Mentalisering: nyckeln till mellanmänskliga förbindelser

21 november, 2019
Mentalisering är en process som underlättar våra social förbindelser. Med hjälp av denna kan vi bedöma andra människors avsikter, tankar och önskningar, och anpassa vårt beteende därefter.

Mentalisering är en sociokognitiv förmåga som gör att vi kan anknyta till andra. Denna förmåga går mycket längre än den enkla tron att vi i ett givet ögonblick vet vad en annan person tänker eller känner.

Mentalisering innebär att vi har möjlighet att förstå att vad andra känner och tänker kan vara något helt annat än vad vi upplever i samma stund.

Det var psykologen och antropologen Gregory Batenson som introducerade detta begrepp och gav oss nyckeln till att förstå mycket av vårt sociala beteende.

Mentalisering gör det möjligt för oss att inse att människorna i vår omvärld har tankar och övertygelser som skiljer sig från våra egna.

För människor, precis som djur, måste kunna förutse omgivningens beteende. Vi måste intuitivt veta vad andra människor tänker eller känner, så att vi kan anpassa vårt beteende på lämpligt sätt.

Alltså talar vi här om en rad mycket sofistikerade kognitiva processer, en slags spetsteknologi på emotionell nivå.

”Vi är vad vi tänker. Allt vi är uppstår med våra tankar. Med våra tankar skapar vi världen.”

-Buddha-

Mentalisering är en sociokognitiv förmåga som förenar oss

Mentalisering: den viktigaste av våra sociokognitiva förmågor

Vi talar ofta om att empati är kvalitet som är nödvändig i våra mänskliga förbindelser. Och det är sant att empati är ett grundläggande socialt lim som hjälper oss att koppla samman och förstå andra perspektiv.

Men man kan också med rätta hävda att mentalisering faktiskt är ännu viktigare än empati när det gäller sociala relationer.

Empati hjälper dig att förstå att andra människor kan känna på samma vis som du, medan Batensons teori får dig att inse att din verklighet kan se mycket annorlunda ut jämfört med min.

Mentalisering kan t.ex. göra att du kommer underfund med att jag kanske ljuger för dig. Den kan få dig att förstå att du kan reagera på ett helt annat sätt än andra på samma stimulus.

Alla dessa processer är avgörande för våra sociala relationer. Hjärnan har en otrolig kapacitet som gör att vi människor kan överleva, anpassa oss och knyta an till andra på ett meningsfullt sätt.

Din hjärna är en förutsägelsemaskin

Man jämför ofta hjärnan med en dator. Den är som en förutsägelsemaskin med ett huvudmål: att minska ovissheten som omger oss.

En studie genomförd av Dr. John Anderson vid University of Michigan visar att hjärnans förutsägande natur förklarar varför mentalisering spelar så stor roll i sociala situationer.

Människor behöver inte bara kunna förutse omgivningens beteende. Det är även viktigt att de kan ana andras avsikter, kännedom, övertygelser och känslor.

På så sätt kan de utnyttja dessa aningar för att rätta sina beteenden därefter.

Det är intressant att notera att även djur har denna sofistikerade förmåga. En del fascinerande studier har avslöjat att schimpanser kan antecipera vissa individers beteende.

De vet hur de ska lura potentiella rivaler och även hur de kan främja proaktiva handlingar som gagnar gruppen.

Mentalisering är en förmåga som även djur har

Har alla denna förmåga?

Studier i mänsklig utveckling visar att de förmågor som är förknippade med mentalisering uppträder hos barn runt fyraårsåldern. Det är då som barn börjar få mer abstrakta och sofistikerade tankar.

De börjar förstå att andra personer också har avsikter, viljestyrka och olika tankar och åsikter.

Samtidigt är det värt att notera att människor under vissa omständigheter kan sakna dessa färdigheter. Forskaren Simon Baron-Cohen vid University of Cambridge ledde ett flertal studier av mentalisering och autism.

Hans forskning pekar på att personer med autismspektrumstörningar har allvarliga brister när det gäller mentalisering.

Vi vet till exempel att barn och vuxna med autism uppvisar vissa empatiska beteenden. De uppfattar andra människors smärta och oro. Dock tycks de ha svårt förutse andras beteende.

För dem är sociala interaktioner förvirrande och knepiga, för de kan inte förutspå människors reaktioner. De har svårt att förstå att andra kan känna, tänka och reagera annorlunda än de själva.

Patienter med schizofreni befinner sig i en liknande situation. Det är mycket svårt för dem att knyta an till andra människor och att göra åtskillnad mellan deras egna och andras mentala tillstånd.

Mentalisering är viktigare än empati i de mänskliga relationerna

Mentalisering för att överleva

John Locke sa en gång att ”Människor glömmer alltid att mänsklig lycka är ett sinnestillstånd och inte ett tillstånd styrt av omständigheter”.

Sinnets universum är ett av de mest fascinerande ämnen som finns, men även ett av de mest komplexa. Människan och andra varelser har förmågan att knyta an till varandra för att förstå varandra.

Det betyder att de har större möjligheter att anpassa sig till sin miljö och säkerställa den egna överlevnaden.

Emellertid finns det en sak som är förbryllande med mentalisering. Tack vare denna förmåga kan vi förstå andra människor bättre och förutse deras beteende, behov och tankar och reagera därefter

Dock är slutmålet inte alltid ädelt. Vi kan med hjälp av mentalisering lura och manipulera andra människor.

I slutänden ankommer det på var och en av oss att använda denna otroliga förmåga för goda ändamål, inte onda.

  • Anderson, J. R., Bothell, D., Byrne, M. D., Douglass, S., Lebiere, C., & Qin, Y. (2004, October). An integrated theory of the mind. Psychological Review. https://doi.org/10.1037/0033-295X.111.4.1036
  • Baron-Cohen S, Taler-Flusberg H, Cohen DJ, eds. Understanding other minds. Perspectives from developmental cognitive neuroscience. 2 ed. New York: Oxford University Press; 2000.
  •  Baron-Cohen S. Are autistic children ‘behaviorists’? An examination of their mental-physical and appearance-reality distinctions. J Autism Dev Disord 1989; 19: 579-600.
  • Carlson, SM, Koenig, MA y Harms, MB (2013). Teoria de la mente. Revisiones interdisciplinarias de Wiley: Ciencia cognitiva , 4 (4), 391–402. https://doi.org/10.1002/wcs.1232