Inlevelseförmåga: Konsten att förstå känslor

Vi skulle kunna definiera inlevelseförmåga som förmågan att placera sig i andra personers situation, att förstå deras uppfattning av verkligheten, deras perspektiv och deras åsikter, utan att döma.

Inlevelseförmåga – även känt som empati – kan inte bara hjälpa andra, utan även oss själva.

Vad är inlevelseförmåga och vad är det bra för?

Inlevelseförmåga är förmågan att placera sig själv i andras situationer, att försöka förstå vad som händer i deras sinnen, hur och varför de känner på detta sätt. Inte från vårt eget perspektiv, utan genom att försöka tänka som den andra personen tänker, med dennes uppfattningar, med dennes värderingar…

Inlevelseförmåga startar med validering, med förståelse av den andra personens känslor och att de är riktiga, även om vi själva hade haft andra i denna situation.

För att säga detta med enklare ord och genom ett exempel så kanske det inte är väldigt viktigt för oss om vi inte har syskon, medan det är det för en annan person. I denna situation hade den empatiska personen rört sig bort från SIN “viktighetsskala” för att förstå lidandet hos den andra personen utifrån DENNES “viktighetsskala”.

Nivån av inlevelseförmåga

Det finns personer som har en naturlig förmåga att göra det som vi har beskrivit ovan, medan det finns andra som inte är förmögna att göra detta. Men var försiktig!

Ibland blandar vi ihop inlevelseförmåga med ett annat koncept som är en fundamental del av att producera inlevelse. Vi pratar om erkännandet av känslor.

Vi refererar till att erkänna ledsamhet, glädje, rädsla, ilska. Det finns personer som snabbt kan identifiera det emotionella tillståndet hos en annan person och det finns de som inte kan identifiera detta, trots att det står skrivet på dennes panna.

Logiskt sett finns det, i detta tidigare steg till den kognitiva delen av empatin, många variabler som spelar en roll. Den kännedom vi har om personen som upplever känslan, vår utmattningsnivå, dennes kommunikationsförmåga etc.

Empatin har många positiva egenskaper. Den underlättar kommunikation, problemlösning etc. Men den har även en negativ sida.

Att konstant leva i en annan persons situation kan leda till att vi skapar ett emotionellt avbrott med oss själva som kan vara dåligt för oss i slutändan.

Så det är bra att träna på att placera oss i en annan persons situation, men utan att glömma att detta är en annan person och utan att stanna där för evigt. Vi måste först ta hand om oss själva.

Exempel på empati

Vi kanske är väldigt empatiska personer, men om vi inte visar det, om vi inte omsätter detta i praktiken så är det inte bra till något. Med det sagt kommer vi att ta upp några exempel.

Vi är empatiska…

• När vi vet hur man lyssnar och förstår en annan persons känslor utan att hänga upp oss så mycket på våra egna känslor och våra egna ord.
• Vid tillfällen när vi inte bara använder ord för att trösta. En kram, en klapp på axeln, en kyss eller någon annan form av beröring kan göra oss mer empatiska.
• När vi är med någon som har ett problem och vi hjälper denne genom exempelvis vårt sinne för humor.
• I situationer när vi uttrycker oss själva noggrant och med artighet framför den andra personen.
• När vi inte visar tecken på att vara uttråkade, irriterade eller utmattade inför det som den andra personen berättar för oss.
• När vi inte skojar om vad som händer med den andra personen.
• Vid tillfällen när vi låter exempelvis äldre personer eller barn veta att vi förstår dem.
• När vi hjälper till att lösa problem och kan lugna ner andra.

Exempel på brist på empati

Å andra sidan finns det även gånger och situationer då vi inte visar empati.

• Tillfällen när vi tror att våra problem är de enda i världen.
• När vi inte lyssnar på andra.
• När vi fäller sårande kommentarer.
• Tillfällen när vi aldrig erbjuder ett leende, en vänlig gest eller vänlig kontakt till andra.
• När vi alltid väntar oss något i utbyte om vi gör något för någon.

Inlevelseförmåga eller empati är en bra färdighet att praktisera eftersom det låter oss förstå andra. Men vi måste vara noga med att inte praktisera det för mycket eftersom vi då kopplar bort oss från oss själva.