Omfamna tiden för att läka dina sår och gå framåt

01 februari, 2018

Om vi bara kunde låta tiden komma in i våra liv då vi blev ombedda om detta. Om vi bara kunde vara modiga och låta den förenas med oss i våra kamper, våra förluster, under de bra tiderna och även när vi känner oss ensamma… Tiden är din följeslagare som hjälper dig att läka dina sår, och inte en fiende som vi ibland ser den som. För när vi är förlorade kommer den att rädda oss. När vi ger den utrymme gör den sitt jobb.

Tiden skyddar oss, läker våra sår och ger oss den styrka som behövs för att flyga igen, så länge vi vet hur vi ska uppskatta den och dra nytta av den.

När vi tappar folk på vägen kommer våra drömmar att störas, och vi ser oss själva som ensamma på livets väg och vi skyndar konstant och lägger dövörat mot våra känslor.

Men om vi stannar upp ett tag och lyssnar kommer vi att veta allt vi behöver för att få lindring från smärtan.

Känslornas ö

“En gång så fanns det en ö som var för vacker för att beskrivas, där människans alla känslor bodde; Det goda humöret, ledsamheten, visdomen… samt alla de andra, inkluderat Kärleken.

En dag fick känslorna lämna denna ö som höll på att sjunka, så alla förberedde sina båtar och lämnade den. Det var bara Kärleken som stannade kvar väntandes tills det allra sista ögonblicket.

Hjärta som moln

När ön var på väg att sjunka bestämde sig Kärleken för att be om hjälp. Rikedomen kom förbi i en väldigt lyxig båt och Kärleken sade till honom: “Rikedom… kan du ta mig med dig?”

“Det kan jag inte för jag har mycket guld och silver i min båt och det finns ingen plats för dig, tyvärr.”

Kärleken frågade sedan Stoltheten, som kom förbi i en fin båt: “Stolthet, jag ber dig… kan du ta mig med dig?”

“Jag kan inte ta dig med mig, Kärleken”, svarade Stoltheten. “Allt är perfekt här, du skulle kunna förstöra min båt och vilket rykte skulle jag få?”

Kärleken sade sedan till Ledsamheten som också kom förbi: “Ledsamhet, kan du ta mig med dig?”.

“Nej Kärleken”, svarade Ledsamheten. “Jag är så ledsen att jag behöver vara ensam”.

Det goda humöret passerade också förbi, men han var så glad att han inte hörde att Kärleken kallade på honom.

Kärleken och Tiden

Plötsligt sade en röst: “Kom Kärleken, du kan komma med mig.” Kärleken såg efter för att se vem som pratade med honom och såg en gammal man. Han blev så glad och full av glädje att han glömde bort att fråga efter den gamle mannens namn.

När han kom fram till land försvann den gamle mannen. Kärleken insåg hur mycket han var skyldig honom och frågade Kunskapen: “Kunskapen, kan du berätta för mig vem denna person var som hjälpte mig?”

“Han är den ende som kan få kärleken att överleva då smärtan och förlusten får honom att tro att det är omöjligt att fortsätta framåt. Han är den ende som kan ge kärleken en ny chans då den verkar ha släckts.

Den som räddade dig, Kärleken, är Tiden, för det är bara Tiden som kan förstå hur viktig Kärleken är i livet.”

Denna historia av Jorge Bucay visar oss vikten av tid. När vi tror att allt är förlorat, när vi inte längre kan hitta Norr och då saker inte verkar stämma… När allt händer på samma gång och vi ignorerar det som vi verkligen vill, då kommer tiden och räddar oss.

Tiden viskar i våra öron att livet fortsätter och när du lär dig att lägga ner dina bördor och omfamna den, det är då som du lyckas med att läka dina sår.

Flicka som läser vid havet

Tiden ansvarar för att läka dina sår

Det är aldrig en bra idé att rusa. Problem tar tid att läkas. Som med kärleken, för all den energi som vi hällde i någon behöver nu en ny destination.

Krossade drömmar behöver också tid eftersom vår hjärna behöver reda ut nya planer och lösningar. Och förluster tar tid för vi måste lära oss att placera vår kärlek någon annanstans.

Tiden är ansvarig för att placera varje tanke, varje känsla och varje person på sin plats. Den lär oss att inget är definitivt, att saker händer, både bra och dåliga, och att allt till slut blir bättre.

Detta hjälper oss att växa och se saker från ett annat perspektiv.

Det är lösningen: ge det tid. Men inte passiv tid där du låter klockans visare gå runt och runt. Det bör istället vara aktiv tid där du rör på dig och reflekterar.

När du har frid och kan skapa och tänka om och finna det goda men även lära dig från det dåliga. Tiden fortsätter gå, men fortsätt framåt så att den, precis som i historien, kan rädda dig när ingen annan kan att läka dina sår.