Kübler-Ross-modellen för sorgens faser
Kübler-Ross-modellen är förmodligen den mest välkända teorin om hur vi hanterar döden och sorgens fem faser. Denna teori menar att det finns fem olika faser som vi människor går igenom när vi hanterar ett dödsfall, oavsett om det gäller oss själva eller någon närstående. På grund av att Kübler-Ross studier blivit mycket populära har de dock ofta tolkats felaktigt, förmodligen för att de inte alltid förklarats korrekt vid varje tillfälle.
1969 genomförde psykologen Elizabeth Kübler-Ross en del studier på döende patienter. Hon ville ta reda på vilka faktorer som spelar in när vi möter döden. Efter en lång period av forskning insåg hon att hennes patienter uppvisade mycket liknande stadier. Hon började sedan utveckla sin teori om sorgens faser.
I den här artikeln ska vi försöka belysa Kübler-Ross-modellen om sorgens faser. Vi ska börja med att förklara de olika stegen. Efter det ska vi reflektera lite över bevisen bakom dem och vad allt detta betyder.
Sorgens faser enligt Kübler-Ross
Det som åsyftas med sorgens fem faser är de attityder som vi människor har när vi möter döden. Det är vad ditt sinne gör när det försöker lösa problemet. Men eftersom det inte är ett problem som vi verkligen kan lösa, går våra känslor överstyr tills vi når en plats för acceptans.
De fem faserna
- Förnekelse. Detta handlar om att förneka eller ignorera döden när den är nära förestående. Det kan ske i fullständig mening (“Det finns ingen möjlighet att jag är döende”) eller delvis (“Jag har cancer, men det är inte så allvarligt”). Förnekelse är i princip ditt ego som tar en defensiv inställning. Ditt sinne försöker hitta ett sätt att upprätthålla ditt välbefinnande, även om det är en situation där det är maktlöst.
- Ilska. Ilska är en känsla som uppstår när vi måste möta ett hinder. Efter att ha fått ta emot en fruktansvärd nyhet är det vanligt att våra kroppar försöker lösa problemet genom ilska. Den kan riktas mot många offer eller mål, inklusive dig själv, dina läkare eller till och med Gud.
- Förhandling. När du märker att ilska inte kan lösa problemet är det dags för förhandlingen att ta vid. Du ber desperat ödet eller någon gudomlighet att få döden uppskjuten. Det är ganska vanligt att människor blir fogliga och tillmötesgående i hopp om att de kommer att leva längre som en belöning för deras nyfunna helighet. Till exempel följer de sina medicinska recept till punkt och pricka.
- Depression. Depressionen dyker upp när en sjukdom blir värre, eller när den hemska verkligheten blir tydlig. Du hamnar i en allvarlig depression för att du känner dig djupt maktlös. Men denna djupa sorg innebär även att du slösar färre resurser på ett olösligt problem.
- Acceptans. När du har lämnat känslan av maktlöshet bakom dig går du vidare till ett mycket mindre intensivt, mycket mer neutralt sinnestillstånd. Men det betyder inte att du fortfarande inte har dina ögonblick av svaghet. När du är i acceptansstadiet internaliserar du allt som har hänt och lyfter blicken och ser mot framtiden. Du kanske också börjar tolka betydelsen av förlusten igen utan att skylla på någon eller något.
Bevisning för teorin och vad den betyder
Kübler-Ross-modellen har kritiserats. En vanlig, förståelig kritik har att göra med hur stel den ursprungliga teorin var. Enligt den första versionen beskrevs sorgeprocessen av att gå igenom stegen att man gick igenom dem ett och ett i en bestämd följd, och att man var tvungen att gå vidare till nästa steg för att inte fastna i det steg där man befann sig. Det fanns ingen flexibilitet.
Men senare forskning och kanske några av dina personliga upplevelser visar att det inte stämmer. Det är vanligt att människor går bakåt eller hoppar över en av sorgens faser. Det finns också människor som går igenom etapperna i en helt annan ordning.
Men det är fortfarande sant att varje fas spelar en viktig roll. Stegen stämmer ganska bra med hur de flesta bearbetar sin sorg. Men det bästa kanske är att tolka de olika sinnestillstånden som attityder till förlust, inte faser.
Det är sant att Kübler-Ross-modellen är ofullständig. Men det är ett stort steg framåt i vår förståelse av sorg. Hennes forskning har hjälpt oss att nå en mycket djupare förståelse för de känslor vi går igenom efter en förlust.
Som ett resultat har vi lärt oss hur vi kan hantera och behandla sörjande människor bättre eftersom deras känslor normaliseras genom modellen. Kübler-Ross modell har också hjälpt psykologer att kunna behandla förväntade förluster, som i fall av palliativ vård.
