Den perfekta personen på fel avstånd

Varje gång jag tänker på dig vet jag att du kommit in i mitt liv av en specifik anledning, att du är vad jag har letat efter, att du har tålamodet och nyfikenheten att lära känna och uppskatta det goda som finns i mig, såväl som att förstå mina defekter. Jag vet att du är den perfekta personen.

Men jag vet även att detta avstånd som separerar oss, som kan vara ett avstånd i tid, känslor eller människor, är fel avstånd. Det finns en avgrund som inte låter oss vara tillsammans, som inte låter oss känna varandra. Det är ett avstånd som ingen av oss skapat, och ändå kan det inte hindra oss från att känna vad vi känner.

Hur vet jag att du är den perfekta personen?

Jag behövde inte fråga min intuition. När jag såg dig, när jag lade ögonen på dig för första gången, visste jag att jag inte kunde sluta kyssa dig, och när vi kysstes lärde sig min hud att finna varje skreva i din själ. Det var du.

Jag har alltid trott att den perfekta personen inte existerar, men jag har lärt mig att acceptera dig precis som du är, för du har gjort samma sak för mig. Och du har blivit den person jag drömde om; denna perfekta person som jag alltid ville ha vid min sida.

Vidare vet jag nu vad det innebär att älska, jag vet hur man kysser med hjärtat och jag vet hur det är att inte behöva ord för att kommunicera. Du har lärt mig att beundra dig, för du beundrar mig. Du har följt med och stöttat mig för att förverkliga mina drömmar. Och jag vet att det är du, för…

Ord är inte nödvändiga

Om vi ser på varandra flödar orden utan att ha uttalats. Våra tankar binder sig samman så att de kan förstå varandra, så att vi kan förstå varandra utan att säga ett ord. Vidare berättar dina ögon hur du känner, de viskar till mig vad dina läppar inte säger. Vi har lärt oss att en blick ibland säger allt.

Som den perfekta personen har du öppnat dörren till min inre värld

Du trippade in på tårna. Jag hörde dig knappt, och nu känner du mina idéer, förstår dem och låter dem flöda. Du känner mina drömmar och blir exalterade av dem. Du hjälper mig dessutom att förverkliga dem, hjälper mig att tro att de är möjliga. Min inre värld är en plats jag kan dela med dig, för jag vet att du kommer förstå mig.

Vi är inte en, vi är två

Du känner mig och vet att jag inte gillar idén om att min lycka är beroende av någon annan. För lycka är nämligen något vi bygger på daglig basis; det är en verklighet vi måste lägga ned vår själ i. Den beror på oss, och endast oss.

Dessutom är vi inte en, vi är två. Vi delar drömmar, musiken som får vårt liv att svinga, och vi har lärt oss att respektera vad den andra har passion för, i en värdefull dans av respekt och tillit.

Det känns alltid som första gången

Varje kyss, varje kram, är en smekning som ges för första gången. Vår första kyss är oändlig, för i varje kyss vibrerar läpparna som möttes för första gången tillsammans, och allt börjar om igen. Varje viskat ord skapar intimitet igen; den vi hade från början.

Som den perfekta personen har du gett mening till uttrycket “att älska”

Vi klädde av oss nakna, våra kläder föll till marken och vi älskade. Vi var två främlingar som älskade, för från den allra första dagen blottade vi inte bara våra kroppar, utan även våra själar.

Vidare var vi inte bara nakna kroppar. Vi var åtrå, kärlek ut i fingertopparna, vi var hud som fann sitt hem på den andras hud. Vi var du och jag, älskande.

Fel avstånd håller inte vår känsla borta

Det kanske bara är ett ögonblick, det kan vara hundra år, men trots att jag vet att det är du, att du är den perfekta personen, känner jag som om vi i detta ögonblick befinner oss på fel avstånd. För jag kan inte dela mitt liv med dig, för du är inte här med mig.

Men det hindrar oss inte från att känna så här, från att åtrå varandra, från att längta efter varandras hud. Du är den perfekta personen på fel avstånd. Men trots det älskar jag dig.