Om du känner dig ensam när du är ensam
Jag har på senaste tiden känt mig lite ensam, även om jag är omgiven av andra personer som alla skulle vilja ha nära. Jag känner mig ensam och jag kan inte riktigt förstå varför. Men när jag är i mitt rum och ingen annan är nära för att överrösta mitt eget ljud, det är då som jag känner mig som mest ensam.
Jag vet att det innebär att jag inte är i det bästa sällskapet. Jag känner mig ensam när jag är ensam och det är fruktansvärt. Och jag vill inte lyssna på vad jag har att säga. Jag har även denna känslan av att vara den mest ledsamma personen i världen, och den panik jag känner när jag befinner mig i total tystnad är så djupgående att jag konstant vill undvika den. Jag är omgiven av denna panik och jag känner mig oskyddad och sårbar.
Många personer har upplevt detta och du kanske går igenom några av dessa tillfällen. Det är normalt och du har inget att skämmas för. Det är enkelt att känna sig överväldigad av tomhet, av ett tomrum. Och vi är alla rädda för att detta ska hända i våra liv.
Ensamhet är inte alltid dåligt
När du ser skuggan av ensamhet uppenbara sig kommer du att finna att du förklär den för att inte falla ner i en avgrund. Eller så isolerar du dig själv i din melankoli. I det där stadiet där du bara kan ta emot smärta. Där du glömmer till en större eller mindre grad vem du verkligen är.
Det första steget är att motverka det där obehaget, som förhindrar att du njuter av det som du har. Du måste bemöta det och acceptera det. Ja, du måste alltid sätta ett namn eller en etikett på det som händer dig. På det sättet kan du sätta det på en speciell plats och handla när det blir till ett hinder istället för en fördel.
“Att känna sig ensam är inte samma sak som att vara ensam:
att vara ensam kan vara en njutbar upplevelse,
en som du behöver för att kunna samla styrka eller göra något kreativt…
Men att känna sig ensam och isolerad är skadligt för folk; du blir mindre kreativ, mindre intelligent, och din hälsa blir lidande.”-Elsa Punset-
Ensamhet behöver inte vara dåligt. Att övertyga dig själv om detta är nästa steg. Det handlar om att inse att den försvarslöshet som du känner bara än en hägring som kommer från ett hjärta med en svag vilja. Med andra ord, att vara ensam kan vara en fantastisk möjlighet: ta en promenad, res, läs, meditera… Det kan vara det modigaste sättet att upptäcka och börja älska dig själv. Du kan inte förvänta dig att andra ska ge dig stöd och ta hand om dig om du inte kan göra samma sak för dig själv.
I ensamheten kommer du att upptäcka att du inte är ensam
Ensamhet kan vara den mest efterlängtade kramen, och den är inom allas räckvidd. Tillfällen av tystnad producerar rädsla, men detta kan även rena, lugna och ge stöd. Den typ av ensamhet som ger lycka är den som hittar och välkomnar dig, så att du kan bli ditt eget bästa sällskap.
Du är aldrig ensam om du inte låter dig själv vara det. Folk föds för att interagera med andra och för att dela sina liv med personer som är emotionellt nära dem. Men stämmer det inte att den närmaste personen för dig är du själv? Varför skulle jag vilja stöta bort detta?
“Jag är aldrig helt ensam, jag är alltid med mig själv.”
-Anonym-
Det finns en säkerhet inom allt detta. Och detta är att när du föds så är du redan ett bultande hjärta, som inte kan förneka att det åtföljs av sig självt. Varför inte göra det ännu enklare? Varför inte dra nytta av tillfället och njuta av livet? Det bästa sättet att tolerera ensamhet är att omfamna den för att kunna stärka det band som knyter oss till vår essens.
Jag vill vara ensam med någon som också vill vara det
Vi är inte ensamma så länge som vi kan skrika att det fortfarande finns något som identifierar oss, som visar oss att livet är värt att kämpa för. Vi har inte bara oss själva. Genom den känsla som kan förblinda oss vet vi att det finns personer runt oss som är värda besväret.
“Ensamhet är bra, men du behöver någon som säger till dig att ensamhet är bra.”
-Honoré de Balzac-
Du kanske tänker att du har din familj, din partner, dina barn och även dina vänner, men du känner dig ändå ensam. Vi lever i ett samhälle som kommunicerar genom teknologi mer och mer varje dag. Det kräver också att våra älskade spenderar mer tid på jobbet och mindre tid med våra personliga relationer. Men det innebär inte att de inte älskar oss. Att de inte är där för oss.
I detta fall kanske ditt beroende kollaborerar med den ensamhet som får dig att känna på detta sätt. Det kanske är bra om du letar efter frihet, utrymme, hobbys etc. där du känner dig komplett utan behovet att dela det ögonblicket med någon annan.
