Marsha Linehan: att besegra borderline
Marsha Linehan är psykolog, professor, författare och skaparen av dialektisk beteendeterapi. Dialektisk beteendeterapi är en behandlingsmodell för patienter med borderline personlighetsstörning (BPD). Linehans terapi kombinerar olika tekniker för beteendeterapi med principer hämtade från zen och dialektisk filosofi, som exempelvis att acceptera verkligheten.
Linehan bär dock fortfarande på stigman från sitt förflutna med BPD. Brännmärkena och ärren på armarna från hennes självskadebeteende är bevis på hennes historia. När Marsha var yngre så var hon en patient med en väldigt dyster prognos. Hon var på sjukhus under 26 månader. När hon nu pratar om upplevelsen säger hon: “Jag var i helvetet”.
Den kroniska känslan av tomhet, emotionell instabilitet och det ständiga behovet av att göra andra nöjda är en ren mardröm för dem som lider av BPD/EIPS.
Deras personliga identitet är ständigt beroende av hur andra uppfattar dem. De upplever en intensiv rädsla för att bli övergivna, vilket i slutändan kan leda till att människor faktiskt överger dem.
Marsha Linehans smärtfulla liv med BPD
Linehan visste att BPD har hög dödlighet, och därför letade hon desperat i 20 år efter en specialist som kunde hjälpa henne. Linehan försökte begå självmord.
Varje självmordsförsök slutade med att hon på nytt hamnade på sjukhus. Trots allt detta så ville Marsha återhämta sig. Hon kämpade vidare med sin BPD och blev anställd av ett försäkringsbolag. Under denna tid började hon också gå universitetskurser under kvällstid.
Marsha Linehan hade en väldigt stark tro och brukade regelbundet besöka en kyrka. Linehan kommer ihåg något som inträffade under ett av sina besök: “En kväll så stod jag på knä i kyrkan. Jag kollade på korset och hela platsen blev alldeles gyllene.
Plötsligt så kände jag något som kom mot mig. Jag sprang till mitt rum och för första gången så sade jag till mig själv i första person: ‘JAG ÄLSKAR MIG SJÄLV’. Sedan dess känner jag mig helt förvandlad.”
Under ett år jobbade hon med sina deprimerande tankar. Under den här tiden började hon förstå och acceptera sina känslomässiga stormar. Hon lärde sig att hantera sina känslor eftersom hon förstod sig själv bättre.
Linehan fortsatte även med sina studier. Hon erhöll till och med ett doktorat från Loyola University of Chicago år 1971, vilket hjälpte henne att förstå sin störning.
Vad som förändrade Marshas upplevelse var att hon accepterade sig själv som den hon var. Denna acceptans blev ännu viktigare när hon började att arbeta med sina patienter, först i en klinik med personer med självmordstankar och sedan inom forskning.
Hennes behandlingsförslag
Marsha ville övertyga världen om att terapi skulle hjälpa andra patienter att skaffa nya beteenden och att lära sig att handla annorlunda.
Problemet Linehan stod inför var att djupt självmordsbenägna människor oftast “misslyckades” med sina försök att besegra störningen. Marshas synsätt leder till ett nytt resonemang: dessa personers handlingssätt är väldigt logiskt när man lider.
Marsha lägger vikt vid två idéer:
- Acceptera livet som det är och inte som det är meningen att det ska vara.
- Behovet av förändring och att acceptera verkligheten.
Linehan testade senare sin teori i verkligheten. Hon sade: “Jag bestämde mig för att hjälpa människor med självmordstendenser eftersom de är de olyckligaste människorna i världen. De tror att de är dåliga människor, och jag insåg att de inte var det. Jag förstod i och med att jag gick igenom ett helvetes lidande utan något hopp om att komma ur det.”
Marsha Linehan valde att jobba med människor som blivit diagnostiserade med borderline personlighetsstörning, som karakteriseras av farliga beteenden, inklusive självskadebeteende.
Hon gör detta i form av ett ömsesidigt “kontrakt” med dessa människor: de måste förpliktiga sig själva att fullfölja terapin hela vägen så att de får en chans att leva.
Marsha Linehan som akademiker
Dr. Marsha Linehan klättrade på den akademiska stegen från Catholic University of America till University of Washington år 1977. Under 1980- och 1990-talet ledde Marsha studier som visade framsteg bland ungefär 100 högriskpatienter med självmordstankar som hade BPD/EIPS.
Dessa patienter undergick veckovisa sessioner av dialektisk beteendeterapi (DBT). Jämfört med andra terapier begick patienterna som fick DBT färre självmordsförsök och var mer sällan på sjukhus.
Det grundläggande målet för dialektisk beteendeterapi är att patienten lär sig att kontrollera extrema känslor och sina impulser.
Detta minskar i sin tur de missanpassade beteendena som är beroende av sinnestillståndet. Dessutom lär sig patienten att lita på och validera sina egna upplevelser, känslor, tankar och beteenden.
Till skillnad från andra program för kognitiva beteenden är dialektisk beteendeterapi ett ingripande baserat på terapeutiska principer snarare än en behandlingsmanual.
Detta program är nämligen baserat på en hierarki av terapeutiska mål som tas upp efter hur viktiga de är. Detta är hierarkin som är fastlagd för individuell terapi:
- Lösa självmords- och självmordsliknande beteenden.
- Ändra beteenden som inkräktar på terapiförloppet.
- Eliminera beteenden som påverkar patientens livskvalitet.
- Utveckla beteendefärdigheter som hjälper patienten att nå välmående.
Att det är strukturerat på detta sätt tillåter ett flexibelt tillvägagångssätt baserat på patientens behov. Dessutom är det viktigt då terapin talar om förändring som det främsta ingripandet.
Traditionell kognitiv terapi fokuserar på att uppnå en lösning på känslomässiga problem genom en förändring kognitivt och beteendemässigt. Marsha Linehan lägger å andra sidan vikt vid acceptans och validering.
Hon anser att dessa ideal kommer att generera den största förändringen hos hennes patienter. Tack vare hennes arbete har tusentals liv räddats över hela världen.
