Konstruktiv smärta lär upp och förenar människor
Det finns två sorters smärta. Det finns den som får dig att vrida dig inåt, som skapar trauman och håller såren öppna. Men konstruktiv smärta är den som lär dig något och som ger dig ofattbar styrka och förmåga att knyta an bättre till människor. Framförallt får den dig att bli mer känslig för andra människors lidande.
Dante sade att en person som vet vad smärta är vet allt. Men betyder det att vi måste lida om vi verkligen vill förstå livet? Inte riktigt.
“Om jag var tvungen att välja mellan upplevelserna av smärta eller ingenting, skulle jag välja smärta.”
-William Faulkner-
Det första vi bör komma ihåg är att smärta kommer från hjärnan. Efter att ha fått vissa signaler från omgivningen, kroppen och sinnena tolkar din hjärna dem och beslutar omedelbart huruvida en smärtkänsla bör skapas. Det är som en nödknapp som aktiveras när du känner någon eller någonting hota ditt fysiska eller psykiska välmående.
Men här kommer det intressanta: varje smärtsignal du känner och upplever har en funktion. Vi kallar det konstruktiv smärta av en anledning. Det är en varningssignal, du borde inte ignorera det. När du stoppar handen i elden kommer din hjärna att skicka en signal av intensiv smärta. Men när du tar ut den kommer hjärnan omedelbart att skicka ett varierat utbud av kemikalier som mildrar smärtan.
Faktum är att exakt samma sak händer på det emotionella planet. När du går igenom ett trauma kommer din hjärna att tolka det som om det faktiskt bränns. Smärta kräver en reaktion. För att agera, dra ut handen ur elden. Och lärdomen det ger oss – det är en vi aldrig glömmer.
Konstruktiv smärta och lycka
Det var Aldous Huxley som visade oss hur ett liv som är präglat av ändlös glädje kan leda till verkligt dystopiska samhällen. Du kan se det själv i hans roman “Du sköna nya värld”. Även om idén om ändlös glädje verkar underbar så är verkligheten oftast annorlunda. På sätt och vis måste vi nästan säga att människor behöver lite smärta som kontrast till välbehag.
Till exempel finns det inte mycket som är så skönt som att komma hem efter en kall vinterdag och dricka en kopp varm choklad. Atleter känner en enorm eufori efter intensiv fysisk ansträngning. Under den ansträngningen skickas endorfiner och andra endogena opiater ut för att stilla smärtan efter den hårda ansträngningen.
Så om vi säger att smärta faktiskt kan öka ditt välbehag och glädje är det inte helt motsägelsefullt. Det finns flera studier på ämnet, som “Personality and Social Psychology Review“. Detta förklarar hur lidanden, kortlivade och rätt hanterade, ger oss en känsla av välbehag och håller oss anknutna till omvärlden.
Tänk exempelvis på något tillfälle i livet där du varit stark. Stunder när du inte hade något annat val än att vara tapper. Det kan ha varit en sjukdom, en förlust eller kanske den största besvikelsen i ditt liv. Detta är konstruktiv smärta.
Att överkomma det svåra i den interna, tillfälligt hjärtkrossande historien stärkte dina psykologiska muskler. Tack vare din inre styrka känner du dig nu friare och bättre förberedd på att skapa och njuta av din egen lycka.
Hantering och avslut
Inledningsvis talade vi om hur emotionellt lidande tolkas av din hjärna som en verklig brännskada. Det är inte vårt påhitt eller enbart en metafor. Detta faktum har bevisats genom en studie publicerad i “Proceedings of the National Academy of Sciences”.
“Om en person önskade någon att denne inte skulle känna smärta, skulle det på samma gång frånta densamme kunskapen om välbehag och förminska samma man till ingenting.”
-Michel de Montaigne-
Neurovetenskapen säger att när någon säger någonting som, “smärtan sitter i ditt huvud”, har de inte fel. Det är sant, för den bygger på en komplex struktur, den främre gördelvindlingen i hjärnan skiljer inte på fysisk och mental smärta. Det är samma sak för din hjärna. Så det är därför emotionell smärta kan vara så förödande.
Men om smärtan sitter i huvudet och styrs av hjärnan, kan vi då “stänga av” den? Det första folk tänker på är piller. Nåväl, kom ihåg att varken smärtstillande eller antidepressiva medel är svaret. Allt de gör är att dämpa smärtan i gördelvindlingen, men de åtgärdar inte det underliggande emotionella problemet.
Smärta är ett kall på uppmärksamhet, glöm aldrig det. Det är som en fyr på kusten som varnar dig för klipporna så att du inte kraschar in i dem. Om du beslutar dig för att gömma dig i lastrummet som en fripassagerare kommer du inte att lösa problemet. Klipporna kommer fortfarande att finnas där.
Så det enda som återstår att göra är att byta riktning, hissa segel och ta tag i rodret hos ditt liv. Först då kan du söka efter lugnare vatten, gynnsammare strömmar och hoppfullare vindar.
