Hur vet jag om jag genomgått sorgeperioden?
Oavsett vad du kanske tror så är det inte alltid lätt att veta huruvida vi tagit oss igenom sorgeperioden. Den psykologiska reaktionen på förlusten kan fortfarande pågå och te sig som ett infekterat sår. Det påverkar vårt liv och påtvingar oss begränsningar, och det är därför nödvändigt att känna igen ledtrådarna som visar att sorgen ännu inte har bearbetats.
Vi sörjer händelser som kapar bandet till något som betyder mycket för oss. Det kan vara förlusten av en närstående, ett emotionellt uppbrott eller avsked från ett jobb. Det kan till och med vara att lämna en specifik roll bakom oss som gjorde att vi kände oss uppfyllda.
En sådan händelse betyder framförallt att ett band abrupt kapas – att något som betyder mycket för oss försvinner.
“Alla försök att eliminera sörjandet irriterar bara ännu mer. Du måste vänta tills det är smält, och sedan kommer livets distraktioner lösa upp det som kvarstår.”
-Samuel Johnson-
När det kommer till vilket sätt att sörja som är bäst finns det ingen universell strategi. Varje person reagerar annorlunda, och detta är en av de största svårigheterna. Vi kan därför inte rekommendera en serie “normala” tekniker som kan hjälpa alla.
Det finns helt enkelt inget lika privat, jobbigt och kaotiskt som smärtan en förlust orsakar.
Men det finns en sak vi inte kan förneka: styrkan hos människans motståndskraft är otrolig. Även om vi aldrig helt kan fylla tomheten som förlusten lämnat oss med, kan vi leva med den. Vi kan till och med låta oss själva bli lyckliga igen. Men vi måste konfrontera och effektivt hantera sorgeperioden först.
Tecken på att du inte gått igenom sorgeperioden
En intressant sak är att det finns mycket privat, nästan osynligt sörjande i vårt samhälle. Detta är ibland “okategoriserad” sorg där förlusten inte alltid är erkänd. Ett exempel är mödrar som förlorar sina foster under graviditeten. Denna traumatiska händelse drabbar många kvinnor, som otvivelaktigt behöver specialiserat stöd som ofta inte kan tillhandahållas.
På samma sätt är barn också en del av den grupp som inte alltid förstås. Det finns många barn som genomlider sin sorg i tystnad. De gör det i en omgivning som fortfarande tror att de, på grund av sin ålder, inte förstår vad döden är.
Utöver detta måste vi notera att det även finns män som drabbas av “ej rättfärdigad” sorg av en väldigt specifik anledning. I många länder fortsätter mannen att representera den rationella och beskyddande rollen, där han inte väntas uttrycka sin emotionella smärta öppet. Ofta hindrar detta uppbyggnadsprocessen efter förlusten. Ibland leder det till och med till kroniska tillstånd av hjälplöshet som vi måste förstå och givetvis ta tag i.
Låt oss nu ta en titt på tecknen som pekar mot att sorgeperioden ännu inte är över.
Vi kan fortfarande inte tala om personen vi har förlorat
I varje sorgeperiod måste ett avgörande ögonblick komma. Det är ögonblicket när vi äntligen kan öppna oss. Det är när vi behöver tala om vår förlust. Om personen eller situationen vi lämnat bakom oss. Att tala, uttrycka, minnas och föra upp vissa minnen till ytan kan lindra och trösta oss. Det främjar även emotionell lindring.
Om flera månader och år har passerat men vi fortfarande inte kan tala om personen, innebär det att sorgen ännu inte har övervunnits. Om vi uppfattar en mur, en klump i halsen och ett motstånd mot att komma ihåg personen eller situationen, måste vi be om professionell hjälp.
Fakta som utlöser överdrivna emotionella reaktioner
Personen kan ha ett till synes normalt liv. Men i sitt dagliga liv kan emotionella reaktioner uppstå som ingen kan förklara. Ibland kan ett föremål, en melodi eller en specifik situation vara utlösaren till minnet.
När dörren till det förflutna plötsligt öppnas så kan ej bearbetad smärta, som orsakas av förlusten, dyka upp. Där kommer tomheten hos förlusten upp till ytan som ett öppet sår.
Konstanta förändringar i livsstilen
Ett annat uppenbart faktum som visar att vi ännu inte genomgått sorgeperioden är det konstanta behovet att göra förändringar. Vissa personer kan inte behålla samma jobb i ens två månader.
Vänskaper, hobbyer och till och med intressen förändras. Inget tillfredsställer eller ger oss lindring, och vi finner allt jobbigt. Det finns ofta ett konstant sökande efter nya saker som får oss att glömma verkligheten.
Humörsvängningar är också ett tecken på att vi fortfarande genomgår sorgeperioden
Vissa personer genomgår perioder av eufori och stunder av isolering och stor apati. Detta är bara ytterligare bevis för att de ännu inte kommit till rätta med sin förlust. De svingar mellan behovet att omges av andra och perioder när de kräver ensamhet och personlig reflektion.
Alla dessa är uppenbara ledtrådar om en dold sorg som helt underminerar livskvaliteten. I många av dessa fall är det vanligt att personen drabbas av subklinisk depression. Det är ett tillstånd som inte möter kriterierna för en djup depression eller ens en lindrig, men ändå resulterar i emotionell utmattning.
När vi vet att vi har tagit oss igenom sorgeperioden
Hittills har vi tittat på symptom som verkar indikera att vår förlust ännu finns med oss. Den påverkar vårt liv, begränsar det och fångar oss i ett tillstånd av kroniskt lidande. Många av dessa symptom ger form åt psykologiska sjukdomar. Sjukdomar som kan minska vår motivation att gå framåt och vara lyckliga igen.
Vi måste förstå att vi måste ge vår hjärna tillräckligt med tid för att anpassa sig till en verklighet som har förändrats abrupt och till och med orättvist. Och på grund av det kan vi under denna övergångsperiod, som kan vara i månader eller år, få hjälp av vår omgivning och medicinska experter.
Bevis på återhämtning
Följande tecken tyder på att vi tagit oss igenom sorgeperioden:
- Vi kan tala om personen vi har förlorat på ett vanligt sätt. Vi låter oss själva släppa ut våra känslor och till och med gråta, men vi gör det med acceptans.
- Gradvis kan vi börja lägga planer vid horisonten och se fram emot nya mål.
- Vi skapar ett utrymme för personen inom oss. Snarare än att lämna personen bakom oss ser vi denne som en viktig tillgång som är integrerad i vår verklighet, men utan att vara beroende av denne. Vi minns personen med tillgivenhet och kärlek, men utan att låta smärtan blockera oss.
- Vi öppnar upp oss själva till omgivningen. Därmed går vi med på att träffa nya personer, utöka våra vänskaper och låta positiva känslor omfamna oss utan att känna oss skyldiga eller må dåligt. Lyckan vi tillåter oss själva att uppleva kan vara en fin hyllning till personerna vi lämnar bakom oss, men som lever i och vaktar våra hjärtan.
