När du är ledsen behöver du empati, inte ignorans
Att känna empati inför din egen ledsamhet när du är ledsen kan ibland vara svårt. Det hade nämligen inneburit att du tvingats erkänna att den faktiskt existerar.
Det hade inneburit att du inte är rädd för den och att du inte beskyller dig själv för att den existerar. Ledsamheten talar om en smärta som har berört vår själ, en sorg som gör ont och som måste kännas. Det hade varit enklare att täcka över ledsamheten om det inte varit för det faktum att ledsamhet ofta ses som något fel.
“Det finns inte tid för att vara ledsen. Vi har bara ett liv och det måste vi leva glatt och med ett leende på läpparna. Det är inte värt besväret att känna sig ledsen!” Hur många gånger har du hört något liknande. Låter det bekant?
Vi har som bekant bara ett liv. Och det bästa hade såklart varit om vi var lyckliga den mesta av tiden och inte hade problem som tär på oss.
Men faktum är att problem existerar, för livet består av både ljus och mörker. De samexisterar på samma plats och under samma tid.
Ledsamheten måste höras för att kunna förstås
Vi upplever ljuset på grund av den tid vi har spenderat i mörkret. Tack vare mörkret är ljuset upplyftande, klart och vist. Varför ser vi då inte ledsamheten på samma sätt?
Det är tack vare de besvikelser, farväl och slag som livet ger oss som vi kan finna mening i vissa speciella situationer. Det är så vi lär oss lärdomar som gör oss till dem vi är, precis som de individuella sandkorn som utgör hela den stora stranden.
Smärtsamma erfarenheter blir till en källa för visdom. Mörkret kommer omvandlas till ljus. Det omvandlas till lärdomar och visar oss vad vi bör förstå om en viss erfarenhet.
Så ta dig tid till att vara med din ledsamhet och förstå den. Förstå vad som gör dig illa och vad meningen bakom den där smärtan är.
Omge dig med personer som inte ser ner på dig när du är ledsen
Ingen kan ta ifrån dig vad du känner när du är ledsen. Inte med så pass nedsättande argument som “att gråta löser ingenting”.
Gråt om det är vad du behöver göra! Det gör inte något! För din sorg är värdefull. Din sorg är verklig och stor. Gråt om du behöver det. Att gråta lindrar stress. Det hjälper dig att lugna stormen inom dig. Det dränerar din smärta.
Lyssna på den typ av musik du vill lyssna på. Hantera din sorg som du vill. Ta hand om dig själv och ta hand om alla dina känslor. Ge dem rum att växa och andas för att du ska kunna förstå dem.
Om de finns där är det för att det finns något i din själ som du måste lyssna på och ta i beaktande. Omge dig själv med personer som uppskattar dig och dina känslor. Personer som inte kommer säga att du är svag bara för att du är ledsen och som inte kommer försöka ta din ledsamhet ifrån dig utan att först vara empatiska.
Det finns inte någon större smärta än att dela med sig av sina ärr med någon och sedan bli ignorerad. Den där känslan av att den andra personen inte lyssnar på eller uppmärksammar dig gör ledsamheten ännu tyngre.
Att dela med dig istället för att ignorera lindrar smärtan
Kommer du ihåg den där gången du delade din smärta med en nära vän, och istället för att lägga fram en kliché så var personen bara där med dig? Hon lät din ledsamhet existera och skyddade den ett tag. Du pratade, grät och lät även humorn komma fram mellan de meningslösa orden och tårarna.
Det är så du bör hantera smärtan när du är ledsen. Du bör ta hand om den och bry dig om den och ta den tid som den behöver. Dina känslor kommer då att lugna ned sig och meningen bakom dina sorger börjar visa sig.
Men den kommer aldrig göra det om du eliminerar din ledsamhet utan att först fördjupa dig i den. Så omfamna din smärta. Du kommer hitta tröst i rätt sällskap, och det sällskapet, som du känner så väl, är inget annat än DITT EGET.
