Borderline-personlighetssyndrom och känslor

09 april, 2018

En egenskap hos personer med borderline-personlighetssyndrom är att de har svårt att hantera sina känslor. Deras känslor bubblar lätt över och det är svårt för dem att finna stabilitet.

De har många emotionella upp- och nedgångar som försvårar deras relationer i den yttre världen. Av den anledningen behöver de specialiserad hjälp för att lära sig användbara redskap för socialt beteende. Borderline-personlighetssyndrom karaktäriseras av ett strikt och oflexibelt beteende.

Personer med denna störning har ofta svårt att relatera till andra och ett olämpligt socialt funktionssätt, en tydlig emotionell instabilitet och en väldigt negativ självbild. Men varför är det så svårt för personer som har denna åkomma att hantera sina känslor?

Den biosociala teorin om borderline-personlighetssyndrom

Den biosociala teorin innefattar huvudproblemet med denna åkomma, vilket i grund och botten är en brist på emotionell reglering. Denna brist kan även ha olika ursprung.

De inkluderar en biologisk benägenhet, en miljösituation karaktäriserad av undvikande och interaktionen mellan de två. Teorin säger att emotionella obalanser kommer från en emotionell sårbarhet och brist på effektiva strategier för att hantera känslor.

Emotionell sårbarhet definieras som överkänslighet för alla typer av känslor, oavsett om det är en positiv, negativ eller neutral känsla.

Denna hyperkänslighet resulterar ofta i ett väldigt intensivt och varierat svar från en person som har borderline-personlighetssyndrom. En sådan intensitet skapar en obalans, vilket gör att de personer som har denna störning har svårt att återfå den.

Kvinna i siluett

Å andra sidan har instabiliteten och bristen på emotionell reglering, enligt den biosociala teorin, en biologisk grund. Detta innebär dock inte att den är ärftlig.

Den biologiska benägenheten kan skilja sig från person till person. Det har därför ännu inte upptäckts en gemensam biologisk faktor för personerna med denna åkomma.

Familjemiljön påverkar den emotionella regleringen

En faktor som ger personer med (och utan) åkomman svårigheter med att reglera känslor är den familjemiljö som de växte upp i. Terapierna visar vanligtvis att familjerna inte har validerat barnens emotionella behov. Deras miljö ser uttryck av känslor som något oviktigt.

En sådan familj kan orsaka stora skador på en persons självkänsla eftersom denna formas under barndomen. Om föräldrarna ignorerar barnet eller svarar på ett extremt sätt när han uttrycker sina behov, kommer han känna att det inte är viktigt att fortsätta genomleva denna brist på förståelse.

Den kritiska miljön leder till frustration, ilska, ledsamhet och rädsla, och alla dessa aspekter blir därför till en del av barnets personlighet. Om barnet exempelvis gråter så kommer föräldern istället för att trösta barnet att kalla det för en lipsill. Barnet lär sig därför att det är dåligt att uttrycka sina känslor eftersom han kommer få skäll om man gör det.

Barnet lär sig att uttrycka sina känslor på ett extremt sätt eller att motverka dem helt, vilket gör problemet ännu större i slutändan.

Hur reagerar personer med borderline-personlighetssyndrom på känslor?

Extrem intensitet och emotionell känslighet

Folk med borderline-personlighetssyndrom är väldigt känsliga för yttre upplevelser eftersom de är rädda för att bli övergivna. Det är därför de svarar med stor okänslighet på varje känsla, oavsett om det rör sig om ilska eller glädje.

De lider av en väldigt uttalad emotionell instabilitet som de finner svår att kontrollera. De har exempelvis episoder av intensiv ångest och frustration som kan manifestera sig i ett respektlöst beteende.

Suddig kvinna med ångest

Svårigheter med att återvända till den emotionella neutraliteten

Det är inte enkelt för dem att lugna ner sig efter den intensiva känsloupplevelsen. De kan vara väldigt impulsiva och ha svårigheter att modulera sina känslor när något stör dem. De delegerar därför ofta kontrollen över sina handlingar till sina egna känslor.

Folk med denna störning karaktäriseras även av ovisshet och radikala åsikter. Deras instabilitet skadar även det eventuella sociala stöd de kan ha. De har dock oftast mindre stöd, och de personer som faktiskt stannar kvar inser att mycket av detta impulsiva beteende beror på en sjukdom.

“Självskador är ett sätt som folk med borderline personlighetsstörning har för att uttrycka sin inneboende ilska. Det är viktigt att de lär sig ett annat sätt att hantera sin ilska som inte skadar dem.”

Att hålla tillbaka en djup tomhet och ledsamhet

Det är väldigt vanligt med en känsla av tomhet hos personer som lider av denna störning. Inget gör dem tillfredsställda. Detta skapar en stor generell tomhet och en ledsamhet som är svår att förklara eller uttrycka.

De har därför en ledsamhet i sin emotionella resväska som är svår att fly från.

Inneboende ilska och självskador

De har stora svårigheter att reglera sin ilska. Det är därför som de antingen exploderar eller undertrycker sin ilska, vilket till slut leder till att de skadar sig själva. Dessa självskador är ett sätt att uttrycka den ilska som de inte vet hur de annars ska få utlopp på.

De måste lära sig att hantera sin ilska och omedvetet kanalisera energin så att den inte kommer ut på ett sätt som de senare kommer ångra.

Hur en person med denna störning kan reglera känslor?

Ett första steg kommer vara att lära sig att acceptera och validera sina känslor när de upplever dem. Identifiera vilka känslor som är där innan de bubblar över, för att sedan acceptera dem när de kommer, utan att försöka neka verklighet.

Det kommer vara viktigt att de lär sig kontrollera sin emotionella oro med strategier för emotionell reglering.

Upprörd kvinna

Den terapi som har det bästa resultatet är den dialektiska beteendeterapin av Marsha Linehan. Denna terapi fokuserar sig på att lära ut sociala förmågor för att reducera impulsiva beteenden. Tanken är att hjälpa dem att se världen som en plats där det även finns utrymme för dem själva.

Det är väldigt viktigt att berika de emotionella färdigheterna hos personer med borderline, för att deras sociala och personliga anpassning ska kunna förbättras.

Individuell terapi, gruppterapi och uppgifter i hemmet kommer vara viktigt, givet att detta är organiserat och övervakat av en specialist.