Lycka är en rörelse utan några gränser
När mina matematikstudenter frågar mig vad en gräns är så säger jag att en gräns är en rörelse. En rörelse som kan avslutas i ett stup och ibland aldrig avslutas. Det kan vara en rörelse mot att “ha någonting”. För detta med sig gränslös lycka?
De flesta föräldrar talar om för sina barn att de ska vara myran och att avvisa gräshoppan (kolla in fabeln om Myran och gräshoppan om du inte förstår vad vi menar). Gräshoppan var såklart den skyldiga i slutet av historien. Framtiden är oförutsägbar och du vet aldrig vad du kommer att behöva om saker och ting går fel.
Barn är inledningsvis oförmögna att förstå komplexiteten i den här filosofin. De ser kunskap som ett sätt att få bra betyg, och på så sätt ger de sina föräldrar glädje.
Den här kunskapen kommer att få ny mening när de blir kära. Då kommer de att vilja veta allt. De kommer att vara fascinerade över möjligheten av att upptäcka allt de kan. Detta är hur kärlek blir motorn till kunskap. En rörelse som förstärker sig själv med idealiseringen som ofrånkomligt inträffar i ung ålder.
“Tusen ljus kan tändas från ett enda och det kommer inte att förkorta ljusets livslängd; glädje förminskas aldrig om den delas.”
“Behovet av att ha”
En av de vanligaste motivationerna är “behovet att ha”. Vi lever i ett samhälle som konstant flyr mot konsumismen. Det uppmuntrar oss att bibehålla vår livskvalitet, eller att öka den, genom att skaffa mer och mer. Men det är tveksamt om denna gränslösa materialism också leder till gränslös lycka.
Då och då förnyas varje modell, och den gamla blir förlegad. Den slutar bli uppvisad på gatorna och hamnar på museum för att kikas på av förbipasserande, de som visar oss att den egentliga existensen är denna konstanta rörelse.
Pengar drar fördel av detta behov och lurar oss. Det förför vår värdighet, våra kroppar och våra osjälviska motiv. På så sätt får pengar sin oemotståndliga attraktion. Få kan stå emot den och många har sålt sin själ till djävulen för den.
Pengar blir moroten. Det kan vara så att vi går ditt folk går, men folk går dit pengar leder dem. Faktumet att någon utför en viss aktivitet blir ett berättigande för andra att följa efter.
Detta är vad som driver många inom politik och sport att börjar missbruka sin kraft eller sina kroppar för att hamna steget före. Det var också det som fick en stor del av Nazityskland att följa en mördares infall. Om alla är på väg dit måste det innebära att det leder till lycka. Och om så är fallet, varför bör inte vi följa dem?
Lycka och välbehag
En annan motor och på samma gång en källa till otillfredsställelse vad gäller lycka är välbehag. Önskan att söka välbehag får oss att sänka garden. Den får oss att vilja ha tillfälliga saker istället för långsiktiga. Det får oss att söka kortlivade behag istället för sann bestående, gränslös lycka. På så sätt förför välbehaget vår svaghet – njut av idag för vi vet inte vad vi har imorgon.
Vem kan slåss mot det här oupphörliga budskapet? Tidningarna och nyheterna är fulla av olyckor och väldigt få anledningar till hopp. På något sätt tror vi att vi har koll på vad som händer.
Att fortsätta framåt
Detta är hur vi kommer till slutstationen att vi inte bryr oss om ifall vi dör, så länge vi har tillfredsställt vårt begär för välbehag. Men vänta nu… Det står i direkt motsats till budskapet i fabeln om myran och gräshoppan! Idén om att vi bör samla på oss, bara ifall att. På så sätt uppstår ett neurotisk, ett anarkiskt beteende som slutar med att få den andra att falla isär. I sin strävan att fortsätta framåt har personen glömt anledningen till sin existens, för sitt varande… och sitt sunda förnuft tillsammans med det. Det är vad som händer när du inte vet om du ska välja ansvar eller njutning.
Vi glömmer att det sunda förnuftet är det som ger oss anledning att fortsätta framåt när allting börjar bli komplicerat. Anledningar som har lite eller inget att göra med pengar och mycket att göra med vårt sanna värde och de omkring oss. Låt oss komma ihåg vikten av detta sunda förnuft och kontemplera över Viktor Frankls kända verk. Där beskriver han hur sunt förnuft, vare sig det är verkligt eller falskt har lett till många människors överlevnad av hemska omständigheter i koncentrationslägren. Utan det skulle de alldeles säkert ha gett upp.
Lycka som en dygd
En mer tilltalande tolkning av lycka är den som har att göra med dygd. Den sätter oss definitivt i förarsätet och får oss att tänka på våra mål. Det får oss att tänka på dygder såsom tacksamhet, förlåtelse och kärlek. Aktiviteter som omfamnar dåtiden, nutiden och framtiden i vårt varande. Aktiviteter som kommer att försäkra ett lyckligt slut på vår personliga berättelse, möjligheten att dela med sig i nuet och ger oss hopp för framtiden.
På den här vägen finns också en önskan att veta. För att lära känna andra måste vi lära känna oss själva. En andra kunskap som aldrig kommer att avslutas, precis som den först nämnda, men en som ger ro och säkerhet. Om vi väljer den här vägen i livet kommer det att finnas frågor, och några svar också. Vår skugga kommer att bli vår glädje. Skuggan som visar oss skillnaden mellan vad vi behöver ha och behovet av att vara.
Sökandet efter lycka kommer förvisso att bli en gräns utan slut. Lycka är rörelse och samtidigt har den även något av oändlighet. Så låt oss lära oss att färdas genom deras rymliga kvarter.