Personlighetspsykologin: finns det ens en personlighet?

Personligheten är ett centralt ämne inom psykologin. Finns det dock verkligen något sådant som en personlighet? Vad vet vi i sådana fall om den?

Skriven och verifierad av psykologen Sergio De Dios González.

Senaste uppdateringen: 27 januari, 2023

Oavsett vilken skola du väljer, om du ska studera psykologi är chansen stor att du kommer att ta en kurs inom personlighetspsykologin. Att studera huruvida det finns något som kan kallas för en personlighet och vad detta skulle gå ut på låter förstås som ett mycket intressant ämne. Vi vågar dock säga att det inte är någonting som är lätt att sätta sig in i.

Vi kan med lätthet säga att det här är ett komplicerat område. Faktum är att det finns många olika modeller med motsvarande uppdateringar, revideringar och tillhörande kritik som du kommer att behöva lära dig. Det är som om du skulle studera kemi och det fanns flera olika periodiska system. Det ligger på den nivån av komplicerad röra.

Den verkliga paradoxen: finns det verkligen en personlighet?

Det finns dock en annan röra som går utöver alla inblandade modeller och definitioner. Den är omöjligt att förbise. Vi pratar om huruvida personligheten överhuvudtaget existerar. Tro det eller ej, frågan angående om det verkligen finns en personlighet är något som fyller många människors huvuden. Tänk efter en stund. Kan vi verkligen säga att någon är snäll med samma säkerhet som vi kan säga att någon är lång eller kort?

Eysenck eller McCrae och Costa skulle nog säga ja. Dessa individer har skapat de mest kända och välkända periodiska systemen över personligheten. Faktum är att när det är dags att studera personlighetspsykologin kommer du att se deras namn överallt i dina böcker och studiehandböcker. Även anhängare av faktoranalys, huvudkomponenter och andra tekniker för informationssyntes genom statistiska processer skulle hålla med.

Vi är dock säkra på att du förmodligen känner någon som är utåtriktad i ett sammanhang och introvert i ett annat. Ibland är det inte ens nödvändigt att ändra sammanhanget. Som regel kan människor svänga i denna dimension även inom samma sociala möte.

Som du kan förstå är det svårt att prata om personlighet och om det överhuvudtaget finns en personlighet, och det kan bli lite förvirrande. Skulle det inte vara mycket lättare att kunna kategorisera människor som vi gör med saker? Alla skulle då vara mycket mer förutsägbara. Tyvärr är den möjligheten ganska osannolik med tanke på varje persons individualitet.

Finns det något som kan kallas för personlighet?

Vad händer om vår tro på personlighetsdrag var en fantasi, precis som med jultomten? När allt kommer omkring är de flesta verkligen inte konsekventa från en situation till en annan. Denna möjlighet skakade grunden för personlighetspsykologin i slutet av 1960-talet när Walter Mischel publicerade en bok med titeln Personality and Assessment.

Vad föreslog då denna psykolog? Ja, kanske övervägde han möjligheten, men han band sig inte till den. Åtminstone inte på det sätt som Kain dödade Abel, eller Nietzsche högg huvudet av Gud. I det här fallet valde Mischel en kontextkänslig personlighetsbedömning.

Denna författare uppgav att människor i sig inte är ärliga, men att det är möjligt att identifiera deras tendens att vara ärliga under vissa specifika omständigheter. Låt oss se på ett exempel. Karl-Johan kan vara ärlig när han inte tjänar något på att ljuga, men gör detta honom till en ärlig person? Med den här informationen, vad finns det att säga om hans ärlighet i de fall då det inte finns någon förtjänst i att ljuga?

Om vi utökar denna tanke, så är Karl-Johan kanske inte ärlig när det gäller att skydda sina nära och kära, men han kan vara det om han får mycket pengar för att vara det. Karl-Johan representerar en hel värld. Varje enskild person är ett helt universum.

Låt oss gå tillbaka till Mischel. Enligt honom finns det fem variabler som en persons beteende är känslig för:

• Kompetenser. På varje enskild nivå: fysisk, intellektuell, social etc.
• Kognitiva strategier. Hanteringsstrategier och individens erfarenheter av dem.
• Förväntningar. Konsekvenserna som en person förväntar sig för varje alternativ som övervägs.
• Skalan av personliga värden och självkoncept. De åtgärder som stämmer överens med personens värderingsskala är med säkerhet mer sannolika.
• Självreglerande system. Det hänvisar till den uppsättning regler och normer som människor anpassar sig till för att reglera sitt beteende.

Slutlig reflektion

Så när någon pratar om svårigheten i att studera vad andras karaktärsdrag kan medföra, förstår de inte att psykologin utgör det mest komplicerade studiet: det av människan själv. Detta förklarar skillnaden mellan allmän kunskap och vetenskaplig kunskap. Den senare är medveten om eller brukar vara medveten om svårigheten med dess syfte.

Fortfarande idag får personlighetspsykologin mycket kritik, särskilt dess teorier om personlighetsdrag.

Om vi ​​till exempel skulle sätta Pelle i hundra situationer som testade hans ärlighet kan vi få en procentandel av de gånger han varit ärlig och tilldela honom en siffra för egenskapen. Han är 65 % ärlig.

Kan det nu vara möjligt att förutsäga Pelles beteende i en konkret situation bara utifrån denna information? Någon kanske betalar Pelle en drös med pengar för att han ska ljuga om något. Pelle kan dock avvisa erbjudandet och välja att vara ärlig eftersom han inte tycker att pengar är viktigare än att vara uppriktig.

Problemet är att vi i själva verket har mycket begränsad information om människorna vi möter. Vi kan till exempel känna till saldot på deras bankkonto, men inte till deras bror, som behöver pengar.

Dessutom är det säkert att säga att personlighetspsykologin i stor utsträckning är svår att applicera när man vill överskrida de teoretiska modellerna och tillämpa dem i verkligheten.

Utvecklingen får visa resultaten

Vi kan nog med säkerhet påstå att modellerna som vi nämner i inledningen ser bra ut i en Powerpoint-presentation. Men det finns hur som helst väldigt många omgivande problem problem med dem. I dagsläget verkar teorin uttömd; den har överlevt mest tack vare framväxten av den positiva psykologin.

Förr eller senare kommer de insamlade uppgifterna att kunna börja vägleda oss mot en lösning. I detta läge kan paradigmer, som IRT (item-response theory), bli repet som hjälper oss att komma ut ur brunnen. Vi är medvetna om att den här artikeln om personlighetspsykologi är något allvarlig och svår att smälta. Av den anledningen, låt oss avsluta det i ett lättare tonläge. Här är en låt som kan passa: