Psykologin bakom Charles Mansons onda kult
Det är ett mysterium som är väldigt svårt att förstå för psykologer. Att förstå syftet bakom Charles Mansons onda kult är ett av de svåraste pusslen för vetenskapen om beteende och personlighet.
Än mer förbryllande är det faktum att den fanatiska ledarens Familj fått fler anhängare efter hans död.
Efter de mycket uppseendeväckande rättegångarna på 70-talet insåg psykologer, psykiatriker och journalister något. Manson hade en speciell förmåga att skapa psykologisk fascination.
Det var den han använde för att få sina anhängare att döda för honom. Det hjälpte honom även att skapa en krets av lojala anhängare.
“Min far är fängelset. Min far är ditt system… jag är bara vad ni gjort mig till. Jag är bara en reflektion av er.”
-Charles Manson-
Vi måste inte gå särskilt långt tillbaka. Under 2014 lyckades Charles Manson få tillåtelse att gifta sig under sin livstidsdom.
Hans fästmö var 26-åriga Afton Burton, som han korresponderat med sedan hon var 16.
Trots att bröllopet aldrig ägde rum så finns det gott om bilder på dem, och de visar en stor förvandling av Afton. Hon ville se ut mer som sin idol och rakade därför huvudet och tatuerade ett kors i pannan.
Detta faktum, och omständigheterna kring morden fick hela Charles Mansons onda kult att få nytt liv efter hans död. Vågorna blev bara större, och mycket av mörkret har vi nog inte ens sett än.
Det finns en sak som gång på gång dyker upp i kriminologins historia: ondska attraherar. Mord förför.
En sak är ännu tydligare: “betydelsefulla” mördare eller kultfigurer som Manson säljer. De inspirerar böcker och filmmanus för TV och bio.
Charles Mansons personlighet
En sak kriminologer är överens om är att det fortfarande finns många felaktiga uppfattningar om Manson.
Hans ansikte är ett av de mest berömda när det kommer till mördare, men det finns två mycket bättre exempel som inte är lika kända: Ted Bundy och John Wayne Gacy, “Mördarclownen”.
Var han verkligen en mördare?
Charles Manson var strikt talat ingen mördare eftersom han fick andra att begå mord åt honom.
Ur en psykologisk synvinkel var “Familjen” ett av de mest intressanta fallen någonsin, och det finns flera anledningar till det.
Manson uppmuntrade, övertygade och manipulerade sina följare till att begå mord baserat på en väldigt specifik hemlig kod vid namn “Helter Skelter”.
Han tog faktiskt denna term från en Beatles-låt som handlade om svårigheter inom kärlek, men för Manson gick den bortom det. Den var hans besatthet och inspiration.
Brotten ägde rum under två nätter och handlade alltså inte om något impulsivt eller temporär galenskap. Manson hade planerat allt och fick till och med sina följare att begå fler mord efteråt.
Han lät dem inte tänka på vad de gjort; hans övertygande och manipulerande krafter var absoluta. Han försatte dem i ett tillstånd av total känslomässig kyla.
Vad var han egentligen?
När han väl satt i fängelse försökte folk konstant att förstå psykologin bakom Mansons personlighet. Det är värt att nämna att det aldrig fanns någon objektiv och tydlig diagnos.
En sak som analytikerna var överens om var dock att frustration och konflikt var en fundamental del av hans personlighet.
En barndom präglad av övergrepp, fattigdom och total försummelse av socialtjänsten pressade honom mot brottets bana för att överleva. Uppror och brist på respekt för auktoriteter var konstanta inslag i hans liv.
Senare kom även storhetsvansinne, hans psykopatiska personlighet och allvarlig ångeststörning.
Det fanns något alla psykologer såg hos Charles Manson: en otrolig förmåga att känslomässigt kontrollera andra. Han använda den för att ge bränsle åt sitt ego och skapa en familj.
Den hjälpte honom att skapa relationer och samtidigt konfrontera samhället han hatade så mycket.
Varför folk attraherades av Charles Mansons onda kult
Sheila Isenberg var en av de första psykiatrikerna att hitta anledningar som kan förklara fascinationen kring en person så ondskefull som Charles Manson. Han refererade faktiskt till sig själv som “Djävulsmannen”.
Dr. Isenberg lade fram några olika psykologiska teorier i sin bok Women Who Love Men Who Kill:
Personer med låg självkänsla
Den första förklaringen kretsar kring “hyperempatisyndrom”.
Det ses hos kvinnor med väldigt låg självkänsla, som har en tendens att skapa band med “viktiga” eller berömda personer för att de ger dem en känsla av värde.
I det här fallet var bandet till en känd mördare som påverkat samhället något som fyllde deras tomhet. Den hjälpte dem att bli mer självsäkra och “viktiga”.
I detta fall är det deras överflöd av empati lät dem sammankoppla så djupt med personen. Det kan till och med gå så långt att de försöker rättfärdiga mördarens handlingar.
Mördaridolen
“Mördaridolen” passar verkligen in på Charles Manson, precis som Jack the Ripper, Hannibal Lecter, etc.
Ibland känner folk stor attraktion eller beundran för personer (verkliga eller påhittade) som är kända för att vara extremt våldsamma, och gör dem till idoler värda att dyrkas.
Detta fenomen ses främst hos framgångsrika kvinnor enligt psykiatrikerna Micael Dahlén och Magnus Söderlund. De är vanligtvis välutbildade och har hög social status.
Detta är dock relativt vanligt i vårt samhälle. Tänk bara på hur mycket Charles Manson inspirerat artister som Guns N’ Roses och Marilyn Manson.
“Hybristofili”
Hybristofili är en term från forensisk psykologi som innebär attraktion (både mentalt och sexuellt) till “farliga” personer. Det är onormalt, inte alltför vanlig och än mindre rationellt.
Det faller under kategorin parafilier.
Om det är en sak vi avslutningsvis kan säga med säkerhet så är det att Charles Manson kommer förbli i våra sociala, kriminologiska och kulturella sfärer under lång tid.
Hans blotta namn innebär i många fall pengar, vilket många drar nytta av. Quentin Tarantino har till exempel nyligen gjort en film om offret Sharon Tate och böcker tycks ständigt publiceras.