Grymhetsincitamentet: Att nedvärdera andra för att verka intelligent

Har du någonsin stött på personer som kritiserat ditt sätt att göra saker för att få det att framstå som att de var mer kompetenta än du? Vissa människor känner ett behov av att ha en högre intellektuell status. För att uppnå det attackerar de andra. Vi ska utforska vad som ligger bakom denna typ av beteende.

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 02 oktober, 2024

Ett ofrånkomligt faktum i världen idag är att många arbetsmiljöer är som djungler. De är komplexa scenarier som bebos av de konstigaste djuren. Även om du kanske träffar några fantastiska kollegor och inspirerande ledare, hittar du också tävlingsinriktade och bedrägliga människor, en och annan narcissist, och kanske till och med den udda inkompetenta individen som gör sitt yttersta för att framstå på annat sätt. Vi kommer att fokusera på den här sista kategorin, människor som vet att de inte är lika skickliga som andra men som vill överleva till varje pris och till och med nå inflytandepositioner. Vi ska titta närmare på det så kallade grymhetsincitamentet.

Ju färre färdigheter dessa personer har, desto mer aggressiva är de. Detta är en försvarsmekanism, en ganska elak strategi som tenderar att dra till sig vår uppmärksamhet.

Samhällsforskning hävdar att människor som ägnar sig åt kritiserande eller kränkande beteende ofta eftersträvar makt eller vill framstå som mer intelligenta. Faktum är att den “aggressiva verkställande ledningen” lever vidare i många arbetsmiljöer. Det är som gamla dinosaurier som är svåra att bli av med.

Grymhetsincitamentet

Det är mycket sannolikt att du någon gång har upplevt följande typ av situation. Du är en del av ett arbetslag där du måste komma med innovativa idéer och originella tillvägagångssätt för att uppnå målen för ditt team/företag. Du lägger ett förslag och kort därefter kritiserar någon det hårt. Personen fortsätter sedan att förkasta alla dina idéer.

Även om kritiska perspektiv kan vara berikande, nedvärderar den här typen av personer dig. Det är som om du är ett papper på golvet som de stampar på. De är grymma och föraktfulla. De försöker förstärka sin egen image som en av beslutsamhet och auktoritet inför andra. De vill också framstå som kompetenta.

Det spelar ingen roll hur bra dina idéer är. Dessa människor kan förkasta dem med de konstigaste av argument. De vill helt enkelt ge intrycket att de vet mer än du och att dina förslag är löjliga. Grymhetsincitamentet definierar detta aggressiva och nedvärderande beteende som en individ tillfogar en annan, för att framstå som mer briljant.

Machiavellisk och på jakt efter erkännande

Det var Stanford University-läkaren Teresa Amabile som först myntade termen cruelty incentive (grymhetsincitament) för mer än fyrtio år sedan. Tack vare sina olika undersökningar visade hon att osäkra människor i arbetsmiljöer ofta försöker sänka andra för att få intellektuell status.

Faktum är att dessa individer negativt dömer alla som visar större färdigheter eller kompetenser för att invalidera dem. De vill skaffa sig ett visst rykte i miljön. Dessutom vill de ses som karismatiska. Dr Amabile menar att denna form av machiavellism i vissa fall ger en bild av falsk briljans.

Det är utan tvekan extremt förvrängda situationer. Men tyvärr fortsätter de att förekomma. De exemplifierar direktören för ett företag som attackerar en anställds prestation för att förstärka sin egen makt. Det kan verka som ett sensationellt beteende, men det har en kostnad, både på lång och kort sikt.

Grymhetsincitamentet är ett frekvent förekommande fenomen på sociala medier

Detta fenomen verkar påminna om en annan era. Av en tid då företagsledare och chefer uppvisade auktoritärt ledarskap. Men om det finns ett idealiskt territorium för grymhetsincitamentet att manifestera sig på, är det på sociala medier. På dessa plattformar ser vi faktiskt nästan dagligen människor som dömer ut, trampar på och kritiserar andras kommentarer och inlägg.

Faktum är att när någon med auktoritet inom ett visst kunskapsområde publicerar nyheter eller tillhandahåller data, dyker snart en hel hord av aggressiva kommentarer upp. Även om vi måste upprepa poängen att välgrundad och respektfull kritik är användbar, försöker dessa människor ofta att förringa och förtala experterna för att själva få auktoritet.

Vi såg detta beteende under pandemin. Plötsligt dök det upp användare på sociala medier som verkade veta mer än forskarna. Faktum är att det händer vid varje aktuell händelse. Oavsett om det är ekonomiska händelser, naturkatastrofer eller krig, fortsätter antalet människor som är villiga att attackera att öka.

Med aggressivt beteende förlorar vi alla

Grymhetsincitamentet ligger bakom rösten hos den auktoritära pappan som uppfostrar sina barn med rädsla. De är typen av människor som vill utöva kontroll och undergräva andras självkänsla för att framhäva sig själva. Tyvärr brukar det tas för givet att den som skriker mest och sätter flest käppar i hjulen för andra, når större framgång i arbetsmiljön.

Verkligheten är dock en annan. I själva verket är detta ett farligare beteende än Dunning-Kruger-effekten (människor med få kunskaper som agerar som om de vore experter). Detta eftersom dessa personer i det här fallet inte bara agerar våldsamt, utan de sänker också företags tillväxt.

Kreativiteten upphör att flöda när attacker och förringande inträffar. Framsteg och mål uppnås inte när individer går till attack för sina egna personliga fördelar. De är de “dåliga äpplena” som måste kasseras i organisationer.

Slutsats

Människor som obstruerar och som är medvetna om sina låga färdigheter och försöker sänka andra för att sticka ut, har alltid funnits. Deras beteende är ett problem i scenarier som tillåter eller kanske till och med värdesätter det. Det här är miljöer med fix mentalitet som är dömda att misslyckas. Dessutom är de ansträngande arbetsmiljöer.

Denna typ av beteende är varken logiskt eller etiskt. Organisationer når bara framgång om de främjar ett bra arbetsklimat baserat på respekt, samexistens, innovation och goda doser av emotionell intelligens.