3 kliniska fall som förändrade hur vi ser på hjärnan
Neurovetenskapen har tagit stora kliv framåt tack vare forskning av både vanliga och ibland extraordinära kliniska fall. Vissa av dessa fall är framförallt berömda eftersom de avsevärt förbättrade hur vi ser på hjärnan och dess funktion.
Många personer drar sig från att erkänna att vad de kallar för “själen” eller “hjärtat” egentligen har att göra med processer som sker i hjärnan. En värdefull sak med de kliniska fallen nedan, som har blivit till klassiska fallstudier, är att de på ett eller annat sätt gav oss bevis för hjärnans involvering i vår psykiska värld.
“Vilken man som helst kan vara sin egen hjärnas skulptör om han vill.”
-Santiago Ramón y Cajal-
Vi är fortfarande långt från att helt förstå hjärnan, men vi har gjort små steg framåt, löst vissa mysterier och upptäckt nya. De tre kliniska fall som vi beskriver nedan förtjänar därför att bli ihågkomna för hur mycket de bidragit till hur vi ser på hjärnan.
Phineas Gage
Phineas Gage var en amerikansk järnvägsarbetare som drabbades av en märklig olycka. I september 1848 höll den unga arbetaren på att spränga sten när han begick ett misstag som fick explosionen att detonera tidigare än menat.
Som ett resultat av hans felberäkning kastades Phineas 20 meter och spetsades av ett järnspett. Det trycktes in genom hans kind och kom ut i toppen av hans huvud.
Dr. Harlow var Phineas läkare, och han dokumenterade vad som hände. Han var väldigt imponerad av att Phineas behöll medvetandet efter incidenten och inte visade några tecken på att förlora kontakten med verkligheten. Återhämtningen tog endast tio veckor, och han verkade aldrig förlora sina kognitiva förmågor.
Efter återhämtningen återvände Phineas till sitt arbete som vanligt, men han började uppvisa personlighetsförändringar. Innan var han lugn, men nu blev han bland annat väldigt irritabel. Detta är ett av de kliniska fall som nu är ett tydligt exempel på hur beteendemönster och till och med personlighet är kopplad till den fysiska hjärnan.
Men vissa studier visar att effekterna från detta hjärntrauma och hans vanställning i ansiktet inte har studerats i tillräcklig detalj. Vissa tro att dessa faktorer också kan ha haft stort inflytande på hans personlighetsförändring.
Hur det än ligger till kan vi vara eniga om att detta fall verkligen har förändrat hur vi ser på hjärnan.
Patient H. M.
Här kommer ytterligare ett av historiens stora kliniska fall, som haft stor påverkan på psykologin. Initialerna står för Henry Molaison, även känd som Patient H. M. När han var 27 år gammal genomgick han kirurgi för att ta bort delar av sin hjärna. Hans hippocampus och en del av amygdala togs bort för att bota epilepsi.
Resultatet av kirurgin var överraskande. Patient H. M. kunde inte spara nya minnen. Han kunde komma ihåg allt som skedde innan operationen, men inget därefter.
Han levde för evigt i nuet och glömde allt direkt efter att det hände. Om någon kom in i rummet så hälsade han till exempel på personen; men om samma person gick iväg och kom tillbaka direkt så visste Henry inte vem det var.
Under sitt liv omgavs H. M. ständigt av läkare, men han återfick aldrig förmågan att skapa nya minnen. Han dog under 2008, och eftersom han utgjorde ett av de mest berömda kliniska fallen i historien, kunde världen följa obduktionen av hans hjärna live på internet.
Under proceduren upptäckte man att den mest skadade delen av hans hjärna var den entorinala barken – samma område som försämras under de inledande skedena av Alzheimers sjukdom.
Donald: Ett anmärkningsvärt fall som förändrade hur vi ser på hjärnan
Donald mördade sin flickvän när han var påverkad av fencyklidin (PCP), men hade inget minne av det. Han diagnostiserades sedan med organisk amnesi. Åratal senare cyklade han under en permission från sjukhuset. Plötsligt blev han påkörd av en bil och hamnade i koma. När han vaknade skedde något otroligt.
Donald började minnas mordet och fick okontrollerbara återblickar om och om igen. Han spelade konstant upp det i sitt huvud. Han drabbades även av krampanfall.
Donald är ett av de mest mystiska kliniska fallen vi känner till. Vetenskapen har fortfarande inte kunnat förklara varför hans förlorade minne kom tillbaka. Än mindre är känt om varför minnet visade sig på ett sådant plågande sätt.
Detta är bara några av de mest betydande kliniska fallen som förändrade hur vi ser på hjärnan. Alla har alltså lett till framsteg, ibland i blindo, i vår kunskap om det fantastiska organ som är hjärnan.
Dessvärre så led personerna som stod för dessa framsteg möjligen av effekterna som en onormal hjärna leder till. Men de lämnade en stor gåva till resten av mänskligheten.
