Den psykologiska profilen hos en sexualförbrytare
Visste du att bara cirka två procent av alla sexuella övergrepp i världen upptäcks? Siffrorna är liknande för Europa. Därför är det svårt att göra en korrekt uppskattning av antalet sexualbrott, trots att de förekommer i många olika sammanhang och kulturer. De senaste åren har brotten mot sexuell frihet och skadeersättning ökat med 30,1 procent. Ungefär 215 000 våldsamma sexualbrott registrerades i EU 2015 (Eurostat). Här kikar vi närmare på den typiska psykologiska profilen hos en sexualförbrytare.
Vilka är karaktärsdragen hos en typisk sexualförbrytare?
De vanligaste sexualbrotten är de som begås av två eller flera män mot en kvinna. I USA är uppskattningsvis 91 procent av offren för våldtäkt och sexuella övergrepp kvinnor och 9 procent är män. Nästan 99 procent av förövarna är män (Supporting Survivors).
Det finns inte mycket forskning om sexualbrott begångna av kvinnor. Vissa studier har dock visat att kvinnor kan vara inblandade, men mycket mindre frekvent, i dessa typer av brott. Men man bör dessutom se vidare än förövaren av brottet, för man får inte glömma bort hur offren kan känna.
Psykologiska egenskaper hos en manlig sexualförbrytare
Varje sexualförbrytare är unik. Med det sagt finns det vissa psykologiska egenskaper som har observerats oftare hos dessa individer.
Låg självkänsla, negativa åsikter om kvinnor och missbruksproblem kännetecknar ofta sexualförbrytare. De kan också lida av känslomässiga och sexuella regleringsproblem, trauma eller personlighetsstörningar.
I vissa fall där sexualbrottslingar agerar ensamma finns det ett samband med förekomst av parafila störningar, såsom frotteurism och exhibitionism. I andra fall kan förövare uppvisa utåtagerande beteenden (till exempel aggressivitet) och antisociala personlighetsstörningar.
En studie gjord i Tyskland visar på förekomsten av sexuell sadism och schizoida personlighetsdrag hos ensamagerande sexualbrottslingar som också begick mord.
Kvinnliga sexualförbrytare
Olika studier visar att faktorerna relaterade till sexuellt våld hos män även finns hos kvinnliga förövare. Till exempel missbruk, avvikande inställning till brott, svårigheter med interpersonella färdigheter och parafilier. De uppvisar också störning i sin känslomässiga reglering och kan lida av trauma och vissa personlighetsstörningar.
Det har dock visat sig att det hos kvinnor finns en större förekomst av psykologiska problem, men mindre droganvändning och förekomst av parafilier jämfört med män som begår samma brott.
Har personer som begår sexualbrott i grupp samma psykologiska egenskaper som ensamma förövare?
Vid sexualbrott med flera förövare har man observerat andra motiv och icke-individuella faktorer som skulle kunna förklara dessa beteenden. Harkins och Dixon (2013) föreslår en modell känd som den multifaktoriella modellen för sexualbrott med flera förövare (MPSO). Den menar att det finns olika riskfaktorer som spelar in när ett sexuellt övergrepp i grupp begås.
De inkluderar individuella faktorer, såsom impulsivitet; sociokulturella, såsom bestämda uppfattningar om könsroller; och situationsbetingade, såsom legitim användning av våld. Dessutom ökar närvaron och konvergensen av dessa tre faktorer sannolikheten för att beteenden av denna specifika sexuella karaktär kommer att manifestera sig.
När man gör en jämförelse mellan gruppsexualbrottslingar och de som agerar ensamma, har man noterat att de senare agerar motiverade av sina egna impulser. Vid sexualbrott med flera förövare har man observerat andra utlösande faktorer.
Dessa är gruppinflytande, beslutsfattande, grupptänkande, de-individualisering och förekomsten av en ledare. Faktum är att det inte finns några solida bevis för att de individer som utför gruppkriminella beteenden agerar på grund av förekomsten av psykiska störningar eller specifika personlighetstyper.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Carvalho, J. y Nobre, P. J. (2019). Five-factor model of personality and sexual aggression. International Journal of Offender Therapy and Comparative Criminology, 63(5), 797-814. https://doi.org/10.1177/0306624X13481941
- De la Torre-Laso, J. (2020). ¿Por qué se cometen agresiones sexuales en grupo? Una revisión de las investigaciones y propuestas teóricas. Anuario de Psicología Jurídica, 30(1), 73-81. https://doi.org/10.5093/apj2019a18
- Drury, A. J., Elbert, M. J. y DeLisi, M. (2020). The dark figure of sexual offending: A replication and extension. Behavioral Sciences & the Law, 38(6), 559-570. https://doi.org/10.1002/bsl.2488
- Harkins, L. & Dixon, L. (2013). A multi-factorial approach to understanding multiple perpetrator sexual offending. In J. Wood & T. Gannon (Eds.) Crime and crime reduction: The importance of group processes (pp. 75-95). New York: Routledge.
- Hill, A., Berner, W. y Briken, P. (2018). Perpetrators of sexual homicides in Germany: medical, psychiatric and psychological characteristics. En J. Proulx,. A.J. Carter., E. Beauregard., A. Mokros., R. Darjee., J. James, J. (Eds.), Routledge international handbook of sexual homicide studies (pp. 219-236). Routledge/Taylor & Francis Group.
- Miller, H. A. y Marshall, E. A. (2019). Comparing solo-and co-offending female sex offenders on variables of pathology, offense characteristics, and recidivism. Sexual Abuse, 31(8), 972–990. https://doi.org/10.1177/1079063218791179
- Petrella, A., Harkins, L. y Eastwood, J. (2018). Considering the role of leadership and dominance in multiple perpetrator sexual assault. Instituto de Tecnología de la Universidad de Ontario. http://dx.doi.org/10.2139/ssrn.3238125
