Jag känner en stor tomhet...
“Jag känner en stor tomhet.” “Jag känner mig ensam även när jag har sällskap.” “Jag känner mig tom trots att jag har allt jag någonsin kunnat önska mig.” “Jag känner mig inkomplett trots att jag har en fantastisk person i mitt liv.”
Denna känsla av ledsamhet och missnöjdhet kanske ringer en klocka hos dig. Detta är en känslomässig tomhet; en smärtsam följeslagare i våra liv som gör att vi känner oss ensamma och inkompletta.
Sanningen är att möjligheten att känna oss tomma sätter skräck i och blockerar oss. Detta är väldigt logiskt eftersom det inte finns någon djupare smärta än att konfrontera vår känslomässiga verklighet.
Och det får oss att fråga oss själva saker som vi är rätt obekväma att tala om: Om jag har allt, vad kan jag då be om? Vad mer kan jag sträva efter om min partner redan är perfekt? Hur många fler vänner behöver jag för att inte känna mig ensam?
Din partner må vara perfekt och fantastisk, men ditt förhållande är inte perfekt och fantastiskt för dig. Denna besvikelse och smärta visar dig att det finns något du vill förändra. Och om du inte vill fortsätta må dåligt ska du börja direkt.
Det kan även vara så att du redan har allt, men att det kanske finns något mer du inte ens kan föreställa dig inom räckhåll. Det är möjligt att du är omgärdad av människor, men att alla dessa personer inte är rätt för dig. Eller kanske måste du byta omgivning.
“Det finns personer som även i förhållanden känner sig ensamma och tomma, som om de vore ensamma. Det finns andra som bestämmer sig för att vara med fel person för att slippa vänta. I deras själviskhet tillåter de inte den andra personen att gå, trots att de vet att denne inte gör dem lyckliga.
Men det finns andra personer som är ensamma, men som skiner ändå. De lämnar helt över sig själva till livet. Personer som inte brinner ut. Tvärtom skiner de starkare för var dag som går.
Dessa personer lär dig att njuta av ensamhet eftersom den hjälper dem komma närmre sig själva. Den hjälper dem växa. Den stärker dem från insidan.
Dessa är personerna som utan att ens märka det en dag kommer finna sig själva bredvid en person som verkligen älskar dem, och de kommer förälska sig på ett fantastiskt sätt.”
–Moder Teresa–
Vad ligger bakom känslomässig tomhet?
Bakom denna tomhet gömmer sig slaveri, längtan, sorg och ett behov av affektion och känslomässig frihet. Det presenterar sig på ett grymt sätt, maskerat av blandade känslor på grund av tvivel, utmattning och illusion.
Men varför händer detta? Varför kommer tomrummet och ger oss ett starkt emotionellt slag som lämnar oss på rygg? Svaret är väldigt enkelt: vi känner inte oss själva särskilt väl. Med andra ord: har du någonsin analyserat vad du behöver, hur du känner, vart du måste gå och vad du är villig att göra för att komma dit?
Den rätta frågan är inte “vad händer i mitt liv?” utan snarare “vem vill leva det?” Med denna kunskap kan vi sluta tro att vi är långa, vackra, vänliga personer och istället tänka att det viktiga är att ha bra självkännedom som när oss.
Känslomässig identitet och självkännedom: nycklarna till vårt välmående
Vi bör skjuta felaktiga metoder åt sidan och definiera oss själva i nuet. Det viktiga är inte att vi är läkare, försäljare eller hemmafruar. Att tänka på detta sätt gör oss lika tomma, fulla av längtan och utan identitet.
Det är därför det är viktigt för oss att uppmärksamma att priset att betala för vår okunnighet är väldigt högt. Vill du verkligen bara vara ytterligare en läkare, att hitta ditt livs kärlek eller vara en förälder? Inte riktigt. Vi nöjer oss inte med detta, och det är där problemet ligger.
När vårt “jag” fallerar produceras en känslomässig tomhet. Allt blir bara etiketter. Lappar som täcker våra sår och masker som täcker våra ögon.
Vad kan hjälpa när vi känner tomhet?
Det känslomässiga tomrummet är genomträngande och outhärdligt. Det påminner oss om att vi behöver något som vi inte tycks kunna finna. Det översvämmar vårt väsen med hopplöshet och övergivning.
Vi kan försöka fylla tomheten med att hetsäta, att söka efter den stora kärleken, dricka alkohol, slita ut oss på gymmet eller överlasta schemat. Den där outhärdliga känslan av att “Jag behöver något, men jag vet inte vad det är” smyger dock fortfarande på oss.
Utan tvivel påverkar tomrummet våra liv och vårt välmående samtidigt som det får arkitekturen som upprätthåller våra känslor att krackelera. Denna “mentala bortkoppling” som skapas mellan de limbiska och prefrontala systemen är densamma som inträffar hos personer med depression.
Kampen mot denna tomhet är inte en enkel sådan. Det verkar som att många av de negativaste känslorna har vänt sig mot oss och gått samman för att slita oss i stycken. Vi kan dock alltid besluta att ta kommando över våra liv och komma fram till vad som gör oss upprörda, eller stanna på det sjunkande skeppet i ett hav av osäkerhet och avsaknad av glädje.
Alla måste se inom sig själva och försöka hitta nyckeln till sin egen tomhet. Det finns inga magiska formler eller ofelbara kurer. Lösningen finns inom oss alla, och därför är det upp till oss att hitta sanningen. Förändring är trots allt en dörr som endast kan öppnas från insidan.
