Fortunatasyndromet: beroende av förbjuden kärlek
Fortunatasyndromet kommer från en roman av Benito Pérez Galdós med titeln Två hustrur – Fortunata och Jacinta. Den skrevs på 1800-talet och filmatiserades även på 1970-talet. Karaktärerna i romanen har ett visst psykologiskt djup, och de har därför använts för att beskriva fenomen inom kärleksförhållanden.
Romanen handlar om ett stormigt förhållande mellan en man vid namn Juanito Santa Cruz och två kvinnor: Jacinta och Fortunata. Den första kvinnan är hans fru och den andra hans älskarinna. Med tiden blir Fortunata prostituerad och gifter sig därefter med Maximiliano. Relationen mellan Fortunata och hennes älskare fortsätter dock, och det slutar med att hon får två barn med honom.
Det mest intressanta med denna roman är inte själva handlingen, utan den psykologiska betydelsen av varje karaktär i berättelsen. Fortunata representerar nämligen kvinnor som tenderar att ha relationer med gifta män. Människor som beter sig som henne sägs därför ha det som kallas för Fortunatasyndromet.
“Den som är otrogen känner till kärlekens njutning; men den som är trogen känner till kärlekens tragedier.”
Fortunatasyndromet och dess kännetecken
Fortunatasyndromet bör inte ses som en åkomma eller en sjukdom. Det är snarare ett ovanligt tillstånd som för det mesta drabbar kvinnor. Dessa kvinnor känner sig mer attraherade av män som redan är gifta.
De främsta symptomen på Fortunatasyndrom är följande:
- Väldigt starka och djupa känslor för gifta män.
- En oförmåga att känna sig attraherad av andra män.
- Villig att göra allt för den man hon älskar.
- Övertygad om att livet inte har någon mening utan honom.
- Känner att hon har en “rätt” att vara tillsammans med honom, och att han borde välja henne istället för andra kvinnor.
- En önskan att ha barn med mannen.
- Känslorna mot mannens fru kan variera. Ibland visar hon empati mot frun och ibland hatar hon henne.
- Konstanta fantasier som involverar en framtid med mannen ifråga.
Kvinnor med Fortunatasyndrom älskar alltså djupt män som redan är i ett förhållande. Och ändå känner de samtidigt att denna kärlek är ouppnåelig på grund av mannens legitima partner.
Vad är orsaken till Fortunatasyndromet?
Den första upplevda kärlekstriangeln uppstår för det mesta vid en väldigt tidig ålder. Freud tog upp detta inom sin teori som han kallade Oidipuskomplexet, där barn kan känna sig attraherade av den ena föräldern och vilja ta den andra förälderns plats.
Pojken vill ta sin fars plats och flickan vill ta sin mors plats. I det senare fallet kallas det istället för Elektrakomplexet. Lösningen innebär helt enkelt att man accepterar verkligheten och undviker sådana lustar.
Uppkomsten av Fortunatasyndromet tyder på ett olöst Oidipus- eller Elektrakomplex. I det vuxna livet kommer personens partner vara en återspegling av föräldern, och personen kommer projicera sina lustar och önskningar från förr på den nya relationen.
Om inte ett sådant komplex blir löst kommer den vuxna relationen inte att bli särskilt hälsosam. Kvinnan kommer då att känna sig mer attraherad av gifta män, som kommer vara en representation av fadern. Vidare kommer mannens partner att ses som orsaken till alla hennes frustrationer, precis som modern under barndomen.
Att tänka på
En kvinna med Fortunatasyndrom uppvisar dessutom följande beteenden:
- Dålig självkänsla.
- Svårigheter med att förstå sina egna känslor.
- Emotionellt beroende.
- Ser den uppoffring hon gör för mannen som ett tecken på kärlek.
- Besitter ett idealiserat kärlekskoncept.
Kvinnor med Fortunatasyndromet vill “vinna” över mannens kvinna. Detta är en omedveten process som de inte kan motstå. Det slutar för det mesta med att de både lider och känner sig frustrerade, och i dessa fall rekommenderas psykoterapi.
