Är narcissism självkärlek eller själviskhet?

Människor med en ödmjuk själ och ett modigt hjärta fascinerar oss. Personer som inte ger upp attraherar oss, och vi finner inspiration hos dem som vet vart de är på väg oavsett hur många hinder de stöter på. Framförallt tycker vi om de personer som inte vet vad det är att ge upp och som vid ett tillfälle i livet lärde sig att älska sig själva. Men är narcissism självkärlek eller själviskhet?

Om det är användbart att ha vänner och familj med denna typ av personlighet och attityd så är det ännu viktigare att bli en av dessa personer själv – personer som vet hur de får vad de vill ha och som känner att de förtjänar det. Men om någon vågar säga detta högt i det samhälle vi lever i så kan denna person kallas narcissist.

Att älska sig själv är antagligen den mest värdefulla grunden för vårt psykologiska välmående. Detta sätt att leva garanterar vår överlevnad, både fysiskt och emotionellt. Det är även denna självkänsla som hjälper oss hantera olika nivåer av framgång, med dess upp- och nedgångar i våra liv och i detta komplexa samhälle, som är lika föränderligt som oss själva.

Men ibland har vi den där känslan av att egenkärlek och att säga högt att vi förtjänar och kan göra allt inte är något annat än en överdriven handling i dålig smak. I andras ögon är det inte alltid klart om detta uppfattas som självkärlek eller själviskhet.

Faktum är att det är nödvändigt att vara altruistisk, ödmjuk och god, men för att ha en balanserad psykologisk hälsa är det även viktigt att man investerar lite i de där andra aspekterna som ibland glöms bort: självrespekt, självförtroende, självkärlek och personlig värdighet.

Är hälsosam narcissism självkärlek eller själviskhet?

Ordet “narcissism” ger en direkt reaktion så fort vi hör det. Men tänk om vi sade till dig att det finns en hälsosam aspekt med detta som vi alla behöver? Var och en av oss har kommit in i denna värld förprogrammerade att älska oss själva. Det är en del av vår genetik, som senare i livet och på grund av många olika anledningar blir nedtystad så att vi inte skämmer ut oss.

För att bättre förstå om det handlar om självkärlek eller själviskhet behöver vi bara tänka på barn som är tre eller fyra år gamla. Deras beteende har en speciell typ av narcissism. De är bara intresserade av att se till att deras grundläggande behov, fysiska och emotionella, har blivit tillfredsställda. De gör det inte av själviskhet, de gör det främst för att överleva och sedan som en del av deras psykologiska och sociala utveckling.

Tre olika vägar

Instinkten kan senare dra med dem på en av tre rutter:

• Den första är att barnet börjar tänka att han inte är värd kärlek baserat på hans interaktioner med sin omgivning. Hans emotionella behov möts inte och han börjar sakta att falla in i en spiral där han bryter ned sig själv och där hans självkänsla blir helt förstörd. Om du känner att andra inte älskar dig så kommer du inte älska dig själv.

• Den andra aspekten är lika negativ: en överdriven narcissism. Det är då barnet utvecklar ett extremt behov av en vuxens uppmärksamhet. Hon behöver konstant och fortsatt stöd för att känna sig validerad och få bekräftelse. När hon växer upp kommer detta sakta men säkert att bli hennes huvudbehov: hon kommer alltid försöka få uppmärksamhet och hon kommer bara bry sig om sig själv.
• Till slut har vi den friskaste vägen: barnet som har kunnat bibehålla en hälsosam narcissism och som förstår att det är viktigt för ens överlevnad att man älskar sig själv. Istället för att kräva konstant uppmärksamhet och stöd för att få bekräftelse har han utvecklat en stark självkänsla som gör att han känner att han har lyckats, att han är värdig, modig och förtjänar det som han får.

Människor som älskar sig själva får det som de vill ha

Handlar det då om självkärlek eller själviskhet? Människor som får det de vill ha är inte själviska eller narcissistiska. De är faktiskt för det mesta ödmjuka. De berättar sällan om sina planer och de har inte med sig plakat där de skyltar med sina förmågor som andra gör: de som utövar den mest extrema formen av narcissism, som drivs av hur man uppfattas. Dessa extrema narcissister säger mycket men gör väldigt lite, och de använder andra för att få vad de vill ha.

Människor med en bra självkänsla, som älskar sig själva på ett hälsosamt sätt, lever sina liv i det tysta och utan att dra uppmärksamhet till sig. De har dock alltid ögonen mot horisonten och strävar efter att uppnå sina mål, oavsett vad andra säger, tänker eller gör.

Neurovetenskapen förklarar att det område i våra hjärnor där våra livsmål skapas och planeras finns i frontalloben. Denna struktur är i sin tur kopplad till känslorna, men framförallt den del av hjärnan som hanterar vår personlighet. Den främjar en personlighet som är stark och som förstår vanor såväl som personlig ansträngning.

Allt detta visar oss än en gång att det bara är orädda personligheter och de med en stark självkänsla som i slutändan kan nå stjärnorna. Och de kommer aldrig bry sig om vad andra säger, för framgångens energi finns alltid inom dem, i det där intima området av deras liv som måste ses över dagligen.

Bilder: Liz Clemens