ålder, då han skapade ett nytt språk vid namn ”vendergood”, studerat av lingvister och erkänt som komplett, korrekt och fascinerande.

Detta barn var William James Sidis – son till ryska immigranter, född i New York den 1:a april 1898 och ansedd vara världens mest intelligenta man. Mycket har sagts om honom, och än mer har skrivits. Som vanligt blandas dock verkligheten ihop med fiktion.

Faktum överdrivs och författare målar en vacker bild av en mans biografi, som i själva verket var ganska mörk. Med det sagt är hans biografi otroligt fascinerande ur en psykologisk synvinkel.

Det fysiska vittnesmålen och dokumentärerna håller med om mycket av faktan. Ett av dem är enkelt och transcendent: trots att han var världens mest intelligenta man, hade William J. Sidis aldrig en barndom och njöt aldrig av att vara en liten pojke.

När han var bara nio år gammal accepterades han till Harvard University. Under en kall januarinatt 1910 gav han vid tolv års ålder sin första föreläsning om den fjärde dimensionen inför forskningsvärlden och pressen.

Hans föräldrar, en berömd rysk biolog och en av de första kvinnliga läkarna vid den tiden, hade ett väldigt tydligt mål i åtanke: att uppfostra ett geni. De utbildade hans sinne och glömde helt bort en vital del: hans hjärta och känslor.

William James SidisWilliam James Sidis

Den mest intelligenta mannen i världen hade bra gener, begåvning & omgivning

För att lära sig varje detalj om ”världens mest intelligenta man” använde vi boken ”The Prodigy: A Biography of William James Sadis, America’s Greatest Child Prodigy” av Amy Wallace. Vi slogs omedelbart av sättet boken beskriver hur vår protagonist uppfostrades.

Både hans mor och hans far hade briljanta sinnen, och de genetiska faktorerna spelade givetvis en viktig roll i utvecklingen av hans höga intelligens. Syftet att skaffa barn för paret var dock lika tydligt som kontroversiellt: de ville träna barnets sinne för att göra det till ett geni.

Ett liv i labbet och för allmän åskådan

Utöver de genetiska faktorerna växte William upp i en mycket stimulerande och inlärningsuppmuntrande miljö, som var designad med ett specifikt syfte i åtanke. Vi vet att hans far, Boris Sidis, använde sofistikerade tekniker, inklusive hypnos, för att fostra sin sons potential och förmåga i tidig ålder.

Hans mors bidrag var att lämna sjukvården för att, i hennes egna ord, ”forma” barnet och komma fram till nya inlärningstekniker. Det är värt att nämna att William själv visade en stark vilja att lära sig, men traumatiserades av att konstant visas upp för allmänheten och media.

Låt barn vara barn

Hans föräldrar publicerade frekvent akademiska artiklar om barnets prestationer. Media såväl som forskarvärlden höll koll på honom. Vi vet att drabbades av daglig förföljelse av media när han studerade vid Harvard.

Efter att ha tagit examen cum laude och imponerat på akademikerna med sina teorier om den fjärde dimensionen, tog de honom till University of Houston för att ge lektioner i matematik och påbörja sin juridikexamen.

Han var 16 år när hans sinne sade ”nog”. Då började han vad han kallade pilgrimståget till avgrunden.
Dela

Det sorgliga slutet för världens mest intelligenta man

William skulle aldrig slutföra sin juridikexamen, och ingen annan examen heller för den delen, trots sin intelligens. Han var inte ens 17 år gammal när han beslutade sig för att göra uppror mot sin omgivning. I denna akademiska och experimentella värld kände han sig som en labbråtta – varje tanke och rörelse analyserad under mikroskop.

1919 greps och fängslades han för att ha startat en protest och för att ha rekryterat unga personer till kommuniströrelsen. På grund av hur viktiga och inflytelserika hans föräldrar var släpptes han dock snabbt från fängelset.

I hans önskan att motsätta sig sina föräldrar stannade han dock inte där. Han startade både ungdomsuppror mot kapitalism och var extremt arrogant framför domarna. Han fängslades till slut i två år, och uppnådde därmed vad han verkligen ville: ensamhet och isolering.

Efter att ha släppts var det första William J. Sidis gjorde att byta sitt namn. Han längtade efter ett händelselöst liv, men jagades konstant av sina föräldrar och pressen. I ett försök att fly dem påbörjade han ett kontinuerligt pilgrimståg genom USA.

Han tog slumpmässiga jobb och gjorde det han gillade mest: skriva. Han publicerades flera gånger under olika pseudonymer. Han skrev böcker om historia och teorier om svarta hål. Enligt hans biografer kan det finns dussintals bortglömda böcker skrivna av William J. Sidis under falskt namn.

Intelligens och lycka

Ett ensamt och för tidigt slut för världens mest intelligenta man

William J. Sidis älskade bara en kvinna: Martha Foley – en ung irländska aktivist som han hade ett ojämställt och komplext förhållande med. Hennes foto var det enda som hittades i hans kläder när man upptäckte hans livlösa kropp i en liten lägenhet i Boston 1944. Han var 46 år gammal när han dog av en stroke.

Hans sista år spenderades i diverse domstolar. Pressen älskade att förtala honom. ”Barngeniet som aldrig blev till något gråter nu när han arbetar som lagerpojke,” ”världens mest intelligenta man har ett eländigt liv”, ”matte- och lingvistikgeniet är utbränd”, ”William J. Sidis är trött på att tänka”.

Vi vet inte om han verkligen tröttnade på att tänka eller leva. Vad vi dock kan se utifrån hans biografier är att han var trött på samhället, sin familj och den akademiska världen som placerat så höga förväntningar på hans axlar, till och med innan han föddes.

Han tröttnade på att inte kunna vara sig själv, och även när han hade chansen till det så kunde han inte. Han var en expert på svarta hål och den fjärde dimensionen, men det viktigaste ämnet i hans liv slank honom mellan fingrarna: att lära sig om och kämpa för sin egen lycka…
Dela

Terence Tao

William James Sidis är fortfarande personen med det högst registrerade IQ:et. På andraplats ligger den australiensiske matematikern Terence Tao, med en IQ på 225-230. Han ger för tillfället föreläsningar vid University of Los Angeles.

Det är väldigt troligt att det någonstans i världen finns ett oidentifierat barngeni (eller flera) som har liknande eller högre IQ:n. Sanningen är att det inte spelar någon roll, för siffror är bara just det: siffror.

Det viktigaste i dessa fall är att personerna tillåts ha en barndom, att vara barn, att åtnjuta säkra emotionella band som låter dem uppfylla sina öden, fritt och utan press.

För det är som vi sett med denna tragiska berättelse: extrem intelligens är inte alltid synonymt med lycka.

MER FÖR DIG