11 kännetecken på olösta trauman

Olösta trauman är svåra att lösa. Ofta undertrycker vi dem och lagrar dem i våra mentala "svarta lådor" istället för att bearbeta och läka dem. Detta utlöser en lång rad symtom.
11 kännetecken på olösta trauman
Valeria Sabater

Skriven och verifierad av psykologen Valeria Sabater.

Senaste uppdateringen: 06 september, 2023

Vi är alla utsatta, någon gång i våra liv, för potentiellt traumatiska händelser. Till exempel förlusten av nära och kära. Den här typen av upplevelser har starka känslomässiga effekter. De är svåra att komma över, acceptera och läka. Men som regel lyckas vi så småningom återhämta oss. Med det sagt bär många människor med sig olösta trauman. Dessa är tillstånd där de begraver de traumatiska upplevelserna i de djupaste lagren av sig själva och försöker gå vidare. Men tyvärr lyckas de inte alltid återuppta sin existens på ett hälsosamt sätt.

De kanske intalar sig själva att alla har det dåligt i barndomen och lyckas gå vidare. Eller att vissa människor har haft det mycket värre i livet än dem och att de fortfarande klarar sig. Men att tona ner traumatiska händelser löser ingenting, det gör bara omedvetet lidande kroniskt. Detta till den grad att en rad associerade symtom uppkommer med tiden.

Olösta trauman kan förfölja oss hela livet till den grad att vi har svårt att kännas vid dessa negativa händelser från vårt förflutna. Muskuloskeletala problem, matsmältningsproblem och raseriutbrott är tre exempel.

Sömnlös man
Störningar i nattsömnen är en vanlig effekt av olösta trauman.

Kännetecken på olösta trauman

Under 2017 genomfördes en studie av ett antal universitet runt om i världen. Syftet var att utforska den allmänna befolkningens exponering för traumatiska händelser. Resultaten var uppseendeväckande: mer än 70 procent av de intervjuade personerna rapporterade att de hade upplevt en traumatisk händelse.

Detta bekräftar tanken att de allra flesta av oss är sårbara för att lida av dessa typer av upplevelser. Samtidigt hanterar inte alla människor trauman på samma sätt. Vissa är ganska motståndskraftiga medan andra är mer sårbara. Faktum är att det är extremt vanligt att vi når vuxen ålder och bär i våra psykologiska universum avtrycken av smärtsamma händelser som inträffade i vår barndom.

För att förstå vad det innebär att inte möta eller läka dessa händelser måste vi först definiera vad som utgör trauma. Psykologiskt trauma är ett svar som försvagar vår adaptiva, emotionella, kognitiva, fysiska och sociala förmåga. I själva verket brister allt som gör oss mänskliga.

Låt oss undersöka effekterna av dessa omständigheter.

En av effekterna av olösta trauman är att vi känner att våra centrala nervsystem alltid är i beredskap. Detta leder till hypervigilans, sömnproblem, dålig känslomässig reglering osv.

1. Olösta trauman kan orsaka panikattacker

Panikattacker förekommer ofta hos individer som hanterar posttraumatiskt stressyndrom. De drabbade upplever faktiskt nästan konstant känslor av fara och/eller hot.

Detta kan göra dem konstant stressade och rädda. Det kan också få dem att drabbas av frekventa panikattacker. De visar sig på följande sätt:

  • En känsla av att drunkna
  • Yrsel
  • Kallsvettningar
  • Skakningar
  • Hjärtklappning
  • Känslan av att förlora kontrollen
  • Tanken att de håller på att dö

2. Känslor av ilska och skam

Bland de vanligaste kännetecknen på olösta trauman är känslan av skam. Som ett resultat projicerar många offer för övergrepp eller våldsamma situationer självdestruktiva känslor på sig själva. Till exempel kan de känna sig skyldiga eller hjälplösa för att de inte agerade. Ännu värre, de kan känna att de är ansvariga för det som hände.

Dessutom känner de ofta ilska. Detta är tecknet på smärta, indignation och maktlöshet. Det är ett tillstånd som kan explodera när som helst, vilket gör det svårt för den drabbade att utveckla givande sociala och känslomässiga relationer.

3. Ekot av depression som kommer och går

Att drabbas av ett barndomstrauma ökar risken för att utveckla en depressiv sjukdom i vuxen ålder. Dessa är tillstånd av stor känslomässig utmattning som kommer och går, såsom kronisk depression (dystymi). Det är mentala tillstånd som kan manifestera sig i några månader, avta och återkomma igen senare.

4. Mardrömmar och sömnstörningar

Mardrömmar är mekanismer som hjärnan använder för att försöka bearbeta trauma. Men i en mardröm upplever den drabbade den smärtsamma händelsen igen, vilket genererar ännu mer fysisk och mental utmattning.

Föga överraskande upplever traumapatienter ofta dyssomni eller störningar i kvantiteten och kvaliteten på nattsömnen.

5. Olösta trauman kan orsaka hypervigilans

Bland kännetecknen på olöst trauma finns också ökad vakenhet eller hypervigilans. Detta tillstånd är en effekt av effekterna av den negativa händelsen på det centrala nervsystemet. Därmed försätts den drabbade i ett tillstånd av permanent beredskap och personen hyser en känsla av att fara alltid lurar.

6. Psykosomatiska sjukdomar

Psykosomatiska sjukdomar är fysiska symtom som är direkt kopplade till ett specifikt psykologiskt ursprung. Faktum är att många människor ägnar år åt att försöka hitta ursprunget till en mängd fysiska och organiska sjukdomar, för vilka det inte finns några tydliga diagnoser.

Till exempel kan trauma ligga bakom följande problem:

  • Allergier
  • Migrän
  • Sömnlöshet
  • Bröstsmärta
  • Ihållande trötthet
  • Matsmältningsförändringar
  • Muskuloskeletal smärta
  • Högt blodtryck och förhöjt kortisol

Psykologiska trauman kan behandlas och läkas i psykologisk terapi. EMDR-terapi (eye movement desensibilization and reprocesssing) är en ofta använd terapeutisk modell i dessa fall.

7. Låg självkänsla och känslor av värdelöshet

“Jag är inte värd någonting”, “Jag förtjänar inte att bli älskad av någon”, “Jag kommer aldrig att uppnå det jag vill”, “Jag är ett misslyckande “… Dessa överväldigande idéer är rösten för olösta trauman. Det undergräver den drabbades självkänsla, självbild och känsla av kompetens. Faktum är att känslor av värdelöshet leder den traumalidande till riktigt problematiska tillstånd. Allt är ett resultat av smärtsamma händelser som inte har läkts.

8. Olösta trauman kan leda till undvikande beteende

Undvikande är en mekanism som får näring av rädsla och ångest. Det hindrar de drabbade från att få en god livskvalitet. Det slutar med att de undviker och inte möter några omständigheter som framkallar känslor av stress eller osäkerhet. Som ett resultat kan de gå miste om jobbmöjligheter och uppleva många problem i sina personliga relationer.

Kvinna som lider av en ätstörning.
Barndomstrauman leder ofta till ätstörningar.

9. Ätstörningar (ED)

Ålborgs universitet i Danmark upptäckte ett signifikant samband mellan traumatiska upplevelser och ätstörningar (ED). Detta är ett samband som experter har misstänkt under en tid. Men de har nu konstaterat att patienter som utsatts för sexuella övergrepp i barndomen löper en högre risk att drabbas av bulimi, anorexi etc.

10. Självskadebeteenden

Ett av kännetecknen på olösta trauman är självskadebeteende. Till exempel kan de drabbade klippa sig, dra ut håret eller plocka eller klia sig på huden. Genom att utföra denna typ av beteende försöker de temporärt lindra sin latenta ångest. Men på lång sikt leder det till extremt försvagande situationer.

11. Svårigheter att hantera problem

Livet blir riktigt komplicerat och till och med hotfullt när inre trauman inte är lösta. De drabbades känslor stannar kvar på ytan och deras hjärnor uppvisar vissa förändringar i sina kognitiva funktioner. Dessutom har de svårt att reflektera. Istället för att lugnt analysera sina problem, reagerar de därför impulsivt inför dem eller undviker dem.

Att hantera olösta trauman

Om du upplever något av ovanstående symtom bör du söka specialiserad hjälp. När ditt trauma, oavsett ursprung, har behandlats, kan du återställa din livskvalitet. Det finns vissa vetenskapsbaserade metoder som är mycket effektiva. Så du bör inte tveka att lita på stödet från din omgivning och ta det första steget mot psykologisk terapi.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Benjet, C., Bromet, E., Karam, E. G., Kessler, R. C., McLaughlin, K. A., Ruscio, A. M., Shahly, V., Stein, D. J., Petukhova, M., Hill, E., Alonso, J., Atwoli, L., Bunting, B., Bruffaerts, R., Caldas-de-Almeida, J. M., de Girolamo, G., Florescu, S., Gureje, O., Huang, Y., Lepine, J. P., … Koenen, K. C. (2016). The epidemiology of traumatic event exposure worldwide: results from the World Mental Health Survey Consortium. Psychological medicine46(2), 327–343. https://doi.org/10.1017/S0033291715001981
  • Briciet Lauritsen, M., Kjaersdam Telléus, G., Rodrigo Domingo, M. (2021). Prevalence of Various Traumatic Events Including Sexual Trauma in a Clinical Sample of Patients With an Eating Disorder. Front. Psychol, 12. https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fpsyg.2021.687452/full
  • Keyes KM, McLaughlin KA, Demmer RT, Cerdá M, Koenen KC, Uddin M, Galea S. (2013). Potentially traumatic events and the risk of six physical health conditions in a population-based sample. Depression and Anxiety, 30:451–460. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC4180235/
  • Norris, F. H. (1992). Epidemiology of trauma: Frequency and impact of different potentially traumatic events on different demographic groups. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 60(3), 409–418. https://doi.org/10.1037/0022-006X.60.3.409
  • Ogle, C. M., Rubin, D. C., & Siegler, I. C. (2014). Cumulative exposure to traumatic events in older adults. Aging & mental health18(3), 316–325. https://doi.org/10.1080/13607863.2013.832730
  • Spitzer, C., Barnow, S., Völzke, H., John, U., Freyberger, H. J., & Grabe, H. J. (2009). Trauma, posttraumatic stress disorder, and physical illness: findings from the general population. Psychosomatic medicine71(9), 1012–1017. https://doi.org/10.1097/PSY.0b013e3181bc76b5

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.