En fobi mot mat beror inte på en rädsla för att gå upp i vikt
Hur många typer av fobier har du hört talas om? Det finns förmodligen hundratals av dem, även om vissa är vanligare än andra. Det finns fobier gentemot hundar, mot mörkret och mot höjder, bland mycket annat. Förmodligen har du eller någon närstående till dig fallit offer för åtminstone en av dem. Dessutom finns det några mindre kända kliniska typer av överdrivna rädslor som ändock är ganska handikappande. Och dessa kan vara sådana du aldrig har hört talas. Fobi mot mat, till exempel.
Matfobi innefattar en familj av fobier som innehåller allt från rädslan för att prova nya livsmedel till rädslan för att svälja mat. Från rädslan för att äta vissa typer av mat till rädslan för förgiftning. Att äta är ett primärt behov och att inte göra det kan leda till allvarliga konsekvenser. Med andra ord är en fobi mot mat viktigt att man kommer tillrätta med.
Vilka är den vanligaste typen av matfobi? Är det kopplat till andra ätstörningar, såsom anorexi? Vilka är konsekvenserna? Här följer några svar på dessa frågor och mer.
”Ibland räcker det med lite ljus för att förvandla fobier till fladdrande fjärilar.”
-Marina Matiss-
Vad är en fobi exakt?
Det är en reaktion av irrationell rädsla mot ofarliga eller milt skadliga stimuli som de flesta kan hålla under kontroll. Det kan uppstå för att den som är rädd inte har tillräckliga resurser för att konfrontera orosmomentet.
Fobiska reaktioner är dåligt anpassade och kan påverka en människas dagliga liv. De kräver alltså uppmärksamhet och efterföljande behandling. Ännu mer så när fobin påverkar ett grundläggande fysiologiskt behov, så som behovet att äta.
Fobier uppträder vanligtvis under barndomen eller i tonåren och är vanligtvis inlärda. En personlig upplevelse med den fobiska stimulansen, eller att man bevittnar andras rädsla, är de huvudsakliga sätten på vilka man förvärvar en fobi. Till exempel kan det att man nästan har kvävts av en jordnöt vara tillräckligt för att få en matfobi som är kopplad till jordnötter.
Inom samma område finns det en kuriositet vid namn Garcia-effekten, vilket innebär rädslan för att uppleva matförgiftning. Denna effekt förklarar varför många människor systematiskt avvisar vissa typer av livsmedel (eller liknande smaker) som en gång gjort dem sjuka.
Det uppstår en konditionerad aversion mot smak när du upplever matförgiftning eller när ett livsmedel leder till obehag (även om det bara är vid ett enstaka tillfälle). Detta beror på att din hjärna därefter förknippar smaken med obehagliga känslor.
Det finns många olika typer av fobier, men dagens artikel kommer att fokusera på just fobi mot mat. Vad är detta och hur många varianter av matfobi finns det?
Att komma in på ämnet fobi mot mat
Det rör sig om en familj av fobier relaterade till olika aspekter av livsmedel. Det kan vara bland annat rädslan för att prova nya livsmedel, rädslan för att svälja dem, rädslan för matförgiftning och rädslan för att äta en viss livsmedelsgrupp. Liksom de flesta fobier är fobi mot mat vanligen inlärt.
Huvudkonsekvensen är ett aktivt undvikande av den fobiska stimulansen. Icke förvånande kan detta leda till en överdriven begränsning och därmed undernäring.
Neofobi, rädslan för okända livsmedel
Neofobi handlar om vägran att prova nya saker i allmänhet. I relation till matfobi innebär det en rädsla för att prova obekanta livsmedel. Neofobi är ett frekvent fenomen under barndomen, särskilt i åldrarna två eller tre. Det tenderar dock att försvinna efter fem års ålder. Det kan dock i extremfall fortsätta till vuxen ålder.
Det finns en evolutionär förklaring till detta fenomen. Man kan säga att neofobi för mat är en försvarsmekanism. Detta beror på att okända livsmedel var en risk förr i tiden då vi samlade vår egen mat, eftersom det ofta ledde till berusning, förgiftning eller till och med efterföljande död.
Således är två till tre år gamla barn som avvisar nya livsmedel egentligen inte kräsna i maten. De anpassar sig allteftersom till nya smaker och texturer som de så småningom tål (med vissa undantag).
I själva verket finns det en genetisk predisposition för denna typ av fobi mot mat. Uppskattningar tyder på att 78 % av fallen med denna typ av matfobi är genetiska. Dessutom har inlärandet en grundläggande roll. Med andra ord, barn lär sig till stor del genom att titta på sina direkta och mest anknytningsbara förebilder (så som äldre syskon). Så du kan förvänta dig att de upprepar vad de ser hemma. När deras förebilder vägrar att smaka på en viss typ av mat så kommer de små att upprepa detta eftersom de tolkar att det är rätt väg att gå.
Fagofobi, rädslan för att svälja
Denna fobi handlar om rädslan för att svälja mat som vid tidigare tillfälle har skapat en obehaglig upplevelse av kvävning. Till skillnad från neofobi är detta vanligt i alla åldrar.
Det är logiskt att avvisa en viss typ av mat om du har varit på väg att kvävas av den, du vill inte gå igenom den händelsen igen. Problemet är att denna rädsla kan generaliseras och sträcka sig till andra typer av mat. Detta kan då kraftigt begränsa det utbud du faktiskt kan äta av. Vissa människor kan fastna i en fobi mot alla typer av livsmedel, även vätskor. Det kan hända exempelvis för att de börjar äta flytande eller mosad mat av rädsla för att svälja fast mat.
För att omvända processen bör dessa människor börja äta smuliga livsmedel som går att tugga, för att sedan gå vidare till mer solida livsmedel, från mindre till större konsistens.
Om fobin handlar om att dricka vätskor, kan de motsvarande börja att tillsätta förtjockningsmedel för att ändra vätskans struktur, för att upprätthålla kroppens vätskeintag. Sedan kan de gradvis minska andelen förtjockningsmedel.
Fobi mot mat i form av rädslan för allergiska reaktioner och berusning
Denna typ av fobi är mer relaterad till livsmedelssäkerhet i allmänhet. Det är rädslan för möjlig matförgiftning eller allergiska reaktioner. Dessa människor kontrollerar noggrant matens tillstånd innan de äter den, samt utgångsdatum.
Denna fobi är nära besläktad med Garcia-effekten som vi nämnde tidigare. Det är vanligtvis allmänt associerat med att ha haft matförgiftning eller en allergisk reaktion efter att ha ätit en viss typ av mat. Men rädslan kan också sträcka sig till många andra typer av livsmedel från samma livsmedelsgrupp, även om fobin började med en specifik typ av mat.
Annan matfobi
Mykofobi är en överdriven och irrationell rädsla för att äta svamp på grund av risken för förgiftning. Märk väl att det i allra högsta grad finns en rationell rädsla för att bli förgiftad av svamp då okunskap i ämnet har lett till myriader med dödsfall genom historien. Det märkliga med denna fobi är att den inte är begränsan till intag av okända svampar. Den kan faktiskt bli generaliserad och orsaka motvilja och rädsla inför det enkla faktum att se eller röra vid välkända svampar.
Motsvarande gäller lakanofobi en fruktan för grönsaker, och detta kan då röra sig om en specifik grönsak eller en hel grönsaksfamilj.
Detta är starkt förknippat med traumatiska situationer som upplevts i barndomen, relaterat till tvångsintag. Till exempel kan man ha blivit tvingad äta dessa typer av livsmedel trots att man har tuggat och sedan spottat ut dem. Eller så har man kanske varit tvungen att äta spenaten som man inte åt upp vid gårdagens middag. Fobin kan också vara kopplad till att man har sett eller ätit en grönsak med något fel, så som mask eller röta.
Fobi mot mat kontra ätstörningar
Som du kan se kan en fobi mot mat bli generaliserande trots att det var en viss typ av livsmedel som i början var utlösaren. Dessutom kan detta begränsa mängden mat som fobikern äter och därigenom kvaliteten på dennes totala kostintag. Således kan det på längre sikt leda till en överdriven viktnedgång.
Att vara underviktig är ett vanligt symptom vid vissa ätstörningar som anorexi. Viktminskningen i detta tillstånd produceras emellertid av en avsiktlig minskning av mängden och variationen av mat, som ett sätt att kontrollera vikten.
Detta är den största skillnaden. Matfobi handlar om aspekter som är nära relaterade till själva livsmedlet. Till exempel grupperingen som det tillhör eller dess felaktiga bevarande. Anorexi handlar däremot om den patologiska rädslan för att gå upp i vikt.
Det är därför viktigt att undersöka vad som kan ligga bakom undervikten. Det vill säga vilken typ av rädsla som har lett till viktminskningen. Detta eftersom att olika störningar kräver olika tillvägagångssätt vid behandling.
Några observationer om behandlingen av matfobi
Ingripande i anorexi börjar med näringsrehabilitering i syfte att säkerställa patientens biologiska stabilitet. Därefter går terapeuten vidare till att hantera personens kognitiva nivå, dennes förvrängda uppfattning om sin kroppsbild samt överdrivna fokus på kroppsvikt och så vidare.
Vid matfobi kan det vara nödvändigt att återställa vikten som en första åtgärd om konsekvenserna är allvarliga och har pågått länge. Behandlingen av fobin måste dock vara mer riktad på att främja progressiv kontakt med den fobiska stimulansen för att försöka avkonditionera beteendet.
