Calimerosyndromet och klagande som ett sätt att leva
Vi känner alla människor som verkar ägna hela sina liv åt att klaga. Ingenting verkar gå rätt för dem, och allt stör dem. Säkert tänker du redan på någon med Calimerosyndromet och dennes klagande när du läser dessa rader. Psykoanalytikern Saverio Tomasella berättar om detta i sin bok The Calimero Syndrome.
I den hänvisar han till den otursförföljda (men charmiga) kycklingen i den italiensk-japanska animerade serien. Om du tittar på bilden ovan ser du vem vi menar! Även om han gör några komiska referenser i hur han förklarar detta syndrom, är innehållet faktiskt ganska allvarligt.
För författaren kan bakgrunden till alla dessa klagandet hittas inom ett visst sammanhang. Specifikt personer med en mycket känslig socioekonomisk situation och koppling till en mycket svår livshistoria. Detta är utlösaren av klagandet. I själva verket hävdar han att bakom detta finns det ofta verkligt lidande, ett känslomässigt problem som upprepade gånger har blivit försummat.
Även om detta ofta är orsaken, kan många människor vara särskilt irriterande inför sina nära och kära. Deras tendens att se allt i svart uppvisar en oöverträffad pessimism.
Men det finns också andra människor vars klaganden kommer från ett konstant behov av uppmärksamhet som kan vara ganska svårt att hantera.
Vad innebär egentligen Calimerosyndromet och klagande?
Calimerosyndromet är ett samtida fenomen i ett samhälle som är på väg att implodera. Enligt Tomasella är ”orättvisan allt tydligare. Det finns en parallell med världen som föregick den franska revolutionen 1789”.
Vissa beviljas privilegier, och andra utsätts för övergrepp. Som ett resultat av dessa aspekter som tycks insydda i vår samhällsstruktur, känner många människor av en oerhörd orättvisa och får ett verkligt behov av att klaga.
Klagande som döljer något värre
Allt som oftast har de som ägnar mycket tid åt att klaga upplevt verkliga orättvisor och är rädda för att bli offer igen. Till exempel kan vissa ”calimerer” ha drabbats av djup skam, förnedring, avslag eller övergivande.
Allvarliga familjetrauman (arvstvister, ruinering, exil eller ekonomiskt grundad migration) kan också märka en person för livet. De blir nästan talesman för sin familj och kommer att klaga väsentligt för deras räkning, eller ibland till och med mot dem. Således täcker de klagomål som ofta uttrycker mycket djupare frågor än man först trott.
Men istället för att prata om dessa känsliga personliga situationer, fokuserar deras klaganden ofta på ytliga frågor som tågförseningar eller kallt kaffe. På detta sätt är deras dolda smärta eller skam relaterad till något simpelt som de kan uttrycka fritt och offentligt utan sociala eller emotionella konsekvenser.
Ändå sätter dessa klagomål, när de upprepas om och om igen, ofta andra människors tålamod på prov.
När klagandet blir ett sätt att leva
Det är fullt möjligt att lämna ett välmotiverat klagomål – ett positivt sådant som verkligen träffar rätt. Det kan vara ett sätt att förändra en situation när det finns problem på jobbet, i en relation eller i familjen. Dock tycker många människor upprepat synd om sig själva och sin lott i livet.
Calimerosyndromet slår till när någons klagande förvandlas till en monolog och ett generellt sätt att relatera till andra.
Hos de flesta av dessa människor finns det ett behov att höras så att andra kan uppmärksamma deras lidande. I andra finns det en form av lathet som består av att låta situationen bli värre och värre bara för att kunna fortsätta klaga. Och slutligen finns det en minoritet som bara försöker få andra människors uppmärksamhet.
Håna inte deras klaganden
Ett barn, en tonåring eller även en vuxen som känner att ingen lyssnat på dem när de har lidit orättvisor kommer troligen att börja på vägen mot Calimerosyndromet – och upprepar därmed sina klaganden om och om igen.
Men när människor hånar deras smärta och klaganden känner de det som att en ny orättvisa har inträffat.
Om du hånar en person som uttrycker lidande riskerar du att stärka deras benägenhet att klaga.
Klagande genom utmattning och rop på hjälp
Vissa människor klagar hela tiden över att vara ”festens mittpunkt”, och de uppvisar ett mycket teatralt sätt att leva. Det är ett sätt att kontrollera situationer och andra människor. Vi kan också kalla dessa människor för “calimerer”, men i verkligheten har deras skal, till skillnad från hos den tecknade figuren, inte kläckts. Vi behöver använda vårt förnuft för att upptäcka när detta är fallet.
Men det finns vanligtvis något verkligen trasigt eller förstört hos många av de människor som klagar mycket. Utöver detta vet de inte hur de ska ta sig ur allt eller hur de ska bygga om sina liv. Av den anledningen måste vi försöka visa tålamod med dem. Även om de kan trötta ut oss med sina klaganden är detta inte försök att skada eller irritera oss.
Den här inställningen beror ofta på den smärta som barn upplever när de inte får uppmärksamhet av familjen. I grund och botten säger inte dessa människor ”ta hand om mig” utan snarare ”lyssna på mig”. Fångade i sina klaganden måste de bli hörda och få visa hur mycket de lider.
Calimerosyndromet och klagande: det finns en lösning för dessa rop på hjälp
Vi måste behandla dessa människor med empati eftersom många har upplevt verklig och objektiv orättvisa. Därför, om de känner sig respekterade och lyssnade på, kan de möjligen gå framåt.
Människor som inte vill utforska sitt förflutna och fördjupa sig i sin familjesituation kan börja med att meditera eller utföra regelbunden fysisk aktivitet. Detta hjälper till att minska spänningen. På detta sätt kan de också förbereda sig för terapi.
Det är möjligt att omvandla klagande till emotionella uttryck. Det är också möjligt att ändra på orsakerna till dessa klagomål som hindrar dem från att gå vidare i livet. En person som vill hjälpa dessa människor lyssnar på historien bakom klagomålet, fördjupar sig i den och försöker hjälpa till att ge ett utlopp för den.
