Kan en missbildning i hjärnan göra dig till psykopat?

Kan en missbildning i hjärnan göra dig till en dålig person? Många experter tror att även om det kan göra dig mottaglig för vissa beteenden, finns det givetvis inga garantier.

Granskad och godkänd av psykologen Gema Sánchez Cuevas.

Skriven av Valeria Sabater

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Patrick Nogueira mördade sin morbror, moster och kusiner i sitt hem i Pioz, Spanien. Man sade att han gjorde det eftersom han hade en missbildning i hjärnan som satte hans kognitiva förmågor ur spel. Oavsett detta fann juryn honom skyldig. De ansåg att Patrick var en psykopat som visste precis vad han gjorde.

Kan en missbildning i hjärnan eller en skada plötsligt få människor att bli psykopater kapabla till att döda? Kan ondska förklaras i biologiska termer?

Denna händelse var anmärkningsvärd i Spanien eftersom det var första gången som målsägandes försvarare använde neurobilder för att rättfärdiga ett brott. I USA har hjärnscanning använts i åratal för att förklara varför kriminella har sådan begränsad självkontroll. Rättssystemet använder dessa bilder för att bestämma om en person ska avtjäna sitt straff i ett fängelse eller på en psykiatrisk avdelning.

Missbildningar i hjärnan och rättsväsendet

Det amerikanske domarsamfundet har medgett denna typ av studier som bevismaterial i över 27 år. Det mest kända fallet var Herbert Weinsten, som anklagades för att ha strypt sin fru och slängt henne över balkongen 1992. När man hade tittat på Weinstens hjärnscanningar beslutade domarna att en cysta på spindelvävshinnan kunde ha fått honom att göra vad han gjorde.

Oavsett detta påpekar psykologer att psykopater inte bara är människor med mentala störningar. En psykopat vet skillnaden mellan rätt och fel. Dessutom vet en psykopat att dennes handlingar är omoraliska, men utför dem ändå. Vad psykopaten inte tar med i beräkningen vid sina beslut är andra människors lidande.

Vad neuroforskningen har att säga missbildningar i hjärnan och våldsamt beteende

Läkarna utförde olika neurologiska tester på Pioz-mördaren. Hans PET-skanning visade att han hade lång neural aktivitet i olika delar av hans högra tinninglob. Patrick Nogueira förklarade att det var eftersom han hade slagit i huvudet när han var tonåring. Han talade även om för domaren att han hade druckit alkohol sedan han var 10 år gammal och att han var mobbad i skolan.

Psykiatrer sade att hans form av hjärnförtvining kunde vara ett tydligt fall av sociopati. De sa att den särskilda neurologiska skadan hade tydliga beteendemässiga återverkningar. 1997 gjorde Dr. Adrian Raine och Mone Buchsbaum en studie som visade korrelationerna mellan missbildningar i hjärnan och våldsamt beteende. Andra studier har funnit samma korrelation.

Phineas Cage-fallet

Ett av de mest kända fallen i den medicinska historien är Phineas Cage. Psykiatrer och neuroforskare gillar båda att ofta använda det här fallet som en refereens. Den 13:e september 1848 arbetade Gage med ett arbetslag som byggde en järnväg för det Vermontbaseratde företager Rutland and Burlington.

När laget delade en stor sten bröts en väldigt lång järnstav av i explosionen och det slutade med att den penetrerade Phineas skalle och fastnade där. Staven kom in genom den vänstra sidan av hans huvud, passerade bakom hans öga och kom ut genom hans vänstra kind.

• Cage förlorade aldrig medvetandet. Han talade och rörde sig normalt. Han besökte Dr. John Martin Harlow, som satte honom under observation och sedan avlägsnade järnstaven. Dr. Harlow var fascinerad över vad som hade hänt.
• Efter ungefär två månader återvände Phineas Cage till sitt normala liv. Förutom att han förlorade sitt öga verkade han inte ha några andra bieffekter av olyckan.
• Dr. Harlow fortsatte dock att följa Cage under de kommande tjugo åren. Han beskrev hur den unge Cage aldrig var psykologiskt densamme efter olyckan. Enligt doktorn blev han aggressiv, impulsiv, oförskämd, omoralisk och oansvarig.
• Phineas Cage blev en annan person. Han hoppade från jobb till jobb och deltog till och med i en cirkus. Under sina sista år led han av intensiva epileptiska anfall. Han dog vid 38 års ålder.

Antonio Damasio, den kända neurologen, är en av de specialister som har studerat Cages fall mest ingående. Han slog fast att skadan i Cages tinninglob kan ha förändrat hans personlighet, känslor och förmåga till socialt interagerande.

Vad psykologer säger om påverkan av missbildning i hjärnan på beteendet

Många psykologer säger att en missbildning i hjärnan inte alltid påverkar beteendet. Med andra ord kan det göra en mottaglig för vissa beteenden, men det är inte garanterat.

Kriminologen och psykologen Vicente Garrido förklarar att en defekt i hjärnan eller skada inte automatiska gör folk till mördare. En hjärnscanning kan inte visa oss någons tankar och inte heller vad denne är kapabel till.

Det finns många bestämmande faktorer. Dessutom är det bara en liten del av psykopater som faktiskt begår mord. Anledningen till detta är enkel: de kan skilja på rätt och fel.

James Fallon-fallet

En av de intressantaste fallstudierna om psykopaters neurobiologi är James Fallons. Denna neuroforskare på universitetet i Kalifornien, Irvine, är en av de ledande experterna på sociopater. Självklart är den här speciella personen inte en mördare, inte heller han han begått några våldsamma handlingar.

Det är dock onekligen något speciellt med Dr. Fallon. Han har en psykopatisk gen i sin hjärna och en anatomisk missbildning som korresponderar till 1 av 100 med en sociopatisk personlighet. Inte bara det, han har även minst sju mördare i sitt familjeträd, inklusive den väldigt kända Lizie Bordon, som mördade och styckade sin familj.

James Fallon lever ett normalt liv och har aldrig begått några brott. Han talar om psykopater, sociopater och sin egen historia världen över.

Vilka slutsatser kan vi dra av detta? Kan en missbildning i hjärnan göra dig till psykopat? Kan det få dig att begå fruktansvärda brott som morden i Pioz? Fram till dagens datum har vi inga tydliga svar på detta. Vi kan dock med relativ säkerhet säga att en missbildning kan göra oss mottagliga för vissa beteenden men det finns ingenting som med säkerhet säger att det leder direkt till avskyvärda brott.