Bör vi förlåta förövaren för att övervinna smärtan?

Att förlåta är en handling som ibland är väldigt svår att utföra. Att förlåta är att skicka ett budskap till alla som åsamkat oss smärta och lidande, så att vi kan fortsätta med livet trots det som skett. Det betyder att vi inte ödslar vår dyrbara tid på att tänka på någon som inte förtjänar våra tankar.

Självklart har förlåtelse kraften att sätta oss fria. Om det är sant och vi tror på det, kommer vi släppa förbittringen och törsten efter hämnd såväl som hat. Känslor som när vi ger dem bränsle bara sårar snarare än stödjer oss.

Men det är viktigt att inte blanda ihop förlåtelse med att glömma. Om någon har skadat oss djupt, antingen fysiskt eller psykiskt, till exempel i form av sexuell utnyttjande, kommer vi inte glömma.

Detta märke kommer förbli på vår själ för alltid. Men det är viktigt att vi lär oss att leva med det och skapar ett liv som är så normalt och funktionellt som möjligt, trots det som skett.

Vad det innebär att förlåta

Som vi förklarat kommer vi genom att förlåta sluta ödsla vår tid, vårt väsen och vårt liv på lidande över något som inte går att förändra. Det som har skett har skett, och dessvärre har vi inte förmågan att radera detta smärtsamma faktum från vårt förflutna. Vi har dock makten att bygga vårt nu och vår framtid.

Att förlåta är att förstå att vi fortfarande har lång tid på oss att utföra nya spännande projekt, träffa fantastiska människor som ger oss mycket vishet och välmående, förälska oss, resa samt njuta av våra hobbys. Och ingen, absolut ingen, kan klippa våra vingar så länge vi inte tillåter det och ger dem den makten.

Att förlåta handlar i våra tankar mer om nuet och framtiden än om det förflutna. Det är att överge ropen efter vad vi inte längre har kontroll över. Att ersätta dem med spänningen kring vad som komma skall. Det är inte att lämna vårt sinne i mörka och hemska minnens våld, utan snarare om att komma till vad som är här och nu.

Men var försiktig! Att förlåta är inte att låtsas som om inget har hänt, som om det inte var något viktigt; självklart var det det. Så att förlåta är att acceptera, men inte att konformera. Vi måste agera, röra oss, försöka få förövaren att betala för vad denne gjort och etablera konsekvenser för dennes handlingar.

Att förlåta är inte att glömma allt över en natt; det är omöjligt. Du har känslor och ett sår som måste dräneras för att läka. Det är fördelaktigt att gå i terapi, ha någon som lyssnar på dig, förstå hur du mår och uttrycka dig. Över tid kommer såren läka…

Sorgen kommer leda oss till förlåtelse

Uppenbarligen är det svårt att förlåta eftersom vi i fall med till exempel sexuellt utnyttjande har fått sänkt självkänsla, överväldigande rädsla och ångest som omringar vårt väsen. Och detta är normalt, så det är viktigt att veta att vi endast kan förlåta när vi tagit oss igenom vår sorg.

Om känslor existerar är det av en god anledning. Naturen har inte placerat vissa saker där de är bara för att. Negativa men hälsosamma känslor såsom sorg kommer hjälpa oss att integrera allt som skett och uttrycka vår smärta. När denna process är klar kan vi utföra den förlåtande handlingen, återta våra liv och till och med skapa förändring och göra livet bättre.

För att komma förbi smärtan är det första du måste veta att känslor av sorg och ilska mot världen och negativa tankar är normala. Döm inte dig själv för dem. Det är ett sår som just nu blöder.

Du kommer genomgå olika stadier: förnekelse, ilska, depression och acceptans. Men oroa dig inte, för att uppleva dem är en del av det känslomässiga läkande du måste genomgå. Efter alla dessa stadier och när du accepterat vad som skett, kan du skrida till handling för att förlåta dem som sårat dig.

För att göra det måste du inse att personer som agerar felaktigt inte är dåliga, utan snarare sjuka eller förvirrade personer.

Du har ett långt liv framför dig med miljontals bra väntande saker, så det är inte värt att klänga sig fast vid det förflutna.

Du har motståndskraften att hålla dig flytande trots motgångarna du upplevt. Ta fram denna styrka och lev ditt liv så normalt du kan, lite i taget. Men stanna inte och överge inte drömmar eller projekt.

I slutänden kommer du märka att endast förlåtelse kommer göra dig fri.