Ingen är oumbärlig på arbetsplatsen

Lärdomen från den här historien är att det kan vara farligt att bli så besatt av sina mål att man isolerar sig själv från världen.

Detta är historien om Andrew, en begåvad revisor som ville bli framgångsrik och oumbärlig på jobbet. Han slutförde sina studier med bra resultat, så hans lärare hjälpte honom att få ett jobb som assistent på ett prestigefyllt företag. Han lärde sig dock att ingen är oumbärlig.

Andrew var alltid först på plats och den siste att gå hem. Han ville lära sig allt om vad företaget gjorde. Hans mål var att lära sig allt och vara så effektiv att företaget skulle anse att han var oumbärlig. Därför gav han allt varje dag.

Andrew gjorde ett riktigt bra jobb och hans chef bestämde sig för att ge honom en löneförhöjning. Andrew arbetade ännu hårdare. När han inte arbetade så läste han på om sitt arbete och provade nya strategier för att bli ännu mer effektiv. Hans medarbetare respekterade honom och han gjorde riktigt bra ifrån sig.

Ett nytt ansvar

Alla pratade om vilken bra anställd han var. Efter två år fick han en chefsroll, och det fanns ingen bättre än Andrew för att fylla denna roll.

När Andrew började sin nya chefsroll blev han ännu mer besatt av perfektion. Han började arbeta 12 timmar per dag istället för 8. Han började få oförklarliga rädslor. Av någon anledning trodde han att alla andra ville ha hans jobb eftersom det var ett prestigefyllt jobb med en hög lön. Andrew började misstro alla.

Som chef var han tvungen att hantera andra anställda. Andrew blev dock väldigt misstänksam. Han var inte en bra ledare och han vägledde inte de anställda med instruktioner. Faktum är att han gav så lite instruktioner som möjligt. Han trodde att om han gav för mycket information så skulle någon av dem veta lika mycket som han och försöka ta hans jobb. Det tog inte lång tid förrän ingen frågade honom om något längre.

En oförväntad förändring

Allt gick bra för Andrew under några år. En dag bad chefen för hela företaget honom dock att träna John. John var en annan ung man som företaget hade anställt för att bli Andrews högra hand. De trodde att Andrew behövde hjälp eftersom han hade så mycket att göra. Andrew blev förstås inte glad över detta.

Andrew gjorde samma sak med John som han hade gjort med alla sina andra anställda: han gav honom väldigt få instruktioner. John märkte detta men valde att inte säga något. Istället försökte han klura ut saker själv. Han valde att lära sig från folk på andra avdelningar. Han frågade runt och lyckades hitta tillräckligt med information för att fylla luckorna i sin utbildning.

Efter några år gick styrelsen ut med att de letade efter en ny VD. Andrew som styrde många viktiga saker trodde att hans stora stund äntligen hade kommit. Styrelsen valde mellan två potentiella kandidater: Andrew och John.

Historiens lärdom: ingen är oumbärlig

Till allas förvåning valde styrelsen John som ny VD. Andrew kunde inte tro detta. Det fanns inte någon annan anställd som var lika effektiv som han själv var. Han kunde inte förstå hur han kunde ha förlorat. Styrelsen förklarade att han var oumbärlig i sin nuvarande roll. Ingen kunde göra det jobbet bättre än honom, så han borde därför fortsätta jobba med detta.

Finansgruppen blev senare inbjuden till att delta i en workshop. Andrew ville gå, men han kunde inte för han hade för mycket att göra.

De andra anställda lärde sig att använda företagets nya datorprogram under denna workshop. Eftersom Andrew inte gick på den så visste han inte hur han skulle använda programmet, vilket snabbt visade sig. Han kunde inte anpassa sig till förändringarna.

Den nya mjukvaran tog också hand om många av de saker som Andrew specialiserade sig på. Andrews färdigheter var inte längre lika värdefulla. Med tanke på att han hade jobbat så länge på företaget fick han en annan roll, men företaget avskedade honom inte.

Andrews historia vittnar om att besatthet kan göra dig förblindad och förverkliga dina värsta farhågor.