Biografi om Nobelprisvinnaren José Saramago

30 juni, 2019
En av de mest berömda essäerna från José Saramago är "Blindhet" – ett litterärt verk som får varje läsare att reflektera över den mänskliga själen och vad som inte kan ses med blotta ögat.

José Saramago var en av de mest framstående rösterna inom den portugisiska litteraturen. Hans enastående verk gjorde att han vann Nobelpriset. Arbeten som ”Blindhet” har en renande verkan och inspirerar läsaren att reflektera.

Folk säger ofta att Saramago orsakade problem. Han slutade aldrig med att stå upp mot orättvisor och han gav alltid sin åsikt gällande de konflikter som uppstod i samhället. Saramago beskrev faktiskt sig själv som en passionerad författare, en person som behövde förstå varje liten sak, även om det innebar att han fick möta sanna monster i denna värld.

Hans sökande efter sanning och hans ansträngningar för att få folk att reflekterade formade hans unika litterära stil. Han använde liknelser som var fulla av fantasi, ironi och omtanke för att måla en verklighet som folk inte kunde ignorera. Idag upptäcker den nya generationen hans röst och beundrar hans vågade personlighet.

Han är en av de mest uppskattade portugisiska författarna, jämte Fernando Pessoa och andra. José Saramagos magiska och intressanta arbete uppmuntrar folk att analysera nuvarande problem i samhället genom hans ögon.

Ord som kommer från hjärtat sägs aldrig, de fastnar i halsen och kan endast läsas i ens ögon.”
-José Saramago-

Ung Saramago.

En vis man från en ödmjuk familj

José de Sousa Saramago föddes den 16 november 1922 i Golegã, Portugal. Hans föräldrar José de Sousa och Maria de Piedade var bönder. Då Saramago var endast två år gammal bestämde sig hans föräldrar att flytta till Lissabon av ekonomiska skäl.

Då de hade hittat någonstans att bo började hans far att arbeta som polis. Saramago gick på en teknikinriktad skola tills hans föräldrar inte längre hade råd med hans utbildning.

Han hade då inget annat val än att arbeta i en verkstad. Men han fokuserade sig inte på detta jobb; Saramago ägnade sin fritid åt att lära sig saker själv. Han slutade aldrig läsa, lära sig och skriva. 1947, då han var endast 25 år gammal, gav han ut ”Syndens Land”. Samma år föddes hans dotter Violante efter hans första giftermål.

José Saramago: En omskriven författare och journalist

José Saramago började översätta Hegel och Tolstojs arbete till portugisiska 1955. Han arbetade samtidigt med att ge sin stil en mer mogen ton så att hans böcker skulle bli mer framgångsrika. Och även om han verkligen hade talang, var det inte någon som vågade publicera hans arbete.

Efter att boken ”Himlaljus” nekades publicering väntade Saramango några år innan han försökte igen. Faktum är att det inte var förrän 1966 som han försökte igen med ”Antagligen Lycka” och senare med ”Året 1993”. Båda dessa verk accepterades av publicisterna.

Då han till slut uppnådde den framgång som han ville ha så påbörjade han en karriär som journalist. Saramago arbetade som assisterande redaktör vid tidningen ”Diário de Notícias” och sedan vid ”Diário de Lisboa”, där han blev biträdande chef och politisk kommentator.

Foto på Saramago.

Nobelpriset och hans sista tid

Under 80-talet var José Saramago redan en internationellt känd författare. Han blev berömd för ”Baltasar och Blimunda” (1982), ”Stenflotten” (1986), den kontroversiella ”Gospel enligt Jesus Kristus” (1991) och ”Blindhet (1995).

Saramago lyckades förfina sitt skrivande ännu mer, vilket innebär att hans böcker blev ännu mer våghalsiga. 1998 vann han det mest prestigefyllda litterära pris som finns: Nobelpriset i litteratur. Vid den tiden åkte han fram och tillbaka mellan Lissabon och Lanzarote på Kanarieöarna, där hans fru Maria del Pilar del Rio Sanches bodde, som var en spansk översättare och journalist.

José Saramago dog av Leukemi den 18:e Juni 2010 vid 87 års ålder. Han hade precis börjat skriva på en ny roman.

Blindhet av José Saramago

”Jag tror inte att vi blev blinda, jag tror att vi är blinda, blinda men seende, blinda personer som kan se, men som inte ser.” Med dessa ord formade José Saramago en av de mest intressanta metaforerna i detta verk. I Blindhet pratar han om människans oförmåga att se varandra som jämlikar. Han omvandlar människor till varelser som behöver riktlinjer för att förstå och överleva i världen.

Denna bok är en djup reflektion rörande den mänskliga själen. Det är en dystopisk novell och den som läser den kan inte längre ignorera samhällets blindhet, som sprider sig som en infektion i boken.

Endast en av huvudkaraktärerna i historien kan se: en kvinna som bestämmer sig för att vara med sin man i hans blindhet. Hon blir de ögon som försöker hjälpa resten av världen. Miljön är dock väldigt förtryckande. Soldater som skjuter och en diktator som har tagit över. Kaoset sprider sig och hoppet försvinner sakta.

Personer med ögonbindlar.

Blindhet visar att den mänskliga själen inte ill se. Oförmågan att se varandra som jämlikar leder till själviskhet, konflikter och rädsla. Blindhet är en imponerande bok. Den är en av de stora litterära verk som verkligen är värda att läsa.

  • Saramago, José (2001) Ensayo sobre la ceguera. Alfaguara