Den inspirerande parabeln om de doftlösa blommorna
Parabeln om de doftlösa blommorna är en berättelse om en gammal samuraj, en väldigt vis man som alla respekterade. Den gamla mannen höll dessutom ofta möte i sitt hus för att dela med sig av sina kunskaper till unga män, som lyssnade med stort intresse och uppmärksamhet.
De skulle precis motta en fantastisk lärdom om ilska och hur man hanterar det. Hans berömmelse hade spridit sig till alla närliggande regioner och folk började strömma till. Den gamla samurajen talade huvudsakligen om vikten av materiell frånkoppling och vikten av att veta hur man eliminerar själviska känslor inom sig.
“Allt som stör dig hos andra personer är endast en projicering av vad du inte har löst i ditt eget liv.”
-Buddha-
Hans mest hängivna lärjunge var en ung man vid namn Alino. Han ville lära sig allt han kunde från mästaren, och därför deltog han på mötena varje dag. Han tillredde även te för alla, och alla såg på honom som hjälpsam. Samurajen gillade honom på grund av hans ödmjukhet och intresse för andra människor. Han skulle bli mannen som lärde sig den viktiga lärdomen från Parabeln om de doftlösa blommorna.
Ilska och parabeln om de doftlösa blommorna
En dag, mitt i ett möte, spillde en deltagare sitt te på en annan deltagares kläder. Den sistnämnda tvekade inte en sekund, utan knuffade direkt till den förstnämnda på ett aggressivt sätt. “Vad är det för fel på dig? Du är så klumpig!”, sade han. Vidare påpekade han att hans kläder var av kinesiskt silke och att de nu var helt förstörda.
Den gamla samurajen förblev dock passiv. Han fortsatte som om inget hade skett. Några personer mumlade med låga röster. Det verkade märkligt att mästaren skulle tillåta ett sådant gräl i sitt eget hem. De flesta av dem kände att han borde ha ingripit och tillrättavisat den arroganta mannen.
Alino var förvirrad. När mötet var slut klarade han inte av att hålla det inom sig längre, och frågade mästaren: “Varför tillät du denna orättvisa när du vet att ett enda ord från dig skulle ha satt den stolta mannen på plats? Varför kastade du inte ut honom ur ditt hus?”
Mästaren bara log. “Det finns vissa doftlösa blommor som inte bör finnas i vår trädgård“, svarade han. Alino blev följaktligen mycket förvirrad. Han förstod inte mästarens budskap. Den gamla mannen tillade sedan: “Ilska är de doftlösa blommorna, som endast växer i trädgårdar där det inte finns någon frihet.” Detta var den första lärdomen från parabeln om de doftlösa blommorna.
Den aggressiva mannen återvänder
Några veckor efter incidenten skedde något som ingen hade väntat sig. Den aggressiva mannen återvände till mästarens hus, men ögonblicket innan han steg in var han väldigt hotfull mot alla. Han knuffade sig genom folkmassan. Han skrek nästan och ignorerade det faktum att hans mästare talade.
Plötsligt gjorde han något som förbluffade alla. Han ställde sig upp, gick fram till mästaren och spottade honom i ansiktet utan ett ord. Mästaren var tyst i några sekunder. Alla var som förstenade. Först reagerade ingen, men snart kunde arga röster höras.
Alino var på sin vakt. Han tog ett av svärden som fanns i huset och sade till den gamla samurajen: “Låt mig ge denna man lärdomen han förtjänar mästare.” Samurajen förblev dock stilla och höjde bara sin hand – en signal om att han inte skulle göra något. Det verkade som om Alino fortfarande inte förstått parabeln om de doftlösa blommorna.
Ett oväntat slut
Läraren bad om lugn. Han förblev helt fridfull. Den aggressiva mannen var redo att svara på alla som försökte attackera honom. Han hade ett leende på läpparna över att ha utmanat den mest berömda mannen i regionen. Plötsligt bröt den gamla samurajen tystnaden. Han tittade rakt mot mannen som hade spottat på honom och sade “tack”.
Ingen kunde tro sina öron. Alino visste inte vad han skulle tro. Han sade till samurajen: “Vad i hela friden säger du mästare? Hur kan du tacka denna skurk, som för andra gången kommit till ditt hus för att förolämpa och vanhedra dig? Hur kan du tacka honom?”
Mästaren talade lugnt till den aggressiva mannen och sade: “Din gest har låtit mig verifiera att ilska har försvunnit från mitt hjärta. Jag måste inte ge igen för detta. Jag kommer inte låta doftlösa blommor växa i min trädgård.” Alino kände sig skamsen.
Mästaren hade i månader lärt dem att inte fängslas av sig själva och att undvika passioner som ilska. Människor som förödmjukar, som är aggressiva, negativa och kritiska är som doftlösa blommor. Det enda logiska är därför att ignorera dem och inte låta dem förstöra din inre trädgård. Det är den inspirerande lärdomen i parabeln om de doftlösa blommorna, och nu behöver vi bara anamma den i våra liv.
