Fabeln om det svarta fåret och vikten av jämvikt

· 7 juni, 2018

Fabeln om det svarta fåret skrevs av Italo Calvino. Så som många andra av hans underbara historier är även denna full av fantasi. Det är en historia med ett djupt och omvälvande budskap som inte lämnar någon oberörd.

Fabeln om det svarta fåret berättar om en fjärran plats här på jorden där det fanns en stad, där alla – absolut alla – var tjuvar. Varenda en av invånarna gick ut på natten, utrustade med ficklampa och en låsdyrk. Med hjälp av dessa stal de från de grannarnas hus.

Nästa dag återvända alla hem. De fann såklart då att det varit inbrott i deras hus. Detta var inget som de tyckte var konstigt, alls. De visste ju att de befann sig bland tjuvar som inte ville något hellre än att stjäla av varandra. Förvånande nog levde man i total harmoni i den här avlägsna staden. Det var ett kretslopp. Alla stal varandras saker och ingen blev utan.

På samma sätt var det inom handeln – allting köptes och såldes under bedrägliga former. Både de som köpte ägodelar och de som sålde dem lurade varandra. Samtidigt visste även staten hur man kunde lura undersåtarna, som i sin tur svindlade staten konstant. Invånarna var lyckliga med att leva på den här platsen. 

Fabeln om det svarta fåret och den ärlige mannen

I fabeln händer så något som bryter mot med invanda mönstret. I det här fallet är det en man som förändrar allt. Han kom till staden utan förvarning och, istället för att gå ut och stjäla om nätterna stannade han hemma. Han läste en bok och rökte pipa istället.

Tjuvar kom till hans hus, men såg ljuset och beslutade sig för att inte närma sig det. En del invånare i staden började gå hungriga. Om de inte kunde stjäla så var kretsloppet brutet. Man beslutade sig därför för att prata med den ärlige mannen, för att be honom att tänka över sin attityd. Detta var ju faktiskt något som skadade alla. Om han inte ville stjäla själv så var väl det okej. Men han behövde i varje fall låta andra stjäla från honom.

I fabeln om det svarta fåret rubbas balansen av en enda man.

Då förstod den ärlige mannen hur det låg till. Efter diskussionen med byborna så började han att lämna huset om kvällarna och gå till floden. Han lämnade det fritt fram för de andra att känna sig bekväma med stölderna. Men han ville inte själv bli någon tjuv, så inom en vecka var huset helt tomt. 

Jämviktsbrottet

Enligt fabeln var det den ärlige mannens attityd som först bröt jämvikten, eftersom han vägrade att stjäla. Det blev då hela tiden någon invånare som fann sitt hus intakt följande dag. Därefter började en del människor samla på sig mer än vad de behövde.

Samtidigt så fann de som skulle bryta sig in hos den ärlige mannen att huset redan var tomt. Detta gjorde att de inte kunde äta förrän nästkommande natt, då det var dags att stjäla från ett annat hus. På det här sättet uppstod ”fattiga och rika”. En del samlade på hög, andra fick alltid för lite.

Snart beslöt sig de som hade samlat på sig en massa tillgångar att de inte längre ville låta sig bli bestulna. De ville samtidigt inte sluta stjäla, eftersom de då också skulle hamna i fattigdom. Så, istället beslutade de sig för att betala dem som inte hade något att stjäla. Kontrakt arrangerades, med löner och bonusar, så att allt var mycket klart och tydligt.

Slutet på fabeln om det svarta fåret

Många i byn blev förvirrade av förändringarna. De visste inte vad de skulle göra. För att påminna dem om deras roll så skapade man en poliskår och ett fängelse. Detta gjordes även för att de som samlat på sig mycket inte skulle behöva känna att deras tillgångar var hotade.

Trots allt försvann inte stölderna. Alla fortsatte att stjäla, men nu var spelreglerna annorlunda. En del arbetade inte, utan betalade andra för att stjäla. Och de rika fick man inte stjäla från, då hamnade man i fängelse.

I fabeln om det svarta fåret förlorar den utmande mannen livet.

Ingen kunde förstå hur allt hade kunnat förändras så här mycket. Oavsett vilket, så var de tvungna att anpassa sig, eftersom de behövde överleva. Så vad hände då med den ärlige mannen? Han svalt helt enkelt ihjäl. Han var den enda som vägrade att stjäla och den enda som ingen kunde förstå sig på. Och så slutar fabeln om det svarta fåret. Alla likheter med verkligheten är såklart mer än bara ett sammanträffande.