Boken ”Morels uppfinning”: en reflektion om odödlighet

29 oktober, 2019

Rädslan för döden är en av mänsklighetens äldsta rädslor. Önskan för evigt liv och kärlek utan slut är i sin tur en av våra högsta önskningar. Detta är något man tar upp i boken Morels uppfinning.

Den är skriven av argentinaren Adolfo Bioy Casares och kombinerar dessa rädslor och önskningar. Den ifrågasätter dem, reflekterar över dem och föreslår nya sätt att närma sig dem.

Boken Morels uppfinning har inspirerat filmer, pjäser och serier, inklusive El Año Pasado en Marienbad (Förra året i Marienbad), serien Lost och den argentinska filmen Hombre Mirando al Sudeste (Man som blickar mot sydöst).

Romanen publicerades 1940 och öppnade porten till science fiction i Latinamerika.

Bioy Casares var en författare som var välkänd i sitt hemland. Han var vän med Jorge Luis Borges och gift med en av Ocampo-systrarna.

Han omgav sig med några av dåtidens mest enastående författare, vilket även var en period då många litterära rörelser ägde rum i Buenos Aires.

Hans vänskap med Borges var så nära att han skrivit förorden till Morels uppfinning.

Fiktion och det vardagliga livet i boken Morels uppfinning

Man kan säga att Bioy Casares var före sin tid tack vare hans förmåga att blanda vardagliga element med science fictionI hans romaner kan vi se väldigt realistiska karaktärer i orealistiska miljöer.

I Morels uppfinning har vi en huvudkaraktär som är en rymling som lever på en avlägsen ö för att hålla sig undan lagen. Vi vet inte hans namn eller vad han gjort. Han porträtteras som en vardaglig karaktär med väldigt verkliga känslor.

Ön han lever på har varit övergiven i åratal: byggnaderna är gamla och fallfärdiga. Han märker snart att märkliga saker pågår, såsom inkräktare som dyker upp och kontinuerligt upprepar samma handlingar.

Rymlingen verkar dock vara osynlig för dem.

Karta över ön i boken Morels uppfinning

Bland inkräktarna finns Faustine – en ung kvinna rymlingen till slut förälskar sig i. Han försöker tala med henne, men hon tycks inte se honom. Det är som om han inte existerar.

Å andra sidan har vi Morel, som är en forskare som även han verkar vara förälskad i den unga Faustine och som rymlingen avskyr.

Vi märker snart att dessa inkräktare inte är något mer än bilder från det förflutna av de personer som en gång levde där. Morel skapade en maskin som kunde spela in alla dessa handlingar och människor.

Han lyckades spara deras essens, deras önskningar, deras tankar och deras existens. På så sätt kunde de leva evigt i ett lyckligt minne som de inte kunde komma ihåg.

Det för tankarna till Nietzsches eviga upprepning, men i form av att återuppleva samma vecka av sitt liv i evighet.

Jag är inte död längre, jag är förälskad.”

-Rymlingen, Morels uppfinning-

Rädsla för döden och odödlighet i skönlitteratur

Döden blir en del av oss så fort vi föds. Varje dag, varje minut och varje sekund av våra liv för oss lite närmre. Problemet uppstår när detta blir till en rädsla och något vi inte kan acceptera.

För att övervinna denna rädsla har vissa religioner och filosofiska inriktningar lagt fram idén om att ”annat liv”: ett löfte om ett bättre liv efter döden.

Tron att människan är en förening av kropp och själ säger att vi för att befria vår odödliga själ måste leva våra liv på ett visst sätt. På så sätt kan vår odödliga del kunna leva evigt efter att vi dött på det fysiska planet.

Andra religioner, som buddhismen, föreslår en odödlighet baserad på reinkarnation. Vad dessa berättelser demonstrerar är att mänskligheten sedan vaggan har sökt sätt att övervinna döden.

Den har försökt förklara varför vi dör för att på så sätt acceptera den i hopp om ett spirituellt liv efter att våra fysiska kroppar drar sitt sista andetag.

”Rädsla gör dig vidskeplig.”

-Adolfo Bioy Casares-

Starten på virtuell verklighet

När vi har försökt porträttera odödlighet i fiktionens värld har vi föreställt oss odödliga varelser som alverna i Sagan om ringen eller mytologiska varelser som på något sätt är gudomliga.

På så sätt ser vi att priset för odödlighet eller för att försöka emulera den alltid är högt. I boken Morels uppfinning skapar forskaren en maskin som kan ge oss odödlighet i själen. Kostnaden för den fysiska kroppen är dock högt.

Genom fil och dåtidens nya teknologier ger Bioy Casares oss flera olika reflektioner, och han förutser även på sätt och vis dagens virtuella verklighet (VR).

Men han lägger även fram andra sätt att få odödlighet. Huvudkaraktären i Morels uppfinning söker från starten just odödlighet, men på ett indirekt och omedvetet sätt.

”Evighet är en av litteraturens sällsynta dygder.”

-Adolfo Bioy Casares-

Litteratur är på sätt och vis odödlig. Vi återupplivar en författare varje gång vi läser hans eller hennes verk. Litteraturen blir en del av eftervärlden, och på så sätt är verket odödligt.

Protagonisten berättar om dessa fakta i en typ av dagbok i hopp om att någon ska hitta den i framtiden. Eftersom han bevarar detta i skrift kan vi säga att han söker en typ av odödlighet.

Adolfo Bioy Casares

Idealiseringen av kärlek i boken Morels uppfinning

Som vi nämnde tidigare kan inkräktarna inte se rymlingen och ignorerar hans existens. Rymlingen vägrar att tro att de inte kan se honom, utan inbillar sig att det rör sig om en plan att fånga honom.

Han vägrar att inte existera! Inkräktarna kan inte se honom eftersom de bara är bilder och minnen, men rymlingen vägrar att acceptera denna osynlighet. Ingen skulle nog kunna göra det.

Att inte existera, att vara osynliga för alla, är en typ av död för personen ifråga. Man accepterar det inte eftersom det är som att vara levande död.

”Det var inte som om han inte hade hört mig, som om han inte hade sett mig; det var som om öronen jag hade inte var tillräckligt bra för att höra, som om ögonen jag hade inte var tillräckligt bra för att se.”

-Rymlingen, Morels uppfinning-

Romanen utforskar även kärlek, idealisering av kärlek och hur kärleken håller rymlingen vid liv. Det är hans enda tillflykt, hans enda önskan.

Faktum är att kärlek är lika naturlig och mänsklig som döden, precis som den rädsla för ensamhet som uttrycks av huvudkaraktären.

Trots vad hans upptäckt skulle leda till smider han onda planer mot dem. Han tror att de konspirerar för att förråda honom, men i slutänden är det inte direkt något som stör honom.

Han är rädd för ensamhet, och dessa tankar är väldigt mänskliga karaktärsdrag. Det finns även massor av avundsjuka inom honom.

Kärlek och odödlighet

Han inser dock hur ologiska hans tankar är, men finner det svårt att hålla band på dem.

Kärleken är kopplad till platoniska idéer och även det litterära ämnet religio amoris, där hans älskade visas som ouppnåelig, överlägsen och gudomlig.

Kärleken i romanen är vad som leder till odödlighet. Den utlöser allt och är vad som väcker Morels önskan att odödliggöra sig själv med Faustine.

Det är även den utlösande faktor som väcker samma känsla hos rymlingen.

Bioy Casares kan tack vare sin passion för film och sin stora förmåga som berättare ta oss till en värld som är lätt att visualisera.

Boken presenterar en karaktär som tappar fattningen vid flera tillfällen men ändå lyckas skriva ned allt han genomlevt på ön. Det är en väldigt mänsklig karaktär, och många av oss hade troligen agerat på samma sätt.

Det är utan tvekan ett verk som är värt att läsa och som verkligen bjuder in oss att reflektera.

”Döden är ett levt liv. Livet är en död som kommer.”

-Jorge Luis Borges-