Mitt hjärta går åt ett håll, mitt liv åt det andra

Alla bör lyssna på sitt hjärta. Men för att vara ärlig kan ingen vara helt konsekvent varje dag. Vi består av motsägelser eftersom vi älskar och hatar på samma gång, är modiga men springer iväg, är goda men även orsakar skada. Men vi hanterar dessa motsägelser när vi bygger ett sätt att vara och leva, mer eller mindre konsekvent.

För vissa personer är det inte lätt att bygga en grund av konsekvens. De lever som om de inte vill leva. De arbetar som om de inte vill arbeta. De älskar som om de inte vill älska. I dessa fall finns det en stark dikotomi mellan hur de känner i sina hjärtan och vad de faktiskt gör. Det är som om de lever en lånad existens och inte drar åt ett håll.

Det finns många fall som dessa. Personer som egentligen inte älskar sina föräldrar men trots det bibehåller kontakten med dem. Som arbetar hela dagen trots att de längtar tills det är dags att gå hem. Som väljer ett yrke de hatar, eller personer som alltid verkar uppskatta personerna omkring dem, trots att de bara vill att de ska försvinna.

Självklart genomgår vi alla dagar eller stadier när vi avfärdar sättet vi lever på. Under vissa omständigheter förlorar vi önskan att arbeta, känner oss avlägsna från våra partners och blir irriterade av våra omgivningar. Men när du verkligen sammankopplar med livet från hjärtat så är dessa upplevelser flyktiga och passerar med relativ enkelhet.

När ditt hjärta inte är kopplat till livet

Givetvis finns det många personer som inte lever livet från hjärtat och som beskyller externa faktorer. Om de hatar sitt jobb men fortsätter arbeta där så kommer de hävda att de måste göra det eftersom räkningarna vid månadens slut inte kan vänta och eftersom det är svårt att hitta ett nytt jobb. Men de kommer inte söka nya arbeten eller göra någon annan typ av ansträngning för att kunna lämna jobbet de avskyr så mycket.

Detta är ännu vanligare i kärleksförhållanden. Du känner förmodligen någon som alltid klagar på sin partner och som kommer fortsätta göra detta år efter år. Om du säger åt personen att lämna partnern kommer denne säga att detta kommer ske en vacker dag eller att det inte går på grund av barn, delat huslån eller religiösa övertygelser.

Vid den här punkten skulle vem som helst fråga: Om det är omöjligt att övervinna denna situation, varför hittar de inte ett sätt att anpassa sig till den? Och om den är möjlig att övervinna, varför gör de inte allt för att få slut på sin påstådda vånda?

I dessa fall går hjärtat åt ett håll, medan livet går åt det andra. Personen lider och känner sig fångad men kan inte visualisera ett sätt att komma ut ur labyrinten. Eller så tror personen helt enkelt att “sånt är livet” och att man bör acceptera det, eller kanske att han eller hon inte är kapabel att göra en förändring. I slutänden är en undermedveten kraft verksam som dessa personer inte är medvetna om.

Omedvetna krav

Nästan alla av oss tror att anledningarna bakom våra handlingar är helt tydliga, men när vi frågas varför vi gjorde vad vi gjorde, ger vi vaga svar. I verkligheten är det mänskliga sinnet mycket mer komplext än så. Det verkar som att det finns mycket vi inte känner till om oss själva, inklusive de djupaste och mest autentiska motiven bakom det vi gör.

Ända sedan vi föddes har vi utsatts för andras vilja. Våra föräldrar konstruerade en medveten mening för vår existens, men de påtvingade även sina egna undermedvetna förväntningar och önskningar i våra liv.

En deprimerad mor kan till exempel uttrycka kärleken hon har att ge, men även ett visst grått moln över allt som sker. En avlägsen far kan älska på sitt eget sätt, men kan även bli ett spöke – alltid utom räckhåll – som barnet försöker vara till lags och komma närmre genom att få bra betyg, vara väldigt resonabel, eller genom att konstant skapa problem.

När ditt hjärta och ditt liv går åt olika håll

Om ditt hjärta går åt ett håll och ditt liv åt det andra så betyder det att det finns en motsägelse mellan dina medvetna och undermedvetna önskningar. Du lever förmodligen som någon annan vill att du ska göra. Den personen är förmodligen en av dina föräldrar eller någon som var viktig under din barndom.

Du vill göra dem nöjda, men innerst inne vet du att dina handlingar motiveras av någon annans önskningar. Men något inom dig hindrar dig från att göra uppror och kräva ett genuint liv, skräddarsytt efter dina egna önskningar. Detta något är barndomsrädslan för att förlora kärleken från dem du fortsätter att undermedvetet vara beroende av.

Inom oss alla finns ett sårbart barn som skulle göra allt som krävs för att klänga sig fast vid kärleken, uppmärksamheten och omvårdnaden från våra föräldrar. Vissa personer lär sig att känna igen resurserna de har för att leva ett individuellt liv, fritt från dessa externa influenser där hjärta och liv går åt ett håll.

Andra fortsätter dock att sväva runt en olöst, undermedveten konflikt med en av sina föräldrar. De växer upp, de studerar, de arbetar och de blir läkare eller till och med presidenter; men de känner som om de inte är sig själva.