Lägg inte för många krav på dig själv
I mindre eller större utsträckning präglas varje dag av din motivation och drivkraft. Medan motivation baseras på krav, pushar din drivkraft dig att “gå längre”. Men problem uppstår när du går bortom dina gränser och strävar efter perfektion på ett tvångsmässigt sätt. Istället för att värdera vad du har åstadkommit, berättar du för alla vad du inte har lyckats med. Enligt Marcelo Rodriguez Ceberio är detta resultatet av det han kallar hyper-krav. Det är faktiskt ett sätt att genuint nedvärdera vad du har uppnått. Var vaksam så att du inte lägger för många krav på dig själv.
Att motivera sig själv med krav och kritik
För att kunna utföra alla slags åtaganden måste du vara motiverad. Att vara motiverad innebär att du känner dig uppmuntrad att agera och genomföra vad du än planerar att göra. För att denna process ska lyckas måste du dock begränsa dina krav.
Krav på sig själv är impulsen eller styrkan att genomföra ett åtagande på ett idealiskt sätt.
I viss utsträckning uppmuntrar och värderar kraven dina ansträngningar. Men bortom dessa gränser blir de med Ceberios ord till hyperkrav. Du kanske frågar dig själv var dessa gränser egentligen går. Med andra ord, vid vilken punkt skulle du kunna övervärdera dina möjligheter?
Ceberio definierar hyper-krav eller över-krav som en strävan att gå bortom din personliga potential. Det är det akuta behovet av att allt ska bli perfekt. Men i realiteten har livet både toppar och dalar. Det är dock svårt för en person med höga krav på sig själv att tolerera någon felmarginal. Ett enda misstag är oacceptabelt och leder till skuld och plåga hos dem.
Hälsosamma krav på sig själv kontra hyper-krav
- När man har hälsosamma krav på sig själv söker man efter möjligheter och personliga resurser. Sedan tillämpar man dem på situationer och upplevelser som behöver lösas.
- Men personer med hyper-krav söker inte bara personliga resurser. De försöker skapa och lansera möjligheter som är utom räckhåll.
Personer med hälsosamma krav på sig själva känner till sina gränser, utnyttjar sina resurser och värdesätter dem. Men personer med hyper-krav är som maskiner. De förstår inte sina begränsningar och överskrider sin kapacitet. När de inte når sina önskade mål, pressar de därför sig själva tills de känner sig helt demoraliserade.
Personer med hyper-krav är de perfekta exemplen på frågan om glaset är halvtomt eller halvfullt. Så länge glaset är fullt förblir de balanserade. Men om det är halvfullt eller halvtomt börjar de nedvärdera sig själva.
Till exempel skulle en normal person vara helt nöjd med att få ett B på ett prov. Personer med hyper-krav kommer dock att gå i taket om de inte lyckas få A. Om de så skulle uppnå A-, skulle de plågas av att inte ha fått A eller A+ och fråga sig själva varför de misslyckades.
Därför njuter personer med hälsosamma krav på sig själva av sin prestation och försöker använda upplevelsen till sin fördel i framtiden. Å andra sidan kommer personer med hyper-krav inte att vara helt nöjda ens om de skulle uppnå ett A+. De skulle fortfarande hitta något att klaga på.
Personer med hyper-krav känner sig skyldiga
Personer med skyhöga krav på sig själva påpekar alltid vad som saknas. De är ständigt satta i skuld till sig själva. Detta får dem att känna sig skyldiga och ängsliga. Förutom att ställa överdrivna krav på sig själva, tenderar de också att klaga mycket.
Men personer med hälsosamma krav på sig själva känner sig inte skyldiga. De känner bara de nödvändiga känslorna eftersom de kan acceptera en felmarginal. Dessutom är de medvetna om att denna marginal gör det möjligt för dem att lära sig.
- Personer med hyper-krav tillåter sig inte att göra misstag. De unnar sig ingen felmarginal. Av den anledningen upplever de ofantliga skuldkänslor som också manifesterar sig som aggression och andra slags plågor.
- Å andra sidan är personer med hälsosamma krav på sig själva mer flexibla. De är mindre benägna att uppvisa dogmatism. Dessutom tillåter de sig att göra misstag inför erfarenhetens godtycklighet.
En person hälsosamma krav på sig själv säger “Jag ska göra mitt bästa”. Hyper-krav-typen säger “Jag måste göra det perfekt”.
Skillnaderna mellan att ha hälsosamma krav och hyper-krav på sig själv
Dessa attityder får konsekvenser, inte bara för den drabbade personen utan också för dennes omgivning.
Skyhöga krav, både på sig själv och andra, är vanligt förekommande hos undervärderade personer. Det är faktiskt vanligt att personer med hyper-krav blir kritiska till och förringar vissa personer i sin omgivning. De värdesätter inte vad som har gjorts eftersom de är fixerade vid vad som inte har gjorts.
Här är en lista över karaktärsdragen och motsvarande signalsubstanser hos personer med hälsosamma krav respektive hyper-krav på sig själva.
| HÄLSOSAMMA KRAV | HYPER-KRAV |
| Positiva tankar | Automatiska negativa tankar |
| Motiverad och uppmuntrad | Rädd och skrämd |
| Framåtsträvande | Paralyserad |
| Självbestämmande | Lämnar över makten till andra |
| Slutför projekt | Skjuter upp och slutför inte projekt |
| Ser saker positivt | Kritisk kring det som saknas |
| Ökad självkänsla | Nedvärderande |
| Delar med andra | Distraherad |
| Ber om saker | Ber inte om saker eftersom det känns underlägset |
| Bra humör | Irriterad och orolig |
| Vet sina gränser | Vet inte hur långt man kan gå |
| Är okej med icke uppnått önskat resultat | Känner obehag vid icke uppnått önskat resultat |
| Värderar vad man har | Värderar vad som saknas och inte har blivit gjort |
| Hög sannolikhet att lyckas | Stor risk att misslyckas |
| Produktiv ångest | Paralyserande ångest |
| Serotonin, dopamin | Kortisol, adrenalin |
För många krav innebär undervärdering
Personer som nedvärderar sig själva arbetar hårt för att bli erkända. Faktum är att många av dem blir enastående studenter. Detta beror på att de på grund av sin låga självkänsla ställer överdrivna krav på sig själva för att försöka övervinna sina känslor av värdelöshet. I praktiken försöker de dra till sig uppmärksamhet med den hemliga förväntan att de kommer att värderas.
Många av dem kan ha känt sig förbisedda i barndomen. Kanske var deras föräldrar upptagna med att arbeta, eller så kanske de fokuserade på sitt äktenskap eller deras syskon. Av denna anledning lärde sig dessa barn att ställa hyper-krav på sig själva i syfte att bli värderade av sina föräldrar.
Vi bör dock nämna att inte alla exemplariska studenter ställer hyper-krav på och undervärderar sig själva. Hyper-krav är en resurs som personer med låg självkänsla använder för att höja sig. Samtidigt kommer förr eller senare deras självuppfyllande profetior att bli uppfyllda.
Andra problem med att ha skyhöga krav på sig själv
Hyper-krav-typer kan ibland drabbas av utmattningssyndrom. Dessutom har de låg tolerans för frustration. Faktum är att de känner en stark känsla av misslyckande när de inte når sina idealiserade mål. Ingen kan hindra dem från att känna så.
Dessutom försöker de alltid vara bättre än alla andra. Av denna anledning har de svårt att hantera frustrationens obehag. De känner sig ensamma, även om de själva har byggt den ensamheten.
De upplever också känslor av allmakt. Men allmakt förstärker deras hyper-krav-beteende. Denna kombination är djupt skadlig eftersom den får dem att bli ännu mer perfektionistiska och därmed mer mottagliga för känslor av att något saknas.
Ju större hyperkrav, desto större systemisering i deras liv och miljö. Hyper-krav-typer blir kritiska, auktoritära och negativa, både gentemot sig själva och sin omgivning. De lägger aldrig någon positiv vikt vid sina egna eller andras prestationer. De får inte heller något nöje av att nå ett mål.
Att leva med dessa typer av människor blir med tiden outhärdligt. De är kontextberoende men faller i fällan att aldrig känna sig nöjda. Följaktligen väljer ofta andra människor att ta avstånd från dem.
