Folk som har blivit sårade vet hur man överlever

Folk som har blivit sårade har verktygen som hjälper dem att överleva. Huden är täckt av ärr och sår från gamla strider, och deras hjärtan är skyddade av en rostig men tålig rustning. De accepterar inte längre lögner eller själviskhet. Dessa överlevare vet hur man försvarar sig själva mot skadliga ord. De klarar sig själva även i de mest komplicerade situationer.

Denna typ av vitala och välkända vägskäl kan produceras av olika faktorer. Vi kan prata om traumatiska händelser. Men nuförtiden finns det en dimension som sträcker ut sig som ett virus: emotionell smärta. Livet gör ont och på många olika sätt. Ibland behöver man inte få ett slag för att uppleva ett djupt sår. Det är ett som ingen kan se, men det innebär inte att det inte gör ont.

Folk som har blivit sårade har fått emotionella slag mot hjärtat

Det finns en väldigt illustrativ bok rörande detta ämne med titeln “Microaggressions in Everyday Life”. I denna bok diskuteras dessa små aggressioner. De som vi tar emot i våra dagliga liv genom språk och behandling, som skapar en emotionell nedbrytning som kan vara smärtsam, även om det inte rör sig om några direkta slag mot våra kroppar.

Livet kan göra ont och det sträcker ut sina aggressiva klor på olika sätt och genom många varierade mekanismer, så att många personer går på gatorna med sina öppna sår. De kan inte se dem, men de lider av dess effekter genom försvarslöshet, dåligt humör, bitterhet och extrem utmattning.

Men de som har lyckats hela sig själva och lära sig från detta har nu blivit nya personer. I sina hjärtan har de en komponent som nästan är magisk: uthållighet.

Motståndskraften gör oss speciella, den gör oss till hjältar

Traumatiska händelser, oavsett om de har uppstått p.g.a. en olycka, övergrepp eller för att man har genomlidit slutet på en kärleksrelation; allt detta kan omvandla oss. Denna förändring uppstår på två olika sätt. Å ena sidan hindrar det oss från att njuta av livet. Å andra sidan kan det göra oss till mycket starkare varelser, vilket låter oss hitta nya fantastiska möjligheter.

Vi behöver redskap, lämpligt psykologiskt skydd som vi kan använda för att omvandla oss till hjältar inom våra egna strider.

Hjältar och hjärnans kemi

Något som psykologer och neurobiologer vet väldigt väl är att det inte är alla som lyckas ta det där steget. Det är inte alla som lyckas aktivera den där överlevnadsmekanismen inom vår hjärna som kallas motståndskraft. Hans Selye, en kanadensisk biokemist från början av 1900-talet bevisade att motståndskraft framförallt är en form av anpassning till en stressig situation. Vårt sympatiska nervsystem behöver “kalibreras” för att återta sitt lugn och sin balans. Det använder därför vissa hormon som styr återhämtningen av den där homeostasen efter att man blivit sårad.

Om rädslan tar över oss kommer vi bli blockerade, och vi blir till sten. Faktorer som vårt genetiska arv gör oss ofta mer eller mindre motståndskraftiga. Att ha en dramatisk barndom kommer också att påverka vår hjärnkemi.

Giftig stress avbryter den normala utvecklingen av ett barns hjärna, och ökar dess emotionella sårbarhet som vuxen. Men den goda nyheten är att trots faktumet att motståndskraft har en neurologisk grund som definierar oss så kan hjärnmekanismen tränas.

Dina sår har lärt dig att överleva

Ordet “trauma” betyder “sår”. Det är ett sår som inte kan ses, men dess påverkan sträcker sig ut mot varje aspekt av vår existens. Richard Tedeschi är en psykolog från University of North Carolina och specialist inom detta ämne. Han förklarar att när personer lider inombords så tappar de först den tillit som de hade för världen.

Deras hela trossystem går under och deras tillit till framtiden försvinner totalt. Nuet finns inte och inte heller morgondagen. Det arbete du måste lägga ner på att “omstrukturera” dig själv är väldigt komplext. Det är inte som att vänta på att ett brutet ben ska läka. Det är nästan som att ha en bruten själ och tvingas ta upp den bit efter bit. Vi gör så för att kunna sätta allt på plats igen.

Folk som har blivit sårade vill inte att du ska tycka synd om dem

Doktor Richard Tedeschi pekar ut ett väldigt konkret misstag som samhället tenderar att begå. När en person har genomlidit övergrepp under barndomen. Eller när någon måste hantera att partnern har dött efter en trafikolycka. Eller när en misshandlad kvinna till slut lämnar den som misshandlat henne. Då är det första många gör att tycka synd om dem.

Det finns även vissa personer som tänker vissa fraser även om de inte säger dem högt. “Du kan inte komma över något sådant”, “De måste vara brutna inombords”, “Deras liv är över.”…

De har fel. Vi bör aldrig undervärdera folk som har blivit sårade av livet. Cerebral neuroplasticitet är något obegränsat. Hjärnan kan programmera om sig själv och motståndskraften uppfinner oss på nytt. Den gör oss starkare och erbjuder oss en ny sköld. Vi öppnar upp vägen för oss själva för att vi ska kunna hitta nya former av lycka.