De fyra stadierna inom en känslomässig kris

Stadierna inom en känslomässig kris är de olika faserna som inträffar under processen att försöka övervinna en situation som uppfattas som både förvirrande och hotfull. Dessa typer av situationer hanteras och löses bäst med professionell hjälp.

Stadierna inom en känslomässig kris är normala faser i processen att försöka återställa balansen. En kritisk situation löses inte över en natt utan innebär att man går igenom flera olika steg innan man kan hitta en fullständig lösning.

Var och en av stadierna inom en känslomässig kris innehåller en uppsättning svar som, även om de i princip inte är de mest lämpliga åtgärderna, motsvarar ett normalt sätt att reagera. De hindrar oss från att tvinga fram situationer eller reaktioner, och de låter saker flöda naturligt då vårt eget ingripande inte är nödvändigt.

I denna typ av kris påverkas personen så starkt att situationen inte bara involverar dess känslor, utan också dess kognition och dess beteende. Under dessa förhållanden är det svårt för en person att tänka klart, hitta lösningar eller vara till hjälp för andra.

Vi ska nu se närmare på stadierna inom en emotionell kris.

1. Förlamning – det första stadiet inom en känslomässig kris

Huvudegenskapen för en känslomässig kris är att den skapar en situation där det förekommer en oväntad förändring som ger instabilitet och osäkerhet inför framtiden. Vid känslomässiga kriser finns det en eller flera verkligheter som orsakar en subjektiv chock och som tillfälligt överbelastar vår förmåga att reagera.

Det första av stadierna inom en känslomässig kris är förlamning, vilket, ifall den överlevs, är en sund försvarsmekanism. I den vilda naturen står djuren ofta till en början blickstilla när de känner att de är i fara, särskilt en okänd fara. Förlamning är ett uttryck för förvirring, främst på grund av situationens plötslighet.

2. Osäkerhet

Efter det första ögonblicket av ovetskap inleds ett tillstånd av osäkerhet som kännetecknas av närvaron av ångest och förtvivlan. Personen börjar förstå vad som händer men fokuserar mer på hotets storlek än verktygen för att hantera det.

I detta läge uppstår lätt en förvirrad ångest. Detta är nära kopplat till känslor av desorientering, svårigheter att hitta känslor, förvirrade idéer och begränsad medvetenhet. Det finns en känsla av att känna sig vilsen och samtidigt hotad av vad som händer.

3. Intrång och tillbakadragande

Denna fas inträffar inte alltid som ett av stadierna inom en känslomässig kris, men den förekommer i många fall. Denna upplevelse uppträder främst i fall av mer intensiva kriser. Den kännetecknas av irrationella rädslor och skarpa känslor av ångest.

Vad som händer under detta skede är att man drar sig tillbaka och slutar handla. I denna fas tänker man ständigt på den aktuella krisen. Genom att göra det börjar man överskatta problemets allvar och fylla sinnena med alla slags katastrofala scenarier. Utöver det känner man en total oförmåga att göra något åt ​​dem.

Påträngande tankar dyker upp. Det är bilder eller föreställningar som plötsligt och ofrivilligt kommer in i sinnet. Detta är obehagliga och skrämmande tankar som personen i kris vill hålla borta, men inte kan. Det här är det mest akuta av stadierna inom processen att hantera en känslomässig kris.

4. Utarbetande och upplösning

Det är väldigt svårt att ta sig igenom en emotionell kris utan någon form av externt ingripande. Detta kan ibland vara en vän, en bok, vissa råd eller en terapeut.

Detta ingripande är den avgörande faktorn som markerar övergång från chocktillståndet till ett annat tillstånd som gör det möjligt för personen i kris att arbeta igenom vad som har hänt och bearbeta det korrekt.

Någon form av extern faktor är viktig för att uttrycka det obehag som personen upplever, och detta tar vanligtvis en verbal form. Detta kan antingen vara muntligt eller skriftligt och är en idealisk mekanism för att börja ordna idéer, känslor och uppfattningar. Att uttrycka situationen i ord är ett grundläggande verktyg för att kunna förstå den och börja bearbeta den.

Personen behöver släppa smärtan och börja bearbeta situationen medvetet. Genom att göra detta är det möjligt att bygga en mer realistisk uppfattning om vad som har hänt och också att identifiera de tillgängliga verktygen för att hantera krisen.

Dessa kan vara ens egna personliga verktyg och förmågor, eller externa. Efter denna ”utarbetning” kommer upplösningen, vilket är när personen återhämtar sig till ett hälsosamt emotionellt perspektiv.

I många fall, när man inte tar till specialhjälp, kan man bli fångad länge i ett av de tidigare stadierna av en känslomässig kris. Att besöka en psykolog i denna typ av situation är ett effektivt alternativ. Detta eftersom en psykolog kan ge värdefullt stöd för att processen ska kunna genomföras både snabbare och hälsosammare.