Bör skolor ägna sig åt emotionell utbildning?
Emotionell utbildning är ett svar på sociala behov som inte tillräckligt behandlas i ordinarie akademiska läroplaner. Bland personerna med detta behov finns ofta en närvaro av ångest, stress, depression, våld, narkotikamissbruk, självmord och riskabelt beteende. Allt detta är till stor del en konsekvens av emotionell analfabetism.
Dessutom, precis som namnet antyder, syftar emotionell utbildning till att utveckla känslomässiga färdigheter. Emotionell kompetens är en uppsättning med den kunskap, förmågor, färdigheter och attityder som krävs för att bli medveten om, förstå, uttrycka och på lämpligt sätt reglera emotionella fenomen. Några exempel på känslomässiga kompetenser är medvetenhet och reglering, autonomi, social kompetens, livsfärdigheter och välbefinnande.
Skolor undervisar inte det som barn mest behöver lära sig
Därmed kräver utvecklandet av emotionella kompetenser kontinuerlig träning. Detta eftersom emotionell utbildning är något som börjar i de första ögonblicken i ditt liv och som måste fortsätta under hela ditt liv.
Därför borde det vara en del av utbildningssystemen för dagis, grundskola, vuxna och familjer. Det bör också läras ut via sociala medier och organisationer som arbetar med äldre människor. (Bisquerra, 2011).
Bör vi inkludera emotionell utbildning i skolorna?
Daniel Goleman, psykolog, författare till boken Känslans intelligens (1997) och medgrundare av CASEL (Collaborative for Academic, Social and Emotional Learning) är en av de tyngsta rösterna när det gäller detta ämne. Han säger att människor måste lära sig att kontrollera sina känslor. Specifikt de riktigt stressande och inaktiverande känslorna.
Detta är viktigt eftersom de flesta människor ständigt rör sig i den känslomässiga världen, även om vi ofta inte kan identifiera vilken typ av mark vi går på. Således, allt vi lär oss är villkorat av vårt känslomässiga tillstånd.
Du lever med känslor från det ögonblick du föds. De spelar faktiskt en relevant roll i konstruktionen av din personlighet och sociala interaktionsförmåga. Dessutom upplever du känslor i alla rum och i all tid, med familj och vänner och med din miljö. Också med dina kamrater, i din skola, med lärare, bland andra.
Dessutom är skolan ett annat område med kunskap och erfarenhet av känslors utvecklande. I själva verket innebär utbildning ett betänkande av människors integrerade utveckling när det gäller våra kognitiva, fysiska, språkliga, moraliska, affektiva och emotionella förmågor (Cassà, 2005).
Innehållet i emotionell utbildning som skolor skulle kunna lägga till sina läroplaner
- För det första, emotionell medvetenhet. Det handlar om att bli medveten om sitt känslomässiga tillstånd och manifestera det genom verbala och icke-verbala språk, samt att känna igen andra människors känslor och synsätt.
- För det andra, emotionell reglering. Detta är förmågan att reglera obehagliga impulser och känslor, tolerera frustration och att veta hur man bör förvänta sig att eventuell tillfredsställelse tar sig form.
Emotionell utbildning för välbefinnande
Välbefinnandet har en personlig och social dimension. Således är det en verklighet, och att arbeta med detta gör att du kan överskrida det närsynta perspektivet av individuellt välbefinnande. Allt för att vi bättre ska kunna integrera utveckling av olika människor inom deras respektive organisationer. Målet är socialt välbefinnande i samspel med personligt välbefinnande (Bisquerra, 2011).
Ny forskning visar tydligt på de positiva effekterna av emotionell utbildning. Den allmänna slutsatsen är att den systematiska utvecklingen av dessa typer av utbildningsprogram, som minst uppfyller ett minimivillkor för kvalitet och tid för engagemang, har en viktig inverkan på människors inre utveckling.
Tänk på att känslomässiga färdigheter är bland de svåraste att anskaffa. En vanlig student kan lära sig att lösa ekvationsproblem av andra graden. Dock krävs många års utbildning för att automatisera reglering av impulsivitet i aggressiva situationer (och för att förhindra våld). Detta är en av utmaningarna med emotionell utbildning. Således borde vi avsätta ett väl tilltaget utrymme åt detta.
På den nuvarande kunskapsnivån skulle ett bra tidsutrymme för detta vara en lektion på 45-60 minuter varje vecka, under en period på flera år (Bisquerra, 2011).
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Bisquerra, R. (2011). Educación emocional. Propuestas para educadores y familias. Bilbao: Desclée de Brower.
Cassà, È. L. (2005). La educación emocional en la educación infantil. Revista interuniversitaria de Formación del Profesorado, 19(3), 153-167.
