Det finns ingen återvändo när ögonen har öppnats

Det finns sår som istället för att öppna upp vår hud öppnar upp våra ögon. När ögonen har öppnats finns det inte något annat val än att ta de brutna fragmenten av vår förlorade lycka och försöka återuppbygga vår egen värdighet. Vi behöver finna självkänslan som vi behöver för att gå vidare med huvudet högt. Vi måste blicka bestämt mot framtiden och inte titta tillbaka. Utan att be om det omöjliga.

Medvetenhet om situationens verklighet kommer inte alltid efter att smärtsamma händelser sårat oss utan förvarning och utan lindring. Ibland kommer det på ett mer subtilt sätt, när mindre saker kombineras för att skapa något större. Som ett diskret men kvarhängande rykte som i slutändan när ögonen har öppnats övertygar oss om något som vi kanske misstänkte från första början.

När ögonen har öppnats och man ser det från ett mer spirituellt synsätt, är det vanligt att man pratar om det som är känt som det “tredje ögat”. Det är ett intressant och ovanligt koncept som har mycket att göra med samma idé.

Enligt buddhismen och hinduismen finns vårt medvetande lokaliserat i detta “öga”. Även som personlig intuition som hjälper oss att uppleva ett personligt uppvaknande. Ett nytt tillstånd av varande där vi kan uppfatta vissa saker som vi andra gånger inte har märkt.

Detta är kanske det största problemet vi har: vi tittar men ser inte. Ibland flyter vi längs våra rutiner tills vi till slut blir missnöjda. Det är även vanligt att vi fastnar i vissa relationer där vi ger allt, utan att inse att vi får olycka i utbyte. Att öppna våra ögon för dessa realiteter är inte bara ett uppvaknande hos medvetandet. Det är även en handling av personligt ansvar.

Vi tittar men vi ser inte: det är dags att vi öppnar våra ögon

Det var Aristoteles själv som sade att våra sinnen helt enkelt fångar in bilden av den yttre världen som en helhet. Vi kommer därför bara se sanningen när vi verkligen vill det. För det är då som vårt sinne verkligen ansluter till allt omkring och till allt som visas för oss.

Det är inte lätt att upptäcka detta. Vi måste ha en klar intention, intuition, ett kritiskt sinne och framför allt mod för att se situationer och omständigheter som de verkligen är och inte som vi skulle vilja att de är.

Att säga att många av oss går igenom livet med ögonbindel kan låta ganska dystert. Men när människor söker upp en terapeut för att försöka hitta orsaken till sin ångest, sin trötthet, sitt dåliga humör och apatin som tar bort all deras vitalitet, brukar terapeuten ofta hitta flera intressanta saker.

Du kommer att börja se saker som de verkligen är när ögonen har öppnats

En av dem är vår totala ovilja att se saker som de verkligen är. “Min partner älskar mig. OK, han kanske behandlar mig illa, men när vi reder ut saker så blir han till den där fantastiska personen som älskar mig så mycket igen” eller “Ja, till slut fick jag avsluta förhållandet med den där tjejen eftersom mina föräldrar inte tyckte om henne, men de har alltid vetat vad som är bäst för mig…”.

Människor vägrar ofta att se saker som de verkligen är av många olika anledningar. Det kan vara av rädsla att se sig själva som de verkligen är, av rädsla för att behöva bemöta sanningen, av rädsla för ensamhet och för att inte veta hur man ska reagera… Detta psykologiska motstånd är ett mentalt hinder: en mur som fungerar som en försvarsmekanism som driver iväg vår lycka.

Vi kan inte glömma bort att lyckan framförallt är en ansvarshandling. För när vi till slut kommer fram till den, när vi verkligen öppnar våra ögon, finns det ingen återvändo.

Att lära sig att öppna ögonen

Ett enkelt, praktiskt och användbart sätt att öppna våra ögon för sanningen är att låta våra sinnen vila. Detta kan låta lite konstigt, men det handlar inte om att tysta det, att stänga av det eller ta bort nycklarna till motorn för dina mentala processer. Det handlar helt enkelt bara om att sakta ner. Att på något sätt tända det där tredje ögat som buddhisterna pratar om.

• Hitta en fridfull plats utan stimuli som dina sinnen kan plocka upp (ljud, dofter, fysiska).
• När vi försöker tysta sinnet är det vanligt att irriterande, påträngande och oanvändbara tankar fyller det. Saker som vi har gjort eller sagt, saker som har hänt oss, och saker som andra har sagt till oss…
• När dessa påträngande tankar närmar sig bör du visualisera hur du kastar en sten i en damm. Föreställ dig hur den når ytan på vattnet och sedan försvinner.

• När vi blir bättre på att kontrollera och stöta bort påträngande och ohjälpsamma tankar kommer rädslan och problemen att komma in i våra sinnen. Liksom minnen som är ingraverade i vårt undermedvetna och som vi kanske inte har tänkt på. Ett falskt leende, en nedsättande blick…
• Det är nu dags att reflektera över dessa känslor och minnen. Vi måste fråga oss själva varför de får oss att må dåligt. Det viktiga i denna fas är att undvika ursäkter och snabba bedömningar. Till exempel: “Min partner pratade aggressivt med mig, men jag måste ha provocerat honom.” Vi bör se saker som de är, även om de verkar svåra för oss och vi känner att de är extremt smärtsamma.

När ögonen har öppnats till slut

För att denna övning ska bära frukt och låta oss öppna våra ögon måste vi praktisera den dagligen. Sanningen kommer till oss förr eller senare och tar bort den där ögonbindeln från våra hjärtan. Den tar bort de bultar som har fångat oss och fått oss att känna oss missnöjda.

När ögonen har öppnats kommer vi inte att vara samma person och vi har bara ett val. En väg ut och en personlig skyldighet: att titta rakt fram, mot vår frihet och lycka.

Att titta tillbaka är inte längre tillåtet.