Jag kan inte göra allt, jag är trött på att vara trött
Jag kan inte göra allt. Ibland är det för mycket för mig. Jag har inte tillräckligt många händer, ögon eller tid för allt och alla… jag är trött på att vara trött.
Men det är sant: jag kan inte göra allt. Och det är hälsosamt att erkänna vad mina gränser är. Att förstå att jag behöver tid för mig själv också och att jag har rätt att säga “jag klarar inte mer” är hälsosamt.
Många av oss har kommit till en punkt där vi är trötta på att vara trötta. Livet kan vara överväldigande, för våra kroppar är inte bara tomma, vi har även två arga röster som tävlar om att höras i vårt sinne. Den första skriker bara “sluta inte nu, du har för mycket att göra!” medan den andra insisterar “men tänk om jag inte klarar mer?”
Det räcker inte att skrika “Let it Go” från Frozen, ta ledigt en kväll eller koppla bort från allt några timmar och njuta av fantasin att du är den sista människan på Jorden, att du äntligen är ensam och att inget behöver din omedelbara uppmärksamhet.
Dessa är bara plåster som täcker djupa sår. De stoppar blödningen men löser inte problemet. För det finns en typ av trötthet som förråder den underliggande stressen och ångesten. Vi kan inte tänka klart, vi blir sjuka.
Jag är trött på att vara trött, leds på att inte kunna hantera livet
Här kommer ett exempel: Caroline jobbar varje dag från 9 till 17. När hon är klar på jobbet tar hon hand om sin mamma som har Alzheimers.
Varje månad sparar hon en del av sin lön så att hon kan betala för en magisterexamen för sin lillasyster, vilket hon hemlighåller för sin arbetslösa make. Caroline vill allas bästa, vill ta hand om sin mamma, ge sin syster en bra framtid och hålla god min i sin relation.
Carolines fysiska och mentala utmattning är extrem. Det finns dagar när hon överväger andra alternativ, kanske att betala någon för att hjälpa till med hennes mamma, men hon vet att hon då inte skulle kunna betala för sin systers studier.
Din hjärna söker alternativ, och det är frontalloben som utför denna raffinerade uppgift av planering, reflektion och analys. Men när du inte kan finna bra lösningar börjar din primitiva hjärna bli verksam.
Det är då vi blir paralyserade, när vår hjärnkemi ändras och vi känner oss fångade. Du tänker “oavsett vad jag gör så går allt fel”. Vår puls ökar och demonen som är rädsla tar över. Den förgör allt och trötthet sipprar in i varje atom av vårt väsen.
Jag kan inte göra allt, men det är okej
“Jag har så mycket att göra att jag inte vet var jag ska börja, men om jag inte börjar nu kommer det bli värre senare”, “min chef kommer sparka mig om jag inte slutför detta”, “mina föräldrar kommer bli upprörda om jag inte går…”
Om vi tittar på språket vi använder så ser vi ett mönster med “om, då”: om jag inte gör detta, då kommer detta ske…
“Sinnet har inga gränser, men trötthet har det.”
Att leva baserat på “i värsta fall” sliter på sinnet och tar kol på din energi, så enkelt är det. Att acceptera att du inte kan göra allt är hälsosamt eftersom du förr eller senare kommer kollapsa om du bär allt på ryggen. Ta en titt på dessa förslag och undersök verkligen ditt hjärta.
Trött på att vara trött? Det är dags att byta fokus
Även om det är svårt att erkänna så faller vi ibland i vår egen fälla. Att säga till oss att “vi kan göra allt” är farligt, ett misstag som vi kan korrigera genom att ändra våra tankemönster:
- Varje dag när du stiger upp ska du komma ihåg denna enkla mening: “Jag gör så gott jag kan med resurserna jag har och omständigheterna jag befinner mig i.”
- Undvik språk- eller tankefällor såsom: “om jag inte är tillräckligt bra måste jag jobba hårdare för att göra allt”. Säg istället “Jag ska göra mitt bästa varje dag och varje ögonblick, men utan att försumma mig.”
- När du känner att din kropp inte kan göra mer – trots att du sover tillräckligt – ska du analysera dina tankar. Ibland är det som sliter mest på oss vår egen modfälldhet, vårt övertänkande, allt “jag kommer inte kunna”, “jag kan inte göra något rätt”.
Sist men inte minst är det vitalt att du tar hand om och uppmärksammar din dygnsrytm och dina rutiner. Att ta raster och öronmärka några timmar om dagen bara för dig betyder inte att du ger mindre eller sviker någon: det är hälsosamt, det är nödvändigt.
Att ha modet att högt säga att du har gränser kommer heller inte vara världens undergång. Stjärnorna förblir i skyn, blommorna kommer inte vissna och dö. Jag kan inte göra allt, men jag kan göra tillräckligt.
Om du vågar sluta försöka göra allt så kommer allt bli bra.