Emotionella och beteendemässiga förändringar efter en stroke

Visste du att en stroke kan orsaka emotionella och beteendemässiga förändringar? Det är viktigt att man är medveten om att sådana sidoeffekter kan uppstå, så att dessa inte ignoreras. Läs vidare så får du lära dig mer om vilka förändringar som kan uppträda.

Effekterna av en stroke kan vara mycket allvarliga och resultera i måttlig till grav funktionsnedsättning. Emellertid finns det andra effekter som människor ofta inte tänker på, men som är lika viktiga. Om man nonchalerar dessa kan de bli mycket besvärande för de drabbade. Det händer nämligen att patienter genomgår emotionella och beteendemässiga förändringar efter en stroke.

Neurologisk rehabilitering efter en stroke fokuserar mest på att återställa patientens motoriska färdigheter. En stroke kan bl.a. leda till hemiplegi (ensidig förlamning), gångsvårigheter, afasi och kognitiv försämring. Dessa sidoeffekter hör till de vanligaste i en lång lista av problem som kan uppkomma och som måste ägnas stor uppmärksamhet. Men om patienten inte får hjälp med de emotionella och beteendemässiga förändringarna kan följden bli att den fysiska rehabiliteringen inte fortskrider som förväntat.

Vad är stroke och varför drabbas så många av förändringar efter en stroke?

En stroke är ett plötsligt avbrott eller en reduktion i hjärnans blodförsörjning. Den ger upphov till olika fysiska symtom och kognitiva förändringar som kan vara tillfälliga eller bestående.

Stroke är något som drabbar 13 miljoner personer runt om i världen och hundratusentals människor lider av funktionella nedsättningar till följd av en stroke. Antalet strokeoffer är på uppåtgående, men det är viktigt att notera att 90 % av fallen går att förebygga.

I Spanien är stroke den näst vanligaste dödsorsaken. För kvinnor är det den ledande dödsorsaken. Det är också den främsta anledningen till funktionshinder hos vuxna och 35 % av strokeoffren är i arbetsför ålder. Det kan tyckas förvånande för de flesta människor, för stroke antas vara något som bara berör äldre personer.

Som vi tidigare nämnde så förekommer det en rad tänkbara bieffekter och somliga kan vara mycket allvarliga. De flesta som drabbas av stroke lider av psykisk ohälsa på grund av deras uppfattning av att ha förlorat funktionella förmågor. Dessa förändringar kan faktiskt bli mer hämmande än de fysiska bieffekterna av en stroke.

De vanligaste typerna av emotionella förändringar efter en stroke

• Patologisk emotionalitet eller patologiskt skratt eller gråt. Detta är när en patient skrattar eller gråter på ett sätt som inte står i proportion till de stimuli som utlöser reaktionen i fråga.
• Affektinkontinens. Denna hör samman med punkten ovan, eftersom den syftar på svårigheter att reglera och uttrycka känslor. Den emotionella responsen kan vara oproportionerlig eller inadekvat vad gäller frekvens, intensitet och varaktighet. Den kan också vara helt opassande i förhållande till situationen.
• Trötthet till följd av stroke. Extrem utmattning efter minimal fysisk eller psykisk ansträngning. Denna kan också åtföljas av en subjektiv förnimmelse av utmattning. En del människor har även problem med att påbörja uppgifter som kräver någon form av ansträngning, oavsett hur liten denna kan vara.
• Katastrofreaktioner. En individ med detta tillstånd kan också uppvisa andra symtom av depression.
• Apati. Minskat intresse för saker, människor och aktiviteter.
• Anosognosi. Omedvetenhet om att man är sjuk. Den mest påtagliga aspekten av detta symtom är personens emotionella likgiltighet inför sin funktionsnedsättning.
• Irritabilitet och aggressivitet. Detta är mycket vanligt. Den kan vara verbal eller fysisk (riktad mot föremål eller individer).
• Ångest eller depression. Dessa är mycket ofta sviterna av hjärnskador i allmänhet. När det handlar om stroke rör det sig emellertid alltid om någon typ av funktionsstörning eller nedsatt förmåga. Det betyder att patienten måste genomgå en sorgeprocess, vilket kan leda till depression och ångest, oberoende av själva skadan.

Dessa symtom kan variera från person till person och de kan vara svåra att diagnostisera. Men sjukvårdssystemet bör tillhandahålla lämpliga förfaranden, så att man kan sörja för att symtomen upptäcks och behandlas i tid.

Sekundära beteendemässiga förändringar efter en stroke

• Förändringar i socialt beteende. Detta är den vanligaste förändringen och den kan inbegripa alla andra. De personer som står patienten närmast brukar märka att denne inte längre är sig lik. De observerar bl.a. förändringar i patientens karaktär, personlighet och sätt att behandla andra.
• Infantilism. En tendens att agera ansvarslöst och naivt.
• Brist på flexibilitet. Detta hör också till de vanligaste symtomen. Den avser oförmågan att ändra på fastställda planer. Ett nedsatt eller defekt arbetsminne kan ligga bakom sådana symtom.
• Själviskhet. Strokepatienter är ofta egocentriska och inkapabla att sätta sig in i en annan persons situation.

Adaptiva sociala beteenden förutsätter en förståelse av andra människors perspektiv. Denna förmåga kallas mentalisering och om den är otillräcklig eller nedsatt medför det att man inte kan förstå människorna i sin omgivning och deras behov. Det leder naturligtvis till en mängd problem i relationerna till andra människor.

Vikten av att ta itu med dessa förändringar

Som du ser är emotionella och beteendemässiga förändringar naturliga reaktioner vid en stroke. De kan emellertid få negativa konsekvenser för patientens återhämtning. En god attityd och motivation är väsentliga för att man ska lyckas i sin rehabiliteringsprocess. Denna kommer att gå mycket fortare och vara mer positiv om patienten samarbetar och är villig att göra vad som behövs.

Med tanke på detta bör patienten helst genomgå såväl neuropsykologisk som neurologisk rehabilitering. Patienten och dennes närmaste familjemedlemmar bör också få psykologiskt stöd, så att man kan förvissa sig om att dessa emotionella och beteendemässiga förändringar inte ligger till hinder för patientens återhämtning.

Avslutningsvis är det också viktigt att vara medveten om patientens familjemedlemmar eller primära vårdgivare och deras känslolägen. Att ta hand om en strokepatient kan vara oerhört påfrestande och det är något som ofta inverkar på vårdgivarnas psykiska hälsa. Därför är det av avgörande betydelse för deras och strokepatientens välmående att de kan hålla sig friska och har de resurser som de behöver. För när allt kommer omkring finns det ingen bättre strategi för att sköta om andra än att sköta om sig själv. Som man säger så går det inte att hälla ur en tom kopp.