Vad är desorganiserad anknytning?

Vad är anknytning? Vad innebär desorganiserad anknytning? Hur förvärvas det vanligtvis i barndomen? Vilka konsekvenser får det hos vuxna? Ta reda på det här.

Skriven och verifierad av psykologen Gorka Jiménez Pajares.

Senaste uppdateringen: 25 maj, 2023

Desorganiserad anknytning är en form av interpersonell bindning som har uppmärksammats av många forskare. Den har faktiskt många konsekvenser i vuxen ålder. Den tenderar att genomsyras av aversiva känslor, såsom ångest. Till exempel tenderar personer med en desorganiserad anknytningsstil att kommunicera och relatera dåligt. Följaktligen upplever de högre nivåer av obehag.

Dessutom är desorganiserad anknytning associerad med ett inte obetydligt antal kliniska störningar. Till exempel depression, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), psykos och personlighetsstörningar. Men vad är det som är så speciellt med denna anknytningsstil? Vi ska förklara. Men först ska vi reflektera över själva konceptet.

Anknytning

Anknytning är många saker. För det första är det en process i den meningen att man från tidig barndom lär sig att relatera till sig själv och sin omgivning. För det andra är det en destination och en ankomstpunkt eftersom du genom att ansluta och bli intim med andra människor, strävar efter målet om säkerhet.

Det var John Bowlby som först definierade begreppet anknytning. Hans teori är relevant än idag och utgör en korpus av teoretiska och praktiska begrepp. Dessutom fortsätter den att få mycket stöd av aktuell forskning.

Van der Kolk (2020) menar att “när vi kommer till den här världen, gråter vi för att tillkännage vår närvaro”. Detta är perioden av barnets liv där anknytningen börjar formas. Om vårdnadshavarna svarar med värme, trygghet, skydd och tillgivenhet på barnets nöd, kommer barnet sannolikt att utveckla en trygg, hälsosam och positiv anknytningsstil som kommer att bestå i vuxen ålder.

Om vårdnadshavarna å andra sidan beter sig försumligt och misslyckas med att ta hand om, lugna och uppmärksamma sitt spädbarns behov, kan barnet utveckla osäkra sätt att knyta an till andra. Ett av dessa är desorganiserad anknytning.

Egenskaperna för desorganiserad anknytning

I de ursprungliga undersökningarna av Ainsworth (Main et al, 1990) observerade man att vissa spädbarn, i frånvaro av sin vårdnadshavare, reagerade med fientlighet, desorientering, förvirring, paralys och rädsla. Det var så den desorganiserade anknytningsstilen myntades. Som Granqvist et al (2017) påpekar kännetecknas den av ett “konstant larmtillstånd”.

Om spädbarnet lär sig att dess vårdnadshavare reagerar med likgiltighet när det behöver trygghet eller att när det är rädd, kommer det sannolikt att dra sig undan och undvika kontakt med andra. Med andra ord utvecklar barnet övertygelser som kretsar kring två punkter: “Jag är dålig och världen är dålig” och “Jag måste misstro människorna runt mig och mina förmågor”.

Effekterna av desorganiserad anknytning

Denna typ av anknytning är frukten som barn skördar från sina relationer med sina vårdnadshavare. Det de lär sig som barn, upprätthåller och vidmakthåller de till vuxen ålder. Denna anknytning kan visa sig på två sätt i barndomen, (Van der Kolk, 2020):

• Som en konsekvens av behandlingen av vissa mödrar och/eller fäder. Detta är särskilt fallet när de, på grund av oro över sina problem, försummar sina barn. De kan också ha en benägenhet att vara extremt påträngande och irriterade när de bemöter barnen. Faktum är att deras beteende ofta är ambivalent; det pendlar mellan att möta deras egna känslomässiga behov och deras barns.
• Att ha föräldrar som känner sig rädda och vet att de är hjälplösa inför livets upp- och nedgångar. Av denna anledning tenderar de att vara oförmögna att anta vårdnadshavarens roll. De kanske inte ens överväger att lyfta upp sina barn när de gråter.

Effekterna i vuxen ålder

Försummelse i omsorg kan manifestera sig som både överskott och underskott av det. Aristoteles menade att dygd är mittpunkten mellan två ytterligheter. Han hade rätt. Som följd av en desorganiserad uppväxt kan man som vuxen uppvisa följande beteenden (Granqvist et al., 2017, Van der Kolk 2020):

• Fientliga känslor. De kretsar kring ilska och irritabilitet.
• Instabilitet i uppfattningen av ett integrerat sammanhängande “jag”. Till exempel vid borderline personlighetsstörning (BPD).
• Impulsivitet. Ofta i form av självskadebeteende, droganvändning eller riskfyllt sexuellt beteende.
• Riskbeteenden som leder till fysisk och/eller psykisk skada. Till exempel självskadebeteenden eller överdrivet kritiska interna dialoger.

Det verkar som att den faktor som tydligast förutsäger dessa rapporterade konsekvenser är känslomässigt tillbakadragande (Van der Kolk, 2020). Barnen lär sig att deras vårdnadshavare inte finns där för dem när de känner skräck eller ångest. För att “rädda” sig själva föredrar de därför att ta sin tillflykt till sig själva och sluta be om hjälp.

Som du kan se finns det många konsekvenser som härrör från denna anknytningsstil. Inkonsekvent beteende, svårigheter att reglera känslor och känslomässigt avstånd till andra människor är ytterligare drag. Av denna anledning måste vi notera den extraordinära betydelsen av att “ta hand om våra barn med kärlek, tillgivenhet och lyhördhet”.