Terapi för patologisk sorg: hur man säger "farväl"
Att förlora en närstående är extremt svårt. Det drabbar oss alla någon gång, men inte alla personer har samma resurser eller verktyg för att hantera det. Ibland blir denna process till ett kroniskt, allvarligt problem – patologisk sorg.
Forskare uppskattar att denna typ av kroniskt problem sker i 10-20% av fallen när en person sörjer. För dessa fall finns det olika tekniker, stödda av olika studier, som kan hjälpa oss att bryta oss loss.
Bland dem ska vi tala om riktad sorg. Innan vi börjar måste vi dock skilja mellan normal sorg och patologisk sorg. Detta är vår fråga: i vilken utsträckning är lidande normalt?
Normal sorg och patologisk sorg
Sorg är en uppsättning reaktioner som sker på fysisk, emotionell och social nivå. De utlöses av en stor förlust, i vårt fall en närståendes dödsfall. Symptomen kan variera i intensitet och varaktighet, och varar i vissa fall i en livstid. Hur som helst ska du komma ihåg att det är en adaptiv (bra) reaktion.
Sorg, ledsamhet och ångest är de vanligaste känslorna, i den ordningen. Rädsla för att vara ensam är också vanligt. Vi kan även känna skuld och bli ointresserade av våra omgivningar.
Dessa symptom är normala, men de bör försvinna inom sex månader till ett år.
När de emotionella reaktionerna är mycket starkare kan de göra livet svårt. Och om de varar i över ett år kan du lida av patologisk sorg.
I dessa fall dyker ovanliga symptom på sorg upp, såsom hallucinationer och självmordstankar. Patologisk sorg är ofta komplicerad och kan ge upphov till andra beteenden, inklusive social isolering, personlig försummelse eller substansmissbruk. Det är då vi bör överväga sorgterapi och professionell hjälp.
Sorgterapi: terapeutiska strategier
Experter använder både individuell terapi och gruppterapi för att behandla patologisk sorg. I vissa fall är det effektivt att använda båda. Behandlingen handlar om att ge folk verktyg samtidigt som man erbjuder dem socialt stöd för att avsluta isoleringen.
Det huvudsakliga målet hos sorgterapi är inte att glömma den avlidne, utan att omvandla sorgeprocessen så att minnet av personen inte skapar en blockering. Därför är de fundamentala målen för denna terapi:
- Möjliggör uttrycket av känslor och upplevelser i koppling till den avlidne. Vanligtvis har personen inte satt ord på hur denne känner eller tänker. Detta gör det svårt att komma över förlusten.
- Diskutera omständigheterna som ledde till dödsfallet. Beroende på typen av dödsfall som inträffat (självmord, plötslig olycka, terroristattack etc) kan sorgen vara mer smärtsam. Tala om att främja assimilering och acceptans.
- Centrera terapin kring att lösa dagliga problem och anpassa sig till det dagliga livet. Små dagliga steg kan få stora resultat.
- Projicera patienten in i framtiden och inkludera gradvis uppfyllande aktiviteter i dennes rutin. Detta kommer få patienten att känna att saker och ting trots allt är bra.
Riktad sorg
Psykologer använder denna typ av terapi med personer som upplever patologisk sorg samt undvikande beteende, emotionella blockeringar, mardrömmar eller inkräktande tankar.
I dessa fall kan riktad sorg fungera. Det består av att utsätta personen för minnen som associeras med den avlidne, speciellt delade upplevelser.
Terapeuter instruerar till exempel ofta sina patienter att läsa gamla brev eller titta på fotoalbum. Oavsett hur det går till så är målet att bryta denna störande, emotionella inhibition.
Den underliggande mekanism som får denna typ av terapi att fungera är försvagningen av det formade emotionella svaret (sorg) genom upprepad presentation av det stimuli som genererar detta svar. Vi utsätter alltså patienten upprepade gånger för vad som genererar sorgen, varpå känslan försvagas.
Upprepad utsättning kan även göras med beteenden som patienten brukade gilla, men inte längre eftersom de leder till minnen av den avlidne.
Till exempel: att gå på bio, resa, äta middag ute etc. I dessa fall kommer tillfredsställelsen från aktiviteterna tjäna som en underliggande mekanism för terapin.
Indikatorer på återhämtning efter patologisk sorg
Hur vet vi att terapin har fungerat? Vilka beteenden slår fast att vi återhämtat oss från patologisk sorg? Här kommer en serie indikatorer eller signaler på återhämtning:
- Personen har återfått normala biologiska aspekter, såsom aptit och sömn.
- Verbala uttryck av känslor, liksom leenden och kramar, dyker upp igen.
- Personen har börjat utföra njutbara saker igen, återupptar sitt sociala liv och deltar till och med i volontäraktiviteter för att hjälpa andra.
- Minnet av den avlidne är redan integrerat som en del av individens personliga historia. Det utlöser inte längre starkt negativa känslor. Personen kommer ihåg de positiva upplevelserna denne delat med den avlidne.
- Personen njuter av det dagliga livet och sätter mål för framtiden.
Kort sagt är sorg en normal process som kräver personlig tillväxt, och som inte alltid är lätt att komma igenom. Att veta vad patologisk sorg är och känna till dess behandlingsmetoder kan dock hjälpa oss att identifiera och konfrontera det sista farvälet.
Vidare kan det hjälpa till att motivera oss att söka professionell hjälp när vi behöver det.