Filosofiska reflektioner om döden och livet efter döden

6 minuter

En av de filosofiska reflektionerna kring döden som väcker mest oro är livet efter döden. Lär dig mer om detta spännande ämne.

Senaste uppdateringen: 12 september, 2024

Från grekiska tänkare till nutid framträder filosofiska reflektioner om döden och livet efter döden bland de äldsta och mest återkommande temana i denna disciplin.

Det är ett känt faktum att religioner beaktar livet efter döden och hävdar att det finns ett paradisiskt tillstånd som överskrider det mänskliga tillståndet. På liknande sätt reflekterar filosofin över detta tillstånd av odödlighet och evighet, men från ett annat perspektiv. Fortsätt läsa för att lära dig mer!

Intressanta filosofiska reflektioner om döden

Enligt filosofer innebär frågan om mänsklig död alltid frågan om själen. I sin artikel i tidskriften Society framhåller Nikos Kokosalakis att filosofiska reflektioner manifesterar människor som en sammansättning av kropp och själ eller ande.

Själen har här en kvasireligiös dimension. Vissa tänkare hävdar att vi genom den kan separera oss från det världsliga, vilket inte ger oss någon andlig fördel. I avsnitten som följer kommer vi att undersöka de viktigaste filosofiska ståndpunkterna i detta ämne.

Upptäck: Reflekterande frågor att ställa dina vänner och din partner

Själ och kropp: Döden enligt Platon

Platon var kanske en av de första filosoferna som intresserade sig för att reflektera över döden. Enligt hans postulat är människan sammansatt av kropp och själ. Och den senare är av gudomligt och odödligt ursprung. Det vill säga, den består över tiden.

Å andra sidan är kroppen dödlig och anses vara ett fängelse för själen. Därmed är döden en process genom vilken själen frigör sig från kroppens band.

I denna platonska uppfattning förnekas döden enligt en artikel i Revista de Treball Social. Detta eftersom det enda som går under i realiteten är kroppen, som enligt detta synsätt inte har något värde.

Istället är döden liv för själen, till den grad att den kan frigöra sig själv och sträva efter ett bättre liv. Av denna anledning finns det en speciell uppmaning att ta hand om själen genom kunskap och förvärva dygder i det dagliga livet.

Aristoteles och hans uppfattning om kropp, själ och materia

Enligt Aristoteles består allt levande av kropp, själ och materia. Även om både växter, djur och människor har en själ, är människans unik.

Förutom att vara ansvarig för näring och känsla har den mänskliga själen funktionen att veta. Det vill säga, den används för mental aktivitet eller tanke. Men den har också en poetisk och kreativ del som är själens viktigaste egenskap. Denna del är immateriell, odödlig och evig.

Därför är döden enligt Aristoteles slutet på det biologiska livet som vi känner det; denna process representerar den definitiva separationen av kropp och själ. Denna överlever döden som en rationell entitet eftersom dess huvudsakliga funktion är kunskap och tanke.

Döden enligt Epikuros

Som en del av sina filosofiska reflektioner om döden framhöll Epikuros att det är något ofrånkomligt. Vi kan inte undkomma den. Snarare bör vi acceptera den och betrakta den som en del av människans liv.

Men det finns ett problem: Vi är vanligtvis rädda för döden. Enligt filosofen är detta absurt eftersom döden inte existerar medan vi lever. Av denna anledning ger han oss tre tips för att sluta frukta döden:

Definiera och prioritera projekt
Kom ihåg dagligen att vi måste dö
Var på det klara med vad vi behöver hela tiden

Vad menar han med det? Genom att alltid minnas döden kan vi vänja oss vid den. Att vara uppmärksam på våra behov gör samtidigt att vi fokuserar på nuet och lägger framtiden åt sidan. På liknande sätt fokuserar vi på nuet genom att definiera och prioritera livsprojekt.

“Döden, den mest fruktade av ondska, är därför inte angelägen för oss, för medan vi existerar är döden inte närvarande, och när döden är närvarande finns vi inte längre.”
– Epikuros –

Seneca och hans filosofiska reflektioner om döden

Enligt Seneca är döden en av få händelser som vi kan förvänta oss med säkerhet. Från denna synvinkel måste vi acceptera den med resignation och till och med med njutning eftersom den tillåter oss att njuta av livet utan rädsla. Om vi inte oroar oss för vårt dödliga tillstånd, kommer vi att njuta av nuet mer intensivt.

Filosofen understryker att döden hedrar människor till den grad att den representerar slutet på ett levt liv. Enligt detta synsätt resignerar inte en person som lider av sorger och sjukdomar från livet för att denne inte gillar livet utan snarare för att ett liv under dåliga förhållanden inte är ett liv värt att leva.

Upplevelsen av döden enligt Spinoza

Som Steven Nadler förklarar i sin artikel Spinozas Guide to Life and Death: Människor vars tankar och handlingar står under förnuftets ledning, inte passionens, går inte genom livet och tänker på döden.

Detta beror bland annat på att de vet att det inte finns något liv efter döden. Det finns ingen himmel eller helvete; det finns ingen smärta eller frälsning. Eftersom ingenting existerar, är det ingen idé att spendera tid eller ångest på att tänka på det.

I detta avseende föreligger det enligt Spinoza ett förnekande av odödlighet. Faktum är att han menade att en av anledningarna till att det judiska samfundet frös ut honom var deras tro att själen dör med kroppen. Därmed är det bara logiskt att reflektera över livet, särskilt kunskapen om sig själv och den plats man intar i naturen.

Den fria människan tänker på inget mindre än döden, och hans visdom är inte en meditation kring döden, utan kring livet.”
– Spinoza –

Vi lever för att dö, säger Martin Heidegger

En annan av de filosofiska reflektionerna om döden är Heideggers. Han anser att människan är den enda levande varelsen som är medveten om att vi någon gång kommer att dö. Det är därför han betraktar döden som ett fenomen eller en händelse i livet.

Hans perspektiv är, som diskuterats i Pacific Science Review B: Humanities and Social Sciences, att vi föds eller kastas in i världen för att dö. Dessutom är vår enda säkerhet i det här livet att vi så småningom kommer att dö. Med ankomsten av denna händelse kommer den existentiella helheten att försvinna.

Heidegger ger dock döden en positiv egenskap eftersom han anser den lämplig. Det vill säga, handlingen att dö tillhör oss om vi gör den till vår sista och högsta existensakt.

Reflektioner om livet efter döden

Finns det ett liv efter döden? Det är kanske en av de mest gåtfulla frågorna som människor ställer sig. Vår ständiga upptagenhet av döden tvingar oss att överväga möjligheten att vi fortsätter leva efter döden. Vad säger filosofin om detta?

Människan längtar på grund av sitt dödliga tillstånd efter odödlighet. Enligt filosofin har denna eviga existens att göra med själens eller andens beständighet som överskrider livets gränser.

Vad tjänar en sådan här förklaring till? Den fungerar som en försvarsmekanism mot den rädsla och ångest som döden genererar hos oss. Därför försöker vi ge den någon form av mening eller motivering som gör att vi kan uthärda tanken på denna ofrånkomliga händelse.

Läs mer: När rädslan för döden inte låter dig leva

Att uppskatta livet och möta döden med ro

Att tänka på döden och livet i relation till den är ytterligare en handling som vi människor utför för att förstå oss själva bättre. Genom dessa reflektioner lär vi oss att uppskatta livet och möta döden med större lugn och visdom.

Vi bör dock inte vara besatta av detta. Det viktiga är hur vi lever våra nuvarande liv. Att tänka på döden ur detta perspektiv gör att vi fokuserar på nuet, vilket är det enda vi har.