Den empatiska hjärnan: kraften hos mänskliga band
Den empatiska hjärnan programmerar oss att vara medvetna om andra personers känslor och behov. Detta är det evolutionära resultatet av vår socialisering – mänskliga band som hjälper oss att leva med andra i harmoni. Denna medvetenhet låter oss lösa konflikter och garanterar vår överlevnad. Empati är (eller borde vara) förmågan som garanterar vårt välbefinnande.
Vi säger “borde” av en väldigt specifik anledning; de flesta av oss vet att empati inte garanterar att man agerar humanitärt. Personer kan instinktivt förstå och läsa andra personers känslor, och detta är fantastiskt, det råder det inga tvivel om. Vi kan se vem som lider, uppfatta rädsla och se ångest i andra personers ansikten. Men att sätta oss själva i andras skor leder inte nödvändigtvis till nästa steg. Vi försöker inte alltid hjälpa.
“Om du inte kan ha empati och ha effektiva relationer spelar det ingen roll hur smart du är, du kommer inte komma särskilt långt.”
Den välkände neurologen Christian Keysers (från Netherlands Institute for Neuroscience) menar att vi fortfarande inte vet mycket om vad vi kallar den empatiska hjärnan. Giacomo Rizzolattis upptäckt av spegelneuroner på 1990-talet fick oss för ett ögonblick att tro att människor anlänt vid ytterligare ett skede i evolutionen. Många personer ville döpa oss till homo empathicus.
Men vårt beteende fortsätter att vara relativt individualistiskt. Empati leder oss till att skapa mänskliga band och uppleva andras känslor som våra egna. Det ger oss extraordinär kraft, och det är vi medvetna om. Men trots det använder vi det inte till dess fulla potential. Vissa forskare menar att vi saknar genuin hängivelse till empati. Det räcker inte att känna den, man måste använda den. Låt oss ta en närmare titt på denna idé.
Den empatiska hjärnan och dess syfte
Spegelneuroner är vad som skapade vår idé om civilisationen, precis som Dr. Keysers säger. Människor åstadkom detta genom att vara medvetna om varandra. Den här andra personen som jag observerar och imiterar; den här andra personen som jag ser en spegling av mig själv i. Den empatiska hjärnan låter oss inte bara förstå en annan persons synsätt; den hjälper oss även att förutse dennes intentioner och behov. Det är därför vi ser oss själva speglade i andra. För våra hjärnor är “andra” även en förlängning av oss själva.
Du kanske frågar dig själv vad det verkliga syftet bakom empati är. Det finns inte ett definitivt svar på den frågan. Vi vet att empati är förmågan som låter oss skapa mänskliga band på ett viktigt sätt. Men välkända beteendeneurologer som Vilayunur Ramachandran menar att syftet med empati inte alltid är andras välmående.
Människor vill inte alltid hjälpa eller utföra humanitära handlingar. Detta eftersom empati inte är synonymt med sympati. I många sociala situationer har vi ofta andra intressen.
Det är kraftfullt att kunna se saker från andras perspektiv. Att se världen genom andra personers ögon är ett kraftfullt vapen. De innebär att du bygger väldigt kompletta mentala kartor, som till exempel säger huruvida personen framför dig har dåligt uppsåt. Vidare kan vi delta i andra personers reaktioner. Vi kan använda svagheter i vår favör för att manipulera andra. Vi har kapaciteten att leka med andras känslor för vårt eget gagn.
Att uppmuntra empati för att gå framåt som art
Doktor Ramachandran påminner oss om att spegelneuroner innebär att vår art har tagit ett otroligt genetiskt kliv. Det är sant att andra arter har empatiska förmågor, men hos människor antyder dessa specialiserade celler ett stort framsteg. De främjade skapandet av kultur, samhälle och civilisation.
Vår medvetenhet växte, våra tankar blev mer abstrakta och sättet vi relaterade till andra blev mer sofistikerat. Grymma och våldsamma ibland, ja, men även mer mänskliga. Vi blev orienterade mot att främja välmående, ordning och balans. Den empatiska hjärnan är essensen av våra sociala relationer och vår inlärning. Den låter oss gå i en lämplig riktning, sakta men säkert.
Precis som vi indikerat ovan så resulterar empati inte alltid i handling. Varje person uppvisar olika nivåer av empati. Spegelneuroner fungerar inte på samma sätt hos alla människor. Allt påverkar den sociala interaktionen och förmågan att lösa problem. Det påverkar även hur man kommer överens med andra. Vissa forskare påpekar faktiskt att spegelneuronerna utvecklas, och därför kommer deras kraft öka med varje generation.
Vem vet, kanske kommer dessa nervceller en dag hjälpa oss att verkligen uppnå fred. Kanske kommer de hjälpa oss att främja ett mer harmoniskt, balanserat och respektfullt samhälle.
