Neuropsykologisk rehabilitering

24 mars, 2020
För att ordinera neuropsykologisk rehabilitering måste en läkare ta hänsyn till ett flertal variabler som är relaterade till typen av skada. Dessutom måste läkaren utvärdera patientens egenskaper och det sammanhang i vilket de har utvecklats. Den här artikeln fokuserar på att identifiera rehabiliteringens inflytande.
 

För närvarande har neuropsykologisk rehabilitering hamnat i hälsovårdens fokus på grund av dess användbarhet vid trauman som relaterar till hjärnan. Vi vill betona att en rehabiliteringsprocess är av största vikt för att en patient ska kunna bevara sin självständighet. Därmed kommer den drabbade personen bättre att kunna integreras i sin gemenskap.

Man bör ta hänsyn till olika saker när det gäller att välja en plan för neuropsykologisk rehabilitering. Detta beror på att var och en av dem kan påverka både utvecklingen av terapin och dess resultat. Men vilka är dessa variabler?

En hjärna upplyst av neuropsykologisk rehabilitering

Skadevariabler relaterade till neuropsykologisk rehabilitering

Först och främst måste man beakta skadevariablerna. De belyser aspekter som är direkt relaterade till patientens skador, i synnerhet vid direkt skada av hjärnans struktur och dess funktion.

Område

En av de saker man bör tänka på är området för eller orsaken till en hjärnskada. Kraniocerebralt trauma, stroke, hjärntumörer eller infektionssjukdomar som drabbar hjärnan är några av de vanligaste orsakerna.

Man kan dela in stroke i två huvudsakliga former:

 
  • Ischemisk, som består av att en eller flera artärer hindras i hjärnan. Den största skadan inträffar i den vita hjärnsubstansen.
  • Hemorragisk, vilket resulterar i en brusten artär. Det leder till en blödning och påverkar därför den grå hjärnsubstansen mer.

Det finns också två huvudtyper av kraniocerebralt trauma:

  • Den första är en öppen huvudskada där skadorna kan vara mer fokuserade och påverka specifika delar av hjärnan.
  • Den andra är inneslutna skador, och där är skadorna vanligtvis är mer diffusa.

Det är viktigt att identifiera ursprunget till och området för skadan för att man ska veta vilka delar som är drabbade och vilka som är bevarade. Detta är nämligen grunden för att kunna bestämma lämpliga strategier och aktiviteter som krävs för neuropsykologisk rehabilitering.

Intensitet

I många fall är det hur allvarliga skadorna är som bedömer vikten av konsekvenserna. En av metoderna för att bestämma allvarlighetsgraden är varaktigheten av amnesi efter en skada. Med andra ord, den tid det tar för en viss patient att komma ihåg att de har drabbats av en hjärnskada och att de nu är i återhämtningsfasen.

Ett annat sätt att mäta intensiteten på en skada är genom Glasgow-komaskalan som utförs när patienten läggs in på sjukhuset. Detta frågeformulär mäter medvetenhetsnivån genom den skadade patientens okulära, verbala och motoriska reaktioner.

Den ideala poängen är 15 poäng, vilket är poängen för en person utan skada. Motsvarande, har patienter med tre, fyra och fem poäng ofta svårt att bli oberoende i framtiden.

 

Utvecklingsperioden

Utvecklingsperioden är den tid det tar för patienten att börja visa förbättring. I det här fallet bör man ta hänsyn till tidsperioden mellan skadan och början på behandlingen.

Således är det viktigt att snabbt komma igång med neuropsykologisk rehabilitering. När det sker en förbättring på kort tid innebär det att det bara är fråga om en liten hjärnskada. När det tvärtom tar längre tid för patienten att återhämta sig, är deras skada desto allvarligare.

Personliga variabler

Dessa variabler är viktiga för att man ska veta hur en patient var före sin skada. Det underlättar för att planera långsiktiga neuropsykologiska rehabiliteringsmål. Läkarna måste ta hänsyn till patientens funktionella status före skadan, tillsammans med dennes individuella egenskaper.

Ålder är den första personliga variabeln att ta hänsyn till. Ju yngre en person är, desto snabbare kommer denne att återhämta sig. Med andra ord är neuropsykologisk rehabilitering snabbare hos yngre patienter.

En annan variabel att tänka på är den kognitiva reserven eftersom den fungerar som en typ av skydd för nervsystemet. Forskare har funnit att personer med högre utbildning har ett större antal nervkopplingar. Därmed har de större möjlighet att kompensera för funktionsnedsättningar. Således är symtomen mer begränsade och neuropsykologisk rehabilitering är mer effektiv hos dessa patienter.

Har man fler nervkopplingar kan detta hjälpa till att kompensera för funktionsnedsättningar.
 

Kontextuella variabler i neuropsykologisk rehabilitering

Kontextuella variabler avser patientens miljö efter hjärnskadornas inträffande. De tar även hänsyn till det stöd patienten får under den neuropsykologiska rehabiliteringsprocessen.

Familjen är den första faktorn. De kan ge information angående patientens utveckling i olika sammanhang. Dessutom kan de hjälpa till med kontinuiteten i vad patienten gör under terapin och vad han eller hon måste fortsätta göra hemma.

Patientens familj och släktingar är till god hjälp när de främjar självständighet och ökar motivationen. Detta underlättar rehabiliteringsprocessen som sker under patientens dagliga aktiviteter.

Därutöver kan familjens hjälp vara en mycket viktig faktor när patienten ska överföra det han eller hon uppnått i terapin till det vardagliga livet.

Rehabiliteringsteamet är också en variabel. Här behöver man ta hänsyn till både miljön de arbetar i och deras professionella beteende. En positiv inställning hos både teamet och patienten innebär alltid en förbättrad prognos. Med andra ord gör detta terapin mer effektiv.

Slutsats om neuropsykologisk rehabilitering

Slutligen är det viktigt att notera att rehabiliteringsprocessen måste genomföras av ett professionellt team. På samma sätt spelar de olika faktorerna som påverkar resultatet också in under denna tidsperiod.

För att processen ska bli framgångsrik måste patienten, familjen och rehabiliteringsgruppen vara bekväma och nöjda med upplägget. Det hjälper även till att ha en konstruktiv miljö, aktiviteter som passar patientens behov samt att allt anpassas till de inblandades dagliga liv.

 

  • García-Molina, A., López-Blasquéz, R., García-Rudolph, A., Sánchez-Carrión, R., Enseñat- Catallops, A., Tormes, J. & Roig-Rovira, T. (2015). Rehabilitación cognitiva en daño cerebral adquirido: variables que median en la respuesta al tratamiento, Rehabilitación (Madrid), 49(3), 144-149. http://dx.doi.org/10.1016/j.rh.2015.02.002
  • Horwitz, J. & Horwitz N. (2013). Neurological Recovery and Plasticity. En Noogle, C. & Dean, R. (Ed.) Neuropsychological Rehabilitation (13-21). Nueva York, Estados Unidos: Springer Publishing Company,
  • Prigatano, G. (1999). Principles of Neuropsichological Rehabilitation. New York: Oxford University Press, Inc.