Kollektiv styrka: farorna med att försumma ansvar

Alla har en grupp människor som de delar intressen, arbeten och andra passioner med. Det är viktigt för vår personliga utveckling. Kollektiv styrka ger oss trygghet och kraft och hjälper oss att må bra med oss själva. Men det villkorar oss också. Hur många gånger har vi varit osäkra på ett beslut, men har gett med oss för grupptrycket och tröstat oss själva genom att säga att andra människor fattat samma beslut?

Grupper styr våra tankar och vårt beteende. Sekundärsocialisering hjälper oss att lära oss sociala normer. Grupper hjälper oss att möta svårigheter, men de är också sköldar vi använder för att skydda oss mot våra dåliga handlingar. Problemet ligger i när vi motiverar våra handlingar med att ”andra gör det också”.

Grupp och identitet

Från det ögonblick vi föds är vi redan del av ett kollektiv: samhället. Vi är medlemmar i en gemenskap som innefattar ett stort antal människor. Men när vi växer identifierar vi inte samhället som vår grupp. Vi börjar se oss själva som med en annan tillhörighet. Därför tillbringar vi en stor del av vårt liv med att leta efter människor vi känner oss bekväma med.

Inom vår personliga och moraliska utveckling utgör kollektivet vår identitet och det är särskilt viktigt under tonåren. Föräldrarna upphör att vara våra guider och blir till en del av bakgrunden. Vi letar efter andra kunskapskällor och det är så vi till sist hittar en grupp kamrater med vilka vi kan befästa vår personlighet.

Kollektiv styrka och bortkoppling

Genom att fortsätta i linje med vad vi anger ovan kan vår individuella identitet förvandlas till en kollektiv identitet. Vissa av oss ser inte längre på oss själva som individer med vårt eget samvete, utan som en del av olika grupper. Med andra ord förlorar vi en del av vår självmedvetenhet och tillåter oss att följa strömmen, ofta styrd av vad andra gör. Detta är ett resultat av kollektiv styrka.

Detta ställer till med besvär eftersom vi delegerar kriterierna och ansvaret för våra handlingar till andra. Och det blir ett problem när våra handlingar är antisociala och är motsatta gentemot gemenskapsnormerna.

Bortkoppling uppstår som en förlust av sådan självmedvetenhet, där individer undviker sin enskilda identitet. Ansvaret faller inte på deras handlingar som individer, utan som en del av det kollektiv som de tillhör.

Ansvaret faller då på alla medlemmar i det kollektivet. ”Jag har uppfört mig dåligt, men alla andra har gjort det också”. Därför blir vår handling mindre stötande för oss, eftersom vi ensamma som individer inte orsakat konsekvenserna; andra människor deltog också.

Fenomenet intensifieras när vi skyddas av andra. Fysisk anonymitet hjälper oss att upprätthålla ett tillstånd av osynlighet gentemot resten av världen. Därför utspädes ansvaret och det blir svårare att känna oss skyldiga för våra handlingar. I slutändan vet ingen vem vi är.

Situationens makt

Situationens makt är den första principen i att förklara beteendeförändringar, oavsett individens tankar om saken. Sammanhanget vid tidpunkten är det som vägleder hur vi uppför oss.

Asch-experimentet är ett perfekt exempel på detta. Det bestod av att utsätta en grupp människor för ett test där de skulle ge en lösning på ett visst problem. I experimentet var många av deltagarna “tillsammans” och var tvungna att ge en lösning som verkade korrekt för hela gruppen. En stor andel av deltagarna som inte var tillsammans med de andra gav ett felaktigt svar för att inte vara oeniga med dem som var tillsammans.

Detta visar att vi tycker att det är viktigt vad andra tycker om oss, och vi anpassar vårt beteende till gruppens önskemål. Vi agerar enligt vad vi tror att vår grupp kamrater förväntar sig av oss. I Asch-experimentet var till exempel många av deltagarna säkra på att svaret de gav inte var korrekt men de föredrog acceptans framför riktigheten.

Grupper är en del av oss, de modifierar oss och vi påverkar dem också. Vi delar intressen och förbättrar vår förmåga att förhålla oss till andra i grupper. Grupptrycket späder dock ut uppfattningen av våra dåliga handlingar. Läran som resulterar är ”om jag går under, så går vi alla under tillsammans”.