Det motsägelsefulla i "oacceptabel" sorg
En närståendes död är en stor källa till emotionellt lidande. Man är aldrig riktigt förberedd på att förlora någon man älskar, även i fall där döden inte kommer som en överraskning. Men vissa situationer gör det ännu svårare att bearbeta smärtan: när det är en “oacceptabel” sorg.
Med “oacceptabel” sorg menar vi sorg som du inte kan visa – som på något sätt är förbjuden av den specifika omgivningen eller samhället rent generellt. Av någon anledning anser samhället att det rör sig om en “oacceptabel” sorg eller en sorg som inte är berättigad. I dessa fall lider man i ensamhet och döljer sin smärta.
Att inte kunna uttrycka sina känslor och att känna att ens lidande inte är legitimt kan göra dem svårare att komma över. Man berövas på stöd, vilket gör det avsevärt svårare att bearbeta vad man känner. Idag ska vi tala om förbjuden och “oacceptabel” sorg.
“När sorgen är färsk kommer alla försök till omdirigering irritera den. Du måste vänta på att sorgen smälts, och sedan kommer nöje lösa upp resten av den.”
-Samuel Johnson-
När samhället inte värderar förlusten
Denna situation är en av de mest skadliga för den drabbade. Det är när samhället inte lägger något värde i dödsfallet, när det inte är moraliskt meningsfullt för andra.
Till exempel när en person som samhället förkastar dör – kanske en farlig brottsling, fruktad eller hatad – hans eller hennes död ses istället som något bra. Men till och med brottslingar har familj och vänner som kan sörja förlusten. Att sörja en “dålig” person är inte alltid något som andra förstår, och därför beslutar den sörjande att undertrycka sitt lidande.
Ett annat exempel på “oacceptabel” sorg är när ett husdjur dör. Några ser på sörjande av djur som överdrivet eller dramatiskt. Många upplever dock förlusten av en hund, katt eller häst lika starkt som en släktings bortgång.
Förbjudna relationer och “oacceptabel” sorg
I det här fallet är sorgen “oacceptabel” eftersom relationen anses vara omoralisk eller på annat sätt inte acceptabel. Föreställ dig till exempel en älskares bortgång. I denna situation kommer maken eller makan känna legitim smärta, men inte den tredje personen. Alla är dock berättigade till sin smärta.
Även om dagens samhälle är mer tolerant, ser vi även detta i homosexuella relationer. Att sörja en partner kanske inte accepteras av samhället på vissa håll, framförallt om man tvingades hålla relationen hemlig. Samma sak sker i fall av omöjlig, ej ömsesidig kärlek.
Omständigheterna kring dödsfallet
Om dödsfallet till exempel var självmord så kan sorgen ske under speciella omständigheter. Det är troligt att de närstående inledningsvis kommer ha svårt för att diskutera sin smärta. Situationen ger upphov till många frågor och skuldkänslor. “Varför slutade det så här? Varför försökte han/hon inte hitta en annan väg?” Det är frågor man kanske aldrig får svar på.
Något liknande sker när dödsfallet sker under våldsamma omständigheter, speciellt om de involverade familjen eller var resultatet av en oansvarig handling. Till exempel om någon omkommer i en bilolycka på grund av fortkörning. Människor kan till exempel tycka “han fick vad han förtjänade” eller “hon kände till riskerna”.
Detta etablerar en “oacceptabel” sorg. Samma sak gäller dödsfall på grund av överdoser, sexuellt överförbara sjukdomar etc.
Den ej erkända sörjande representerar också en typ av “oacceptabel” sorg
Denna typ av “oacceptabel” sorg inträffar när den upprörda inte tros känna av förlusten. Det sker ofta med barn. Vuxna tror att de inte förstår vad döden är och tröstar dem därför med ett enkelt: “Han/hon åkte till himlen”. Det finns så många som tror att barn inte sörjer. Men det gör de, och det kan vara mycket svårare för dem eftersom de är så unga.
Människor som lider av kognitiva handikapp eller neurologiska begränsningar avfärdas också på samma sätt. Andra antar att smärtan hos dem inte har samma djup som hos andra.
När det finns “oacceptabel” sorg ökar risken för att den ska bli till patologisk sorg. Om uttrycket av lidande begränsas eller ogiltigförklaras blir det mycket svårare att övervinna smärtan.