Att få avslut för att börja om igen: sorgeprocessen

· 24 november, 2017

När vi stänger ett kapitel i våra liv är det slutet av en berättelse. När vi säger farväl skriver vi ett slut. När vi inte får avslut och inte går vidare från något, kommer det förfölja oss. Vi kommer fortsätta att upprepa samma sak tills vi lyckas sätta punkt vid slutet av meningen och trycka ”Enter”. Genom sorgeprocessen kan vi börja om på nytt blad.

Sorg definieras som en process av känslomässig anpassning efter en förlust av någon sort. En förlust betyder inte nödvändigtvis ett dödsfall. Det är sant att det är vad som starkas associeras med ordet i vårt kollektiva undermedvetna. Det kan dock även referera till separationer, nya jobb, en stor flytt…

Skeden i sorgeprocessen

De olika skedena i sorgeprocessen ser enligt Dr. E. Kübler-Ross ut som följer:

  • Förnekelse: den sörjande personen vägrar att acceptera förlusten. Han kan även befinna sig i ett chocktillstånd som hindrar honom från att slå ut på vägen han oundvikligen måste vandra.
  • Ilska: i detta skede uppvisar den sörjande personen frustration och ilska. Han kan rikta dessa känslor mot omständigheterna som orsakar denna förlust, mot sig själv, mot andra människor, etc.
  • Köpslående: inför denna förlust försöker han finna lösningar. I fallet med att förlora en närstående kan denna fas inkludera återvändo till aktiviteter han brukade göra i sällskap med den bortgångne personen.
Sorgens skeden

  • Sorg: i detta skede upplever den sörjande personen sin förlust genom smärtan, och jobbar med sorgen som uppstår. Det är en fas när man drar sig tillbaka in i sig själv.
  • Acceptans: i detta skede blir personen medveten om förlusten och stunden denne befinner sig i. Han accepterar den och försöker anpassa sig till den nya situationen; han sätter de kvarvarande bitarna på plats.

Dessa skeden är inte samma för alla. De sker heller inte i en specifik ordning och varar inte i en specifik period. Detta är bara en lista för att hjälpa dig förstå processen. Det viktiga med denna lista är att veta att varje person kommer ha en egen attityd mot sin sorg.

Denna attityd kommer fastslå verktygen vi gör tillgängliga för honom och uppgifterna vi föreslår.

Utan ordentligt avslut tenderar alla processer att upprepa sig själva, bli stillastående eller återgå. Alla fel vi ser hos andra som vi ignorerat eller stängt ned utan att bearbeta tar oss i samma riktning. Vi måste uppleva smärtan av förlust. Vi måste se hur vi mår och vi måste extrahera energi från vår ilska för att acceptera sorg som en del av vilka vi är.

Om vi inte finner avslut sätter vi bara plåster på blödande sår. Vi täcker bara ytligt vad som sårar oss. Lindringen är temporär och varar bara tills vi stöter till något annat.

Jobba med smärta genom att avsäga dig lidande

I boken The Path of Tears av Jorge Bucay förklarar han följande:

”Lidande är att göra smärta kronisk. Det är att förvandla ett ögonblick till ett sätt att vara, det är att hålla fast vid minnet som får mig att gråta så att jag inte slutar gråta, så att jag inte glömmer det. Jag vill inte ge upp eller släppa taget om det trots att det åsamkar mig lidande. Vi har en mystisk lojalitet till de som är frånvarande.”

-Jorge Bucay-

Tår på ögonfrans

Smärtan vi måste känna är en hälsosam känsla. Det är känslan av att såret läker. Den sammankopplar oss till våra inre jag och hjälper oss i sorgeprocessen. Den ger oss tid för oss själva, för bort oss och uppfyller ett behov.

Ingen känsla är dysfunktionell i rätt mängder. Det är därför förlust antyder sorg, smärta, avstånd, ilska, etc. Dessa är skeden, men om de varar längre än nödvändigt och gör det omöjligt att leva under längre perioder, är det dags att be om hjälp.

När sorg blir till depression, avstånd till personlig försummelse, ilska till orättfärdigad aggression eller smärta till ångest, då är något fel med sorgeprocessen. Vi är inte på den rätta vägen av tårar; vi måste be om hjälp.

Vilken roll har jag i sorgeprocessen?

”Sorgeprocessen låter dig finna en plats för dina närstående bland skatterna i ditt hjärta. Att sörja är att ömt minnas och känna att tiden ni spenderade tillsammans var en stor gåva. Det är att med hela sitt hjärta förstå att kärlek inte slutar vi döden.”

-Jorge Bucay-

Att veta varför ett skede tagit slut och leta efter något positivt att ta från det hjälper mig att känna mig själv bättre. Att förstå vad som gick fel, vad jag gjorde fel, hjälper mig att förstå hur jag kan bättre mig. Jag kan lära mig vad jag vill förändra, vad jag vill behålla eller vad jag kunde gjort bättre.

Sörjande kvinna

Sorgeprocessen tar mig till en speciell typ av slut. Det markerar slutet av en berättelse. Det är inte en passiv process, utan kräver känsla, handling, önskan och styrkan att fortsätta. Att skriva ett bra slut kräver personlig reflektion. Då kan vi påbörja ett nytt kapitel, med allt vi lärt oss och gillade i det förra.